Små och stora äventyr

En dryg vecka sen förra inlägget och jag har hunnit med tri4fun-utbildning, havsbad och skräckupplevelser, tre tröskeltest, ny coach som jag redan varit olydig mot och lite annat smått och gott.

Helgen på Bosön var toppen! Visserligen har jag ett behov av att få vara lite introvert (ja, jag vet att jag kanske inte verkar så när jag pratar på, men så är det) och dra mig undan emellanåt och då kan det vara lite nervöst att dela rum med en okänd människa och ha schema från morgon till kväll, men det gick väldigt bra och kursen var toppen! Perfekt upplägg för mig som har svårt att sitta stilla och lyssna (antingen måste jag sno runt eller så somnar jag) med mycket teori och praktik varvat. Roliga praktiska pass i alla tre grenar, HLR, träningsplanering och annat kul och viktigt stod på schemat.

image

image

På lördagskvällen skulle vi basta i sjöstugan, mysigt! Vi bastade, jag badade i Östersjön tre gånger, vi åt snacks och pratade. Hur det nu kom sig så blev jag kvar själv där och jag som är så mörkrädd (och har mycket livlig fantasi…). Jag satt i bastun och funderade på hur jag skulle våga mig ut, det var nämligen fönster både i duschen och alla andra utrymmen och jag ville inte bli uttittad av någon galen mördare. Efter en stund kom jag på att det fanns tre ytterdörrar och att de kanske var upplåsta – frågan var om jag vågade mig ut ur bastun för att låsa? Efter en stund hördes konstiga ljud, jag smög mig ut från bastun bara för att upptäcka att lyset slocknat överallt, det var tydligen rörelsedetektor på det. Tog mod till mig och låste dörrarna men jag kände mig inte så värst mycket tryggare för det fanns ju fönster i dem. Duschade av mig eftersom jag insåg att jag inte kunde stanna hela natten och precis när jag skulle klä på mig – så knackade det på dörren och ett ansikte dök upp i fönstret  – jag trodde hjärtat skulle stanna! Jag gallskrek innan jag förstod att det var en husfru som skulle in och tömma tvätt och städa, då blev det skönt med lite sällskap.

Vi fick en timme extra på natten eftersom det blev vintertid – skönt! På morgonen hängde jag med på en morgonjogg. Jag var väldigt skeptisk innan, men det var både skönt och roligt – och jobbigt, för Lidingö är som bekant rätt kuperat. Vi var ute en timme och frukosten smakade väldigt gott efteråt.

Träningen denna vecka har bestått av tröskeltest: simning 1500 meter i måndags, löpning 10 km i tisdags och cykel 40 km igår. Jag har nämligen skaffat mig en coach, han ska få en närmare prestation här på bloggen så småningom. Det ska bli superkul, han är kunnig och noggrann, han känner till mig, min förmåga och mitt livspussel och han har en mycket rimlig prisnivå.

Tröskeltesterna har haft mycket varierande kvalitet kan man väl säga. 1500 meter i ungefärlig tävlingsfart på olympisk i måndags gick alldeles för sakta och dessutom visade det sig att pulsbandet (som jag hade på mig dagen till ära, jag är tämligen ovan att träna med pulsmätare) inte hade haft kontakt så jag fick inget pulsvärde. Tisdagens löpning gick riktigt bra! Att springa 10 km som tävlingsfart i olympisk helt själv en mörk kväll kan ju vara svårt, men jag sprang helt okej för att vara off season och klockade av mig själv på 41,13 efter en mil. Dem här gången fick jag även rimliga pulsvärden.

Igår var det så dags för cyklingen. Först ett velande om vilken cykel jag skulle ta, till slut föll ändå valet på crossen eftersom mina vinterskor funkar till de pedalerna. Jag började med att räkna helt åt skogen fel – för om man cyklar 22 km i en riktning så innebär ju inte det att det bara är 18 km tillbaka om det är 40 km som ska avverkas… Jag hade dessutom börjat med 4 km uppvärmning så det var en bit kvar hem när jag väl gjort mina 40 km. Men långt innan dess började det gå dåligt. För all del, batteriet i pannlampan tog inte slut och det är ju bra – men allt annat tog slut. Till exempel kroppsvärmen, energin, orken och motivationen. Sista milen ville jag typ lägga mig i diket eller lifta med första bästa bil – benen och kroppen var så trötta så jag knappt fick upp pulsen alls, en hamburgare på Kolmården sju timmar tidigare räckte visst inte till som bränsle (konstigt…). Jag frös så jag var rädd att förfrysa alla fingrarna och det mesta var en plåga. Men hem kom jag!

Och det gick visst tre dagar innan jag lyckades spräcka mitt fina schema (som jag tror mycket på). Höstlov från diverse aktiviteter gav en lucka för att hänga med på simträning så det gjorde jag – på schemat står det ”ingen konditionsträning torsdag den här veckan”…

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.