Vinter – eller något liknande…

DSC_0542

DSC_0540

Så här såg det ut i Mora igår (läs: i söndags), runt 6 minusgrader, en blek vacker vintersol och manschesterspår -underbart! Här hemma däremot, kör vi tydligen lite lätt snö ovanpå glansisen för att göra kaoset komplett. Men det är bara att gilla läget för nu är det så det ser ut. (update: sen jag började skriva inlägget har det gått ett par dagar och nu har vi fått en hel del snö och vinter här hemma också) Vi återgår till Mora istället för där såg det som sagt ut som på bilderna.

Jag åkte upp i fredags kväll med två kompisar för att åka Intersportloppet som gick i lördags. Från början var jag inte jättesugen på att åka iväg eftersom jag alltid tycker att det är jobbigt att packa, men när det väl närmade sig såg jag fram emot det. Tyvärr fick jag ett tragiskt besked precis innan avfärd vilket slog undan fötterna på mig, men efter att jag fått sova i bilen så piggnade jag till lite. Jag har liksom inget filter inför saker som händer men det är ju också enormt viktigt att verkligen suga i sig av allt positivt som jag faktiskt har runt omkring mig när sådant här händer.

När vi anlände var spåren isiga efter en dag med lite regn och vi insåg att det var väldigt liten mening med att provåka skidorna eftersom spåren ändå skulle dras om och förändra underlaget ganska kraftigt. Det var nog bra för jösses vilken tid det tog att få alla skidorna klistervallade eftersom vi fick gissa lite. Kom i säng sent men vi behövde inte upp så väldigt tidigt. Bussarna tog oss till starten i Oxberg på morgonen, där var det totalt livsfarligt – glansis! Alltså, spåren såg kanonfina ut, men det är ju skönt om det går att hämta ut nummerlappen utan slå ihjäl sig… Jag provåkte skidorna och de kändes perfekta, skönt! Sen var det dags för lite mindfulness – ta ett djupt andetag och bli inte stressad…

DSC_0538(1)

Innan start blev jag såklart lite småpirrig, men mest kändes det roligt. Jag såg det mest som ett träningspass eftersom jag åkt noll mil rullskidor och totalt kanske 5-6 mil på snö den här vintern. Intersportloppet har samma bansträckning som Halvvasan förutom att man inte åker den sista kilometern, så distansen blir 44 km. Innan start varnade de för massor av ställen längs banan, bland annat alla nedförsbackar, vilket ställde till problem. Folk visade sig bli uppskrämda av varningarna vilket ledde till stundtals kaotiska situationer i början av loppet. Spåren var fina och det hade gått alldeles utmärkt att åka på – istället plogade folk och det liknade mest plockepinn. Jag är en fegis som vill ha kontroll i nedförsbackar, men de här varningarna gjorde bara folk mer osäkra. Eftersom jag är lite feg och dessutom inte jättebra på att byta spår snabbt och smidigt så tog det runt 5 km innan jag började kunna köra i min egen takt. Jag tycker att det gick bra efter förutsättningarna, jag kände mig rätt så stark, hade bra fäste men inget superglid och jag gick i mål på 2 timmar och 52 minuter på en 21:a plats. Helt okej tycker jag.

Dagen efter passade vi på att ta ett pass i Vasaloppsspåren innan vi styrde hemåt igen. Jag skejtade 20 km men blev sugen på att köra lite klassiskt också eftersom spåren var gudomligt fina, så det blev ett snabbt byte av utrustning och så ut en sväng på 12 km.

DSC_0539(1)

Efter helgen var jag lite sliten kände jag, så i måndags blev det ingen direkt ambitiös simträning utan jag ägnade mest tiden åt att – prata… Var nere i simhallen för sonens simträning och hade tänkt köra lite jag också som jag brukar. Först simmade jag en halvtimme i lilla bassängen eftersom det var väldigt trångt i den gruppen jag brukar hoppa med i och då höll jag på att bli kokt. Det kändes som typ 100 grader och var nog i alla fall 33. Efter det hade jag tänkt simma en knapp timme med vuxencrawlarna men det blev inte många meter. Eftersom jag mest pratade så blev jag snart nog kall och fick en ursäkt att gå upp och basta en halvtimme eller så. Skönt att lyssna till kropp och själ!

Igår skulle jag ut på mitt första cykelpass på nästan två veckor. Jag hade nya vinterdäck eftersom de andra slets ut så fort och jag vet inte om jag kan skylla på extra dåligt rull eller om jag bara är svag? Det var skitjobbigt och då cyklade vi ändå inte särskilt långt. När vi kör asfalt blir det ju en enorm skillnad på min 26″ mtb och de andras crossar. Mina kompisar skrattade åt min anledning till att jag var försenad: jag var redan lite sen eftersom det var lite fix med barnen och jag var sen från jobbet. När jag till slut var klar och cyklade iväg så gick det inte att få fast skorna i pedalerna hur mycket jag än försökte – jag hade tagit landsvägsskorna… Fick vända tillbaka, av med handskar, skoöverdrag och skor och göra om och göra rätt.

Idag var det ett joggingpass på schemat. Kroppen var tung och jag visste inte om jag mest var seg efter skidor och cykel eller om det är någon förkylning i kroppen, men på slutet kände jag mig mycket piggare. Vi får väl se vad som händer, det är jättelänge sen som jag var förkyld och barnen har nyss varit rejält förkylda så det kanske är min tur?

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.