Vett och etikett i cykelklunga

Min roligaste upplevelse av att cykla i klunga är från Tjejvättern förra året. Vi var 19 stycken och alla hade inte ens tränat tillsammans, ändå rullade det på superbra. Vi hade ett par små missöden som till exempel att lite folk framför oss välte i backen uppför Omberg för att de inte hann klicka ur, jag gjorde onödigt stora luckor nedför samma berg eftersom kombinationen nedförsbacke, våt asfalt och kurvor inte är min favorit (läs: jag var skiträdd) och så hade vi en punka, men utöver det hade vi ett rullsnitt på 33 km/h utan problem. Och utan ryck. För det är väl det jag vill komma till – lite vett och etikett i cykelklunga.

Jag är långt ifrån någon expert på ämnet utan jag utgår från det jag har lärt mig och det jag tycker. Det är ju inte riskfritt att cykla i klunga så det ställer vissa krav på de som cyklar, men det är inte samma sak som att man måste vara jätteduktig på att cykla. I en bra klunga ska både starka och lite svagare cyklister kunna fungera. Några bra saker att tänka på:

- Ha en eller flera ledare i gruppen. Dessa har som uppgift att se till att tempot hålls och att inte folk sticker iväg i ett för högt tempo vid växling eller backkrön.
- Cyklar man i grupp cyklar man inte solo. Det vill säga, vill man rycka iväg och köra annat tempo än gruppen så gör man inte det. Då får man träna själv.
- Det är ju kontroversiellt att säga i en triathlonblogg att man ska cykla racer, men jag tycker faktiskt det eftersom tempocyklar är gjorda för solocykling. Har man ingen racer får man komma överens med klubben/gruppen man kör i om det är okej, men då får man inte ligga i bågen eftersom man måste kunna bromsa fort.
- Trampa nedför, bromsa uppför. Nej inte riktigt, men lite så blir det. De som ligger först nedför måste trampa på rejält, annars får de längre bak bromsa. Uppför gäller det att sänka tempot en aning eftersom det blir som en dragspelseffekt och de som är längst bak får slita ihjäl sig.
- Kommunicera! Jag kan inte nog betona den här punkten. Förutom de allmänt vedertagna tecken (se nästa punkt) man använder så är det bra att kommunicera muntligt. Ropa ”lucka” om någon tappar och ”kontakt” när alla är med, ropa om någon drar iväg för fort i växling eller uppför och ropa om du vill ligga som ”svans” längst bak. En förutsättning för god kommunikation är ju förstås att gruppen också lyssnar på varandra. Hjälp också till att föra vidare kommandon framåt och bakåt i ledet.
- Använd tecken. Peka mot marken vid till exempel grus på vägen, klappa på rumpan vid hinder på sidan, visa stopptecken om gruppen ska stanna.
- Håll din plats i gruppen om ingen säger något annat. Det är inte okej att bryta sig ut från sin plats och cykla om för att man tycker att det går sakta. Det ger onödig oro i gruppen och kan leda till olyckor. Om någon blir väldigt trött kan en lucka behöva täppas till och man kan då ibland byta plats – men endast efter tydlig kommunikation.
- En grupp är aldrig starkare än den svagaste länken. Det betyder inte att man ska göra sig av med den svagaste utan det betyder att gruppen hjälps åt att se till att alla fixar det. Sen kan det ju såklart vara annorlunda om man har ett uppsatt mål till exempel på Vätternrundan. Då kan det vara så att man kommit överens om en tid man ska klara och klarar man inte att hänga med trots att man får ligga som svans så kanske man får släppa.
- Släpp prestigen! Är man med på en gruppcykling är det väl för att man vill cykla i grupp? Och ärligt talat, inte skulle du väl skicka ifrån ett par löpare från gruppen mitt ute i skogen om ni var ute och sprang tillsammans?

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.