Sammanfattning

image

Årets Kläppenvecka är avklarad. Vi brukar alltid åka vecka 10, men Vasaloppsveckan brukar aldrig vara vecka 10. I år var den flyttad en vecka för att inte krocka med VM i Falun, så helt plötsligt befann vi oss nära händelsernas centrum en hel vecka och självklart blev vi sugna på att utnyttja det. Sonen hade gärna åkt Ungdomsvasan men den är från 9 år och han blir 8 i år så han får vänta. Han provåkte Vasaloppsstarten innan Stafettvasan istället och tyckte att det var häftigt. Sen var ju barnen rätt glada och nöjda över lite marknadskarameller och polkagrisar som vi köpte i Mora.

Jag åkte Halvvasan på tisdagen och mina svärföräldrar som också var uppe erbjöd sig att åka skidor med barnen under dagen så att sambon kunde hänga med mig – toppen! Loppet var roligt, men det gick väl just inte så himla bra. En knapp kilometer efter start tappade jag trugan (och därmed också alltså spetsen) på ena staven och fick använda mig av en väldigt speciell stavteknik för att ta mig framåt. I 15 km faktiskt. I Oxberg fick jag en ny stav av sambon efter att fått låna en telefon vid Vasslan och ringt honom, det var nämligen en funktionär som sagt till mig att det inte fanns nya stavar att få. Strax efter Oxberg började det snöa. Och snöa. Och snöa. Spåren snöade igen och det var bara ett spår som var åkbart. Det gjorde att det var i stort sett omöjligt att köra om och det var stressande. Kom till slut i mål på runt 2,56, ingen höjdartid men bra efter förutsättningarna.

Vi var tillbaka i Kläppen ganska tidigt och lagade gulaschsoppa och semlor – mums!

Veckan varvades mellan åkning i backen med familjen, mys och bus och träning. Inte massor av pass för jag ville ju hinna med att vara ledig också, men de sista passen för Hellnerutmaningen ville jag ha med. Halvvasan bockade av två utmaningar, sen var det 4,5 timmes skidor, 2,5 timmes löpning och ett pass med 5 km skidor på mindre än 18 minuter som jag avverkade. Roligt men jobbigt och oj, vad jag fick fylla på med energi för att orka med.

Det är så himla roligt att åka skidor i backarna med barnen nu, de har blivit så duktiga! Sonen åker i nästan alla backar, fast mest i hopp och annat ute i skogen så vi ser inte till honom så mycket. Dottern åker i stort sett obehindrat i gröna och blå backar och gillar juniorsnowparken. Båda barnen gillar lite fart, men de är jättebra på att kunna stanna eller väja snabbt om någon till exempel ramlar framför dem. Det tycker jag är viktigt att förmedla till dem – att säkerheten är viktig och att man måste kunna ha kontroll. Jag blir trött i benen av att åka utför, jag är inte så vältränad på den biten längre…

På fredagen körde jag första sträckan i Stafettvasan och det var kul. Vädret var strålande och spåren fina. Det var skönt att få stå nästan längst fram på startgärdet och ha lite färre än 15 000 människor att trängas med uppför backen. Förra året på Vasaloppet tog mig den första 3 km långa backen typ 1,30 – nu tog den 18 minuter. Inte konstigt att eliten kör snabbare, haha

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.