Racerapport Stockholm Marathon

Sitter och tittar på en inspelad tv-sändning från Stockholm Marathon och slås över att det ser så mulet ut, jag tyckte det var sol mest hela loppet. Fast det är klart, det regnade ju i starten och apropå starten så har de filmat mig precis innan start när jag, studsande som en studsboll, pratar med en löparkompis.

Och jag kanske ska börja från början för det känns mest logiskt om man ska skriva en racerapport.På fredagskvällen parkerade vi husvagnen på en camping, tog pendeln in till Stockholm för att hämta ut nummerlapp och strosa omkring lite. På mässan träffade jag en väldigt trevlig säljare från Asics, han var lite kompis med min lokala sporthandlare Peter (”Lunkan”) på Sportmagasinet som hjälper mig en del med att beställa hem grejor jag vill ha. Hur som helst så knallade jag därifrån med två par nya skor till samlingen, blir bra med lite nytt på fötterna och lite variation. När vi var klara åkte vi tillbaka till campingen, åt middag (samma tråkiga ris och milda kycklinggryta som jag alltid äter dagen före lopp) och planerade lite för vart Rickard skulle langa och till vilka vätskestationer jag skulle lämna in flaskor. Alla i startgrupp A hade möjlighet att lämna in vätska på Stadion på morgonen innan loppet, den vätskan skulle sen köras ut till vätskestationerna. Visst var det en chansning för om många lämnar in så kan det bli svårt att hitta sin egen flaska, men jag bestämde mig för att testa eftersom jag tycker att det är jobbigt att dricka sportdryck. I mina flaskor hade jag avslagen Cola blandad med elektrolyter, smakade lite som Dr Pepper och var helt ok! När alla förberedelser var klara var det dags att krypa ner i sängen och försöka få till några timmars sömn.

Jag vaknade pigg och på strålande humör igår morse, för en gångs skull hade jag sovit bra och sluppit mardrömmar. Regnet smattrade stillsamt på husvagnens tak, vi åt frukost, jag tog en dusch och därefter klev vi på pendeln och for in till stan igen. På Centralen började det droppa in fler och fler löpare och när vi klev av tunnelbanan vid Stadion var det en jämn ström av folk i löparkläder som alla var på väg åt samma håll. Inne på Stadion var det lugnt än så länge, jag lämnade mina vätskeflaskor innan jag gick in i omklädningsrummet och packade upp lite. Tejpade fötterna med Compeed och tejp och satte sen igång med att noja om klädseln. Vädret var optimalt, inget tal om den saken, men temperaturen kändes väldigt gränsfall mellan bara linne på överkroppen eller en underställströja under linnet. Alla andra jag pratade med skulle springa i linne och till slut bestämde jag mig för det jag också. Frågan var bara, var det väder för vantar eller inte… Det är som att jag måste ha något att nöja för innan ett lopp, något helt annat än själva loppet. Skosnören, klädsel, toabesök, plåster – det går alltid att hitta något… Vi var i god tid så jag hann med att prata en del med de andra tjejerna, slappa lite, äta yoghurt och banan. Värmde upp ett par kilometer i Lill-Janskogen, kroppen kändes fin och vädret var kanon med lätt duggregn och inte alltför mycket vind. Jag mötte Anders Szalkai och fick ett ”Lycka Till!” Smörjde in halva kroppen med Vaselin för att försöka minimera antalet skavsår och så småningom var det bara 10 minuter kvar till start och det var dags att bege sig till startfållan. Det var ju väldigt lyxigt att kunna hänga på Stadion innan och kunna vara inomhus, ha gott om tillgång till toaletter och slippa trängseln. När vi skulle till starten blev vi slussade mitt på vägen och rakt in i startfållan, mycket smidigt. Precis innan start kom en regnskur och jag var glad över min snygga (??) regnponcho..

.DSC_1926

Den slängde jag såklart av mig innan starten sen, men den höll mig varm och torr ända fram till start. Startskottet gick och vi var iväg! Alltid samma härliga känsla! De första kilometerna är lättsprungna och det var supersvårt att hålla igen på tempot, trots att jag verkligen försökte bromsa så gick det något snabbare än planerat. Lät benen rulla på, väl medveten om att det skulle kännas lätt i många kilometer till och att det gällde att vara förberedd på orka med hela vägen. På Söder Mälarstrand, efter ca 7 kilometer kändes benen lite tunga en stund men det gick snabbt över och det kändes bra över Västerbron. Vid 9,5 km skulle jag ha min första egna flaska vätska, men vid den stationen såg jag inte alls några privata flaskor – inte bra. En stund senare fick jag dock lite mjölk och en bit banan av Rickard. Vid varvningen efter drygt 16 km kändes det fint och där väntade en flaska Cola på mig.

stockholm marathon 2Foto: Thomas Windestam

Jag petade i mig lite salt innan vi rullade ut mot Gärdet och Djurgården och där är det rätt tråkigt, rätt kuperat och ingen publik. Jag passerade halvmaran på drygt 1,29,30 men efter ca 22-23 km kom en svacka. Det var jag dock förberedd på så det var ändå inte så mentalt tungt, jag vet att jag brukar svacka lite mellan ungefär 22 och 30 km. När vi väl passerat Skansen och Gröna Lund och publikleden tätnade igen så började det lätta på lite i kroppen igen och när 30 km var avklarade var det bara nedräkning kvar. Västerbron var ju såklart lite tyngre andra varvet, men det gick kontrollerat ändå. Hade lite koll på klockan och insåg att det fortfarande fanns chans att klara en sub 3h-tid, men det var för tidigt för att börja stressa över det – jag springer så dåligt då. På Norr Mälarstrand kände jag mig riktigt fräsch och det var en härlig känsla att bara ha 6-7 km kvar. Efter passeringen av Centralen börjar det dock gå uppför och nu började det vara lite tungt, jag hade ont i fötterna och vaderna började vara stumma. Energimässigt var det dock helt ok. Visst, klart att magen inte mår bra av sådana här bravader, men jag hade fått i mig både salt, min egen Cola, rätt mycket vatten samt lite mjölk och små bananbitar så kroppen orkade med – mycket skönt eftersom jag annars har lätt för att bli yr och må illa. Vid de sista kontrollerna fick jag min vätska direkt i handen av funktionärer, mycket skönt! Med 3-4 km kvar var det tungt, det krävdes en hel del för att hålla tankarna i styr. Jag insåg att jag inte skulle klara av att komma under 3 timmar, men kände mig jättenöjd ändå. Jag hade plockat en hel del placeringar sista milen och det är alltid mentalt skönt.

IMG_20140531_194347

Väl inne på Stadion hittade jag såklart lite reservkrafter och det var så himla härligt att gå i mål, trots att klockan visade 3,01…

stockholm marathon 1Foto: Thomas Windestam

Fick en foliefilt och medalj, blev insläppt bakom stängslet och fick ”godispåsen” som annars delades ut nere på Östermalms IP och traskade sen omkring lite en stund innan jag drog mig mot omklädningsrummen för välbehövlig dusch. Väl där visade det sig att vattnet var rätt kallt, vilket blev ett hett samtalsämne bland trötta tjejer. Det var trevligt att prata igenom loppet med de andra och det tog en bra stund innan jag var klar i omklädningsrummet. Till slut var jag i alla fall klar och eftersom jag inte ville ha varken det man fick i påsen (russin, Pepsi, nötter, banan, återhämtningsdryck) eller korven, bullarna och kaffet som delades ut på Östermalms IP så fick vi promenera genom halva stan för att hitta färskpressad juice och en munk med socker på eftersom det var det jag var sugen på… Sen gick vi ut och åt, då var Rickard inte så hungrig eftersom han ätit korv, bulle, öl, kaffe och återhämtningsdryck…

Idag är jag stel i vaderna och över knäna, i övrigt känns det helt ok och jag lever fortfarande på endorfiner.

Totalt hamnade jag på 27:e plats av alla damer (4123 stycken som gick i mål) och blev 17:e dam på SM. Jag hade 398 herrar före mig i mål (av 11952 stycken). Tycker jag känns jättebra med tanke på hur (relativt) lite löpning jag tränar.

 

7 kommentarer

  • Rickard, 1 juni, 2014

    Visst berodde det på lagningen att det gick så bra ;)

  • Staffan, 4 juni, 2014

    Hej Marie, härlig rapport som jag kan relatera till, jag hade T-shirt under linnet och också långärmad (tunn) underställströja och tunna handskar i packningen. Väl på plats åkte dock T-shirten av och handskar var aldrig aktuellt. Jag tyckte förhållandena var helt perfekta i år, bästa vädret jag upplevt på mina fem starter i Stockholm, både för oss löpare och för publiken!

    Grattis till ett fint lopp igen, måste vara extremt inspirerande att få tävla i SM-klass, dit har jag en bra bit ännu. Jag har lagt till dig på min blogglista! Hoppas vi ses på något lopp framöver!

  • Marie Sandberg, 4 juni, 2014

    Tack! Ja det var det verkligen, och väldigt skönt att slippa kö till toaletter, startfållor och sånt – jätteskönt att kunna koncentrera sig på själva loppet.

  • Marie Sandberg, 4 juni, 2014

    Ja absolut! ;-)

  • Marcus G, 6 juni, 2014

    Kul läsning och grattis till en bra tid!

    Du sprang om mig efter Slussen på andra varvet, vi pratade lite kort. Du sprang även om mig på Vintermarathon, efter drugt 30 km. Slutsats: Du öppnar i ett förståndigt tempo och håller samma tempo, jag öppnar för hårt och orkar inte hela vägen. Min tid blev 3:07!

  • Marie Sandberg, 6 juni, 2014

    Kul att du hittade hit! Funderade en del på hur det gick för dig sen, men hade ingen koll på ditt startnummer så jag kunde inte kolla upp det. Det är alltid peppande att träffa på trevliga människor längs banan.

  • Marcus G, 6 juni, 2014

    Jag hade startnummer 2769 och kom i mål på 3.07.35. Från 35 till 40 sprang jag på 25:22 och det är ju lite för sakta…

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.