Vem är jag nu egentligen? 

Några veckor sen uppdatering, men å andra sidan händer det väl inte så värst mycket just nu heller – träningen ligger ju i stort sett på hyllan. Det gör mig lite förvirrad och svajig mentalt – trots att jag hade bestämt att det inte skulle bli så. Jag identifierar mig fortfarande lite för mycket med min träning och mina prestationer, det blir alltmer tydligt. Bebisen i min mage är ett väldigt planerat barn, i flera år hade jag planerat att vi skulle försöka oss på en sladdis i år – sen vet man ju aldrig om det blir så men nu blev det som jag önskat. Det innebär också att jag hade planerat för en säsong borta från tävling och hårdare träning och var fine med det – trodde jag… Riktigt så enkelt var det tyvärr inte. Dels är det jobbigt rent fysiskt att jag inte känner mig stark och att jag inte riktigt vet var jag ska kanalisera det som jag annars lägger på träning och dels blir det jobbigt mentalt. Jag skojar om det, men på riktigt så blir jag ledsen (och ibland till och med missunnsam) av att läsa om andras träning, tävling och framgångar. Jag kollar deras tider och resultat och funderar på om jag hade slagit dem om jag varit i min ”vanliga” form, jag blir avundsjuk på vältränade kroppar, nya cyklar och bra tider. Det är sannerligen inget jag är stolt över men det är den nakna sanningen. Jag trivs inte med min förändrade kropp och att jag just nu är på en dramatiskt annorlunda plats i livet än jag var för ett år sen. Missförstå mig inte, jag längtar verkligen efter den lilla sprattlade varelsen i min mage och jag är oerhört tacksam över att jag kunde bli gravid, men jag trivs inte med känslan av att jag inte ens vill gå in på sociala medier för att jag vill slippa se träningsbilder och resultatlistor. Jag borde vara så trygg i vem jag är som person att jag inte bryr mig, men jag har nog till viss del en identitetskris när jag just nu inte riktigt är den jag är van vid att vara. Jag har kvar mina sponsorer, det är inga människor som har vänt mig ryggen och jag har alla möjligheter att komma tillbaka i form – men just nu är det ingen tröst och det är tröttsamt. Det är ju något jag måste ta mig igenom såklart och jag måste inse att jag inte kan vara med överallt, men ibland längtar jag tillbaka till när jag körde träning och tävling på egen hand, inte kände så många och inte hade så många att jämföra med. För- och nackdelar med allt…

Nu väntar vi på bebis!

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.