Vardagspusslet

Emellanåt blir jag grymt avundsjuk när jag kikar in på bloggar som drivs av triathleter jämnåriga med mig och som mest har sig själva att planera livet och träningen kring. De kan liksom leva triathlon och har ju så mycket mer tid, möjlighet och kanske även pengar att förfoga över. Men sen tänker jag att min familj ju såklart är det allra, allra finaste som finns och att ingen tid i världen kan ersätta det. Men det här inlägget kommer att handla om vardagspussel och om motivation och konsten att känna sig själv. Flera har frågat om hur jag får ihop tiden, hur min vardag ser ut och hur jag håller motivationen uppe – här kommer lite om det.

Just när jag skriver det här ligger jag på golvet i dotterns rum och håller henne sällskap när hon ska somna, hon vill ha sällskap men helst ligga själv i sängen. Jag har nyss packat simgrejor till mig och barnen inför morgondagen när dottern går på Plask o Lek, jag är ledare på tre grupper Plask o Lek samt att både jag och sonen simtränar på måndagar. Jag har också packat danskläder till dottern eftersom vi cyklar till hennes dans direkt efter förskola och fritids på tisdag och jag förmodligen är för trött för att göra det imorgon kväll. Sambon fixar matlådor till morgondagen – till oss vuxna att ta med till jobbet, till sonen att äta innan simningen och till dottern att äta i simhallen när jag och sonen simmar. Ett litet axplock av hur planeringen inför en aktiv dag. Barnen har inte massor av aktiviteter, men de flesta de har ligger rätt så tidigt (runt 16-17-tiden) vilket innebär att det i de flesta fall är jag som tar med barnen dit eftersom jag slutar tidigare än sambon. Jag längtar tills de blir lite äldre och kan ta sig till aktiviteter själva/får aktiviteter lite senare på kvällen.

Jag har i princip aldrig möjlighet att träna på morgnarna eftersom sambon åker till jobbet 05.45 och jag inte kan/vill lämna barnen ensamma hemma. Jag går i nuläget upp runt 05.30 och tror ärligt talat inte jag orkar gå upp så mycket tidigare, om man nu tänker att jag till exempel skulle köra lite trainer, så morgonpass känns inte aktuellt för tillfället. Min lunch är 30 min så det går också bort. Tyvärr (eller det är ju såklart jättebra och skönt med gångavstånd) har jag inte en mil till jobbet heller så transportträning funkar inte. Men hur går det då att få ihop det? Det går bra! Men visst, lite pussel såklart. Och ibland sviktar motivationen också, det ska jag inte förneka. Men då får den göra det och jag får bestämma hur jag tacklar det. Ibland bestämmer jag mig för att strunta i motivationsbristen och kör på ändå, ungefär som när man sitter trött i soffan och inte orkar gå och borsta tänderna – men gör det ändå. Ibland låter jag svackan styra och stannar i soffan och jag tror det är viktigt – båda valen. Jag tränar oftast runt 17-18-tiden på kvällen, då har jag hämtat barnen och antingen varit på en aktivitet med dem eller hängt med dem lite hemma och så hinner jag klart till läggning men tyvärr inte alltid till maten. Hade jag inte haft en matlagningsintresserad sambo hade det ju inte funkat.

Ibland känns det som att jag aldrig hinner få ihop den träning jag vill och ibland som att jag planerar träning och tränar hela tiden. Träningen är dock tydligen inte det barnen tycker kännetecknar mig mest om man ser till hur min dotter beskriver mig: ”min mamma älskar att äta frukost och att sova”…

Jag försöker att inte läsa så mycket träningsbloggar då jag lätt hamnar i att jämföra mig med andra trots att jag vet att jag måste anpassa min träning efter mitt liv och min kropp. Jag orkar dessutom inte köra på i 110 även om folk lätt får för sig att det är det jag gör. År av ätstörningar och perioder där jag gått in för helhjärtat för det jag gjort har satt sina spår – mitt pannben må vara starkt ute i spåret och på tävlingsbanorna, men jag behöver mycket tid för återhämtning efter saker som tar mental energi. Jag tummar inte på min tjänstgöringsgrad och jag behöver få krascha på soffan emellanåt. Folk som ägnar för mycket utrymme åt gå ner i vikt-bilder och liknande på sociala medier blir energitjuvar och plockas bort. Jag sätter upp en mental vägg mot dietsnack och jämförelser – som ibland inte är helt tät vilket stjäl energi. Däremot så tillför träningen energi och min sambo har med åren utvecklat en fingertoppskänsla för när han ska pusha mig att genomföra ett träningspass som jag inte har lust med och när han ska hjälpa mig att ta en vilodag.

Bilden nedan är från i onsdags när jag och dottern, iförda pyjamas, skjutsade sonen till skolan för att sen åka hem och krypa ner i sängen igen. Varannan onsdag är hon och jag lediga och det är så skönt! Det är min återhämtning i vardagen!

image

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.