Vad har hänt sedan sist då?

Luften gick ju såklart ur mig efter det sorgliga beskedet om Annas bortgång. Så orättvist och ledsamt, tänker väldigt mycket på henne och hennes familj. Men även om min tillvaro tillfälligt vändes upp och ner så fortsätter ju mitt liv ändå, på ett sätt som om ingenting hänt eftersom min familj inte kände Anna. Ibland kan jag få skuldkänslor av att göra roliga saker när jag vet att andra har det tufft, men jag tror att det är viktigt att man tar vara på sitt eget liv och sina nära och kära lite extra om man känner så. 

Jag tränar på och försöker njuta av hösten mellan barnens alla aktiviteter och föräldramöten. Härom veckan lyckades jag med att göra min allra första cykelkrasch. Jag har glidit ner i diket med min mtb en gång när det var massor av snö och jag har vält med den någon gång i en brant uppförsbacke i skogen – men nu fick jag till en rejäl vurpa på crossen. Jag tappade helt kontrollen på styret och både cykeln och jag flög. Lite omtumlande men som tur var så klarade jag mig undan med skrapsår på höften, blåmärken här och var samt ett par stukade fingrar.

Det glädjer mig att jag har längtat efter cykelträning trots kalla vindar, det är riktigt skönt med höstcykling och jag börjar kanske gilla cykling på riktigt nu?

Simningen går bra och ÄNTLIGEN är det färdigt med renoveringen i damernas duschrum så man slipper gå i badkläder och frysa genom korridoren och entrén. Som jag har längtat, det tog ju bara nästan ett halvår… Tyvärr är vattnet kallt i de nya duscharna och bastun stängs av för tidigt så jag får väl författa ett litet brev till chefen för simhallen, men annars är det bra.

Just nu befinner jag mig i Uppsala på kurs och som vanligt har jag bokat in mig på hotell Börjegatan hos Lindakatarina och Oscar. Sov här i måndags också när jag var med min pappa till sjukhuset ett par dagar. Linda och jag gick och simmade på kvällen och det kan ha varit mitt mest ofokuserade simpass ever. Halva passet ägnade jag åt att trampa vatten (eftersom jag inte bottnade någonstans) och försöka få ordning på min badmössa som åkte av hela tiden – den har väl aldrig åkt av förut?! Simglasögonen immade igen och den andra halvan av passet simmade jag och funderade över att man inte kan säga ”ända in i kaklet” i den bassängen eftersom det inte fanns något kakel bara typ, cement. Jag frös inte i alla fall för det måste ha varit ett par grader varmare i den bassängen än hemma i Katrineholm. Imorgon bitti ryktas det om att det ska bli simning igen – det blir tidigt eftersom min kurs börjar klockan 9. Det ska bli skönt när kursen är slut imorgon för då har jag fått ihop alla tre stegen för att bli certifierad Tri4fun-ledare och det har banne mig inte varit lätt eftersom massor av kurser blivit inställda i sista stund. Men nu så – en dag kvar och sen är jag klar!

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.