Triathlontips hos barnmorskan
- 8 maj, 2017
- Idrottande mamma, Simning, Tankar och grubblerier, Triathlon
- 1 kommentar
Alltså nu är det tungt! Försöker hålla humöret uppe, men nu är det inte roligt! Orken är minimal, fötterna värker av att stå endast korta stunder, jag samlar på mig vätska, har konstant ont i bäckenet och svanskotan, sover dåligt, blir flåsig och trött av att duscha och klä på mig och jag vaggar fram som en anka för att det känns som att jag har ett huvud mellan benen som trycker på hela tiden – och ja, det är faktiskt precis vad jag har också… Dock är inte bebis på väg ut så jag får nog stå ut några veckor till.
I fredags ordnades Katrineholms första prideparad och vi deltog med triathlonklubben. Jätteroligt, kul om ännu fler hade varit med för att visa att vi är en klubb för alla och respekterar allas lika värde och rättigheter. Vi som var med hade en fantastisk upplevelse och det var otroligt mycket folk både i tåget och som åskådare. För mig är det så viktigt att mina barn får växa upp med de värderingarna – att alla är lika mycket värde – och att det inte bara är något vi säger utan att vi visar det i handling och står upp för det. Vi hade gjort fina flaggor och pratat om varför vi skulle gå med – och även om att det finns folk som tyvärr inte delar våra värderingar. Några sådana personer träffade vi dock inte på trots att Nordfront spridit lite av sin vidriga propaganda i stan dagarna innan och jag vet att det tyvärr skrämde en del. Det är verkligen skit att vi, år 2017, ska utsättas för folk som försöker skrämmas till tystnad – speciellt när det gäller en sådan sak som kärlek och lika värde.
Gänget från Julita Triathlon.
Paraden gick i sakta mak en sträcka på ungefär 1,5 km och efteråt hade jag mer ont i kroppen än jag brukar ha efter ett maraton och sen har jag varit helt slut hela helgen. Det var värt det för upplevelsen – men oj vad det inte är jag liksom.
Idag har jag varit på ett så himla bra besök hos barnmorskan. Hon hade gott om tid och vi satt länge och pratade. Magen följer sin kurva fint, bebis är fixerad med huvudet nedåt (dock har inte magen sjunkit det minsta utan står fortfarande jättehögt vilket är jobbigt när jag sitter), mina värden är helt okej (järnvärdet är inte superbra men har i alla fall inte sjunkit), vi pratade förlossning och så kom vi in på träning och kroppen efter förlossning. Min barnmorska hade precis köpt en landsvägscykel och planerar att börja med triathlon och eftersom vi båda hade gott om tid hamnade samtalet på utrustning, distanser och allmänna tips om triathlon. Hon ville veta vilka kläder man kan använda, hur man tänker med skor, strumpor och ombyte i växlingar och eftersom man ändå pratar typ underliv och sådant hos barnmorskan så hann vi med att diskutera skavsår och sådant också. Jag hade också funderingar, mina handlade om träning efter graviditeten, när det egentligen är okej att bada och simma efter förlossning och det slutade med att barnmorskan snodde iväg och kollade upp diverse saker med en överläkare och så fick jag lite råd och svar både om löpning och simning – toppen! Jag var på toppenhumör när jag gick därifrån!
Nu är jag dock helt slut efter säsongsavslutning på Plask o Lek, där jag knappt orkade klä på mig efteråt. Planen var att jobba lite med vår barntriathlontävling men jag är däckad i soffan och orkar inte ens ta fram datorn för att maila eller fila på inbjudningar. Nästa vecka ska vi ha ett ”checka av läget-möte” med några stycken från klubben som ska vara lite ansvariga för olika områden på tävlingen. Det ska bli SÅ himla skönt för det är så otroligt mycket som ska ordnas, samtidigt som jag ska ställa in mig på att föda barn och bli trebarnsmamma. Vissa dagar är jag gråtfärdig och redo att ställa in hela tävlingen men det kommer ju säkert att bli bra i slutänden.
Nu ska jag nog smaka lite kakor som jag fått av Plask o Lek-barnen idag 😉
En kommentar
Vad sa läkaren om löpning och simning efter förlossning? ????
Kommentera