Rapporterar lite mer

Innan jag börjar racerapportera måste jag dela med mig av lördagens morgonpass simning tillsammans med två kompisar, helt underbart! Perfekt återhämtningsträning och trevligt att få prata lite. Jag försökte skrämma upp Linnéa med prat om ormar och krokodiler, men misstänker att jag blev räddare själv.

Min sportdryck var ju en historia i sig, när jag väl fick ett sms om att den kommit så befann den sig i Täby. Där gjorde den ju inte så stor nytta, ingen nytta alls faktiskt, så det fick bli till att improvisera till helgens race också.

Uppsala Triathlon, olympisk distans och första deltävlingen i Svenska cupen stod på schemat. Både jag och barnen skulle tävla. Vi åkte upp i lördags kväll, det var riktigt hett ute och stekande sol när vi packade in oss för avfärd. Jag skulle premiärköra husvagnen och vi hann inte ens ut från uppfarten innan Rickard nervöst klev ur bilen och tyckte att det var bättre att stå utanför och hålla koll när jag skulle svänga ut.

Men vi kom fram och på plats på campingen och efter lite mat cyklade jag och de två stora barnen ner till centrum och provade barnens cykel- och löpbana till dagen efter. Under tiden hann vilda bebisen ramla ur husvagnen och skrapa näsan. Bilden är dock från dagen efter när han också meckat lite med hjulen på bilen och blivit kolsvart – den där ungen ger oss att göra i alla fall…

På söndagsmorgonen fick jag gå upp tidigt, min start var nämligen redan klockan 8.05. Men eftersom vi har en livs levande väckarklocka i sängen så är vi alltid vakna tidigt. Jag cyklade ner till växlingsområdet för att resten av familjen inte skulle behöva stressa. Redan klockan 7 var det varmt ute, säkert 20 grader, det skulle bli en varm dag! Dock väldigt skönt att det är varmt och fint när man ska upp tidigt, jag brukar inte vara så sugen på start när det är kallt och regn och jag fryser tidigt på morgonen. Nu frös jag inte och rätt så pigg var jag också. Checkade in cykeln, pratade lite med de andra tjejerna, värmde upp och gick på toa. Kände lite på vattnet och simmade in, vi fick vara i en del av ån där det förmodligen var mer näckrosor och sjögräs än vatten, men några simtag gick det att få till. En stund senare var det dags för start. Det var mastersdamer samt mastersherrar 55- år som startade samtidigt, 5 min tidigare hade mastersherrar 35-54 år startat. Vi startade med en hand på pontonen så man hade ju ingen bakom sig. Starten gick och återigen fick jag en bra start. Väldigt fort glesade fältet ut sig och jag såg att jag bara hade två stycken framför mig, jag visste att en av dem var herrklass men den andra hade jag inte koll på. Fick stanna till ett par gånger och tömma ur lite vatten ur glasögonen som helt plötsligt började läcka, men annars flöt det på (haha…) bra. Det var ingen som kom i kapp eller om mig och det var bara att simma på. Efter en stund började jag simma om folk som startat i startgruppen innan, det var roligt. Kom upp från simningen med en bra känsla men hade ingen koll på vad klockan visade. Jag hade ju klocka på mig men var upptagen med lite annat än att titta på den. Det var en tjej som kom upp från simningen några sekunder innan jag, i övrigt hann jag inte se några fler damer i T1. Växlingen gick okej men det var ju det där med skorna… Dags att börja ”toffla ur” som min kompis Oscar säger.

Cykelbanan var knixig och teknisk, inte riktigt min melodi. Jag försökte trycka på ordentligt på raksträckor och inte köra alltför dåligt i kurvor och nedförsbackar, lyckades väl sådär. Törstig var jag också, jag hade en vattenflaska bakom sadeln, sen kom ett fartgupp… De resterande varven fick jag titta på flaskan där den retfullt låg vid trottoarkanten. Tur att jag hade lite Ica-inköpt nästan-sportdryck i aeroflaskan i alla fall. Tjejen som växlade ut precis innan mig körde jag om och jag höll faktiskt alla andra damer bakom mig också, så jag växlade ut som 1:a på löpningen.

Löpningen började uppför och det kändes lite tungt. Jag hörde också att ändra tjej gick ut på löpningen och blev lite stressad. Började hålla koll på olika ställen på banan för att se om hon tog in. Det gjorde hon inte utan jag drygade ut avståndet lite för varje varv, men hon var löpstark. Jag gick i mål som första mastersdam av totalt 25 stycken, med 2:a simtid, 4:e cykeltid och 1:a löptid. Jag ät nog faktiskt lite stolt över cyklingen eftersom jag är van att ha kanske 11-12:e cykeltid och sen få jaga.

Barnen tävlade också och bara flög fram!

Jag kom mål med en sko som var mycket mörkare än den andra och det visade sig att det där med att springa en mil utan strumpor i samma skor som man fick skav av när man sprang en halvmara utan strumpor i dem fyra dagar tidigare inte var ett snilledrag.

Men det läker ju och skorna är ändå de bästa jag någonsin sprungit i!

Igår hade vi tävling i vår klubbtour igen. Duathlon jaktstart stod på schemat, med först 2 km löpning, därefter 13 km cykel och så avslutande 4 km löpning. Paus mellan varje gren och så startordning efter tid i omgången innan. Jag hade tunga ben efter den senaste veckans två race, jag passade också på att cykla dit och hem vilket säkert inte gjorde benen piggare. Dock så är jag helt okej nöjd med mina tider och det känns bra, löpningen gick på gräs också. Jag slutade 1:a i damklassen och 7:a totalt. När jag kom hem hade jag kunnat äta en elefant, men fick nöja mig med tacos – klockan 22.30.

Idag har jag varit sliten och vilat hela dagen. Och ätit kakor. Jättemånga kakor.

Kommentera





Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade