Racerapport Tenson Tjörn Triathlon 11.3

Dagen började 05.27 då jag vaknade, tre minuter innan Vasaloppsjingeln gick igång på mobilen. Jag kände mig inte kanonfräsch, men å andra sidan är det sällan jag gör det vid den tiden på dagen. Det retade lite i halsen, det gör det ofta när jag har lite allergibesvär också men jag var tveksam till om det var det som var orsaken nu. Jag åt i alla fall frukost och så gick jag in på Träningskliniken för att ta en dusch och väcka upp kroppen lite. Bestämde mig för att det nog inte var så farligt med halsen ändå, packade det sista och cyklade ner mot incheckningen. Kom på att jag hade glömt stora cykelpumpen och fick hjälp av en medtävlare att kolla trycket i däcken. Checkade in cykeln och efter diverse småpyssel var det dags för en promenad till starten som låg ca 1,5 km längre bort. Väl vid start- och målområdet bestämde jag mig för att konsultera tävlingsläkaren om min hals och tillsammans kom vi fram till att jag skulle satsa på start, jag borde känna i kroppen om något var fel redan när jag värmde upp. Samma tur hade inte tjejen som envisats med att gå barfota på kajen bort till start och skurit upp foten på en spik. Hon fick tävlingsförbud och var tvungen att sys, jag tyckte så synd om henne!

Jag bytte om till tävlingskläder och våtdräkt, blev uppmärkt med startnummer och ålder på benen samt insmord med vaselin och solkräm med manetskydd. Pratade lite med Rickard och barnen som nu hade anslutit sig till övrig publik. Petade i mig en liten macka till, tog Bricanyl och gav mig ut i vattnet för lite insim. Det var kallt, botten var gyttjig och det var helt trassligt av sjögräs i vattnet. Kroppen kändes helt ok så nu kände jag mig laddad för start.

Strax före start lyckades jag springa på en sten på stranden så foten började blöda, inte så mycket att göra åt just då mer än att hoppas att det inte skulle besvära när skorna kom på sedan.

Tävlingen invigdes pampigt med nationalsången och uppträdande av Kulturskolan, speakern meddelade att det var mindre än en minut kvar till start (oftast får man inte mer precis information än så, för att undvika tjuvstarter), tutan ljöd och så var vi igång. Jag är inte så förtjust i landstarter, men det gick rätt lugnt till. Jag kände inte att jag blev översimmad, snarare så att det kändes som att det gick långsamt framför mig. Efter första bojen var jag helt inställd på att svänga höger, men när all vek av åt vänster insåg jag att jag inte hade stenkoll på banan… När vi simmat ett par hundra meter var vi visst några som kom lite långt ut åt vänster för helt plötsligt gick vi på grund! En ny upplevelse i sådana här sammanhang… I simmomentet får man inte dra sig fram med hjälp av båtar, bryggor, botten eller annat, men vi var ju tvungna att komma ner från grundet så det blev lite krypande, spännande…

När vi simmat uppskattningsvis halva sträckan hamnade jag nästan i slagsmål. Det var inte trångt, men det var en kille som bara hade bestämt sig för att simma över mig och han var hårdhänt! Jag gick ut åt sidan och släppte förbi honom, sen simmade jag ikapp honom och då bara råkade han komma i vägen för mig… Men jag är ju vänlig och blid så… En stund senare fick jag tvärstanna för att inte simma med ansiktet före rakt in i undersidan på en brännmanet, sen fick jag en kallsup så jag trodde jag skulle kräkas. Utöver dessa små incidenter hade jag alldeles för dålig koll på banan så jag hade inget begrepp om var jag var. Känns ju som en kanonstart, verkligen… Själva simningen kändes dock rätt bra men jag blev ändå förvånad när jag klättrade upp ur vattnet och såg i ögonvrån att det var många huvuden med gula badmössor (seniorklassen hade gula mössor) kvar i vattnet.

Jag sprang mot växlingsområdet, fick av mig våtdräkten, på med cykelskor och hjälm och så iväg mot cykel ut. Tog mig inte tid att äta av mina pannkakor som det var tänkt att jag skulle trycka i mig i växlingen, så jag tog påsen i handen och tänkte att jag tar dem så fort jag varit och vänt uppe vid mål. Det var dock inte helt genomtänkt för jag hann bara några hundra meter innan jag tappade dem och sen saknade jag dem hela tävlingen. Körde ut på cykelbanans första varv, det var två varv på en 45 kilometersbana. Det blåste en del, men första delen av banan var det faktiskt lite medvind. Lite kuperat men rätt rolig bana och när jag kört ca två tredjedelar låg jag på över 33 km/h i snitt och det är bra för att vara jag. På slutet var det dock motvind och sega uppförsbackar så då sjönk snittet lite. Jag snorade massor (tänk er Vassberg fast utan mustasch som fångar upp det hela…), fast det brukar jag göra efter simningen så jag tänkte inte så mycket på det. Jag drack även mycket mer än jag brukar göra, det var rätt torrt i halsen. Vid en vätskekontroll fick jag till och med slänga en flaska så jag kunde få en ny. Andra varvet gick något långsammare, men jag gick ändå in till växling med ett snitt på nära 32 i snitt – jag trodde jag skulle få svårt att hålla 30 i blåsten och när det var lite backigt. Jag hade fått i mig en halv banan, två bitar Coco och två Digestivebars under cyklingen plus rätt mycket vätska. Var kissnödig när jag växlade mellan cykling och löpning och hur jag löste det går jag inte in på i detalj här…

Löpningen var rätt brutal faktiskt! Ska man vara snäll kan man säga att det var bra Lidingöloppsträning, mycket backar! Man sprang 3,5 varv på en 6 kilometersbana och det kändes som rät långa 6 kilometrar. Första varvbandet fick man efter ett halvt varv och när man fick det tredje och sista bandet var det ett helt varv kvar till mål. När jag kom in efter cyklingen såg jag på klockan att jag låg bra till i tid så på löpningen hade jag stenkoll på vilket tempo jag behövde hålla för att komma in på en tid under fem timmar. Varje gång jag varvade vrålade speakern (som av okänd anledning hade intervjuat mig innan tävlingen) ”Och här har vi Marie från Katrineholm, heja på henne nu, hon ser pigg ut!”. Det var lite pinsamt fast å andra sidan så behövde jag all peppning jag kunde få. Med 3-4 kilometer kvar var jag helt slut, nu var det bara pannben som gällde, men när jag svängde av i sista korsningen och hade mindre än en kilometer kvar så lyckades jag trolla fram lite reservkrafter och lyfta på fötterna så jag kunde springa in i mål med något som kanske åtminstone liknade normal löpning. I mål välkomnades jag av tävlingsledaren Lotta samt Ajje och Susanna från Träningskliniken (tänk att jag alltid ska lyckas med att göra mig ”känd” överallt – jag pratar helt enkelt för mig…) och sedan blev jag bortskämd av en herre som lotsade iväg mig till en stol där jag fick sätta mig med en filt över axlarna. Sedan kopplade han loss mitt chip samt serverade vatten och cola. Nu var jag riktigt slut!

Och nu till sifferdelen…

Jag gick i mål på tiden 4,52,33 och det räckte till en 7:e-plats. Eftersom det är åldersgrupper för de som är över 35 år och tillhör masters var vi bara 15 stycken som gick i mål i min klass, men jag tycker ändå att det låter bra att bli 7:a på SM. Mitt allra första SM faktiskt. Och vill man vara lite nördig och räkna tider och deltagare så hade jag 10:e bästa tid i mål totalt av alla damer (86 stycken) i de olika klasserna.

Sträcktiderna blev:

Simning (1900 meter + ca 150 meter löpning innan tiden bröts för T1): 31,22. Det var 5:e bästa tid i min klass och 7:e totalt av alla damer.

Cykling (90 km, fattades nog en liten bit, men vi kör på angiven distans): 2,45,13. Där hade jag 11:e tid i min klass och har inte ens orkat räkna hur många andra som var snabbare – cykel är inte min starka gren.

Löpning (21 km): 1,32,10 vilket var 4:e tid i min klass och även totalt av alla damer.

Jag är grymt nöjd med både tid och placering! Jag är ju faktiskt nybörjare på triathlon.

Framåt kvällen började frysa mer och mer, jag sov nästan inget i natt för att jag hade hosta och snuva och idag har jag feber, ont i kroppen, hosta som gör ont och rejäl förkylning! Tur att det inte kom igår, men konstigt att det gick så pass bra trots att jag uppenbarligen hade något i kroppen. Hoppas inte jag blir osams med mitt hjärta nu bara – det är jag rädd om! Imorgon blev det till att vara hemma från jobbet och nu borde jag lägga mig. Kruxet är bara att jag har så ont i kroppen att det inte är särskilt skönt att ligga ner heller.

Förresten så vill jag ge en stor eloge till hela arrangemanget och alla funktionärer – fantastiskt ordnat och underbara människor. Det enda jag önskar mig till nästa år är kilometermarkeringar på cykel- och löparbanan…

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.