Racerapport Maxi Ica Triathlon 2013-08-08

Jag har dragit mig lite för den här rapporten för jag var så grymt besviken efter tävlingen, men jag vet ju att jag vill kunna gå tillbaka och läsa det här senare så nu är det dags.

Det var ju bara en liten motionstävling egentligen och mycket kortare distanser än jag gillar så jag vet inte varför jag bryr mig så mycket – men det är väl som KK-joggen – jag sätter press på mig själv på hemmaplan.

Dagen bjöd på regn – massor av regn! Irma hade med sig en plastbåt ner till Djulö och hon behövde inte gå ner till sjön för att köra med den. Regnet öste ner och det stod vatten överallt och jag som tycker att det är lite läskigt att cykla när det är blött…

Jag körde ganska långt insim innan start för att få ordning på andning och puls. Landstart och bara 400 meters simning betyder hög puls och det är inte helt behagligt när man har ansiktet under vattnet. Jag hade två coacher som noga gick igenom taktiken för simningen med mig före start och när starten väl gick ville jag verkligen inte göra dem besvikna så det var bara att köra järnet. Fick en jättebra plats och slapp den värsta trängseln. Jag körde på så mycket jag orkade, fick lite andnöd en stund men fortsatte bara simma. Hade ingen aning om hur jag låg till, jag bara försökte ta ett simtag i taget. Jag var knappt ens säker på att jag simmade åt rätt håll för bojarna var pyttesmå och blå så de var väldigt svåra att se. När jag vände runt den sista och fick sikte på stranden fick jag extra krafter och kom upp ur vattnet som första dam med bara ett fåtal herrar framför mig – härligt.

Det gick riktigt smidigt att få av våtdräkten och jag var nöjd med växlingen. Cyklade så fort jag vågade och tyckte att det kändes rätt bra, fast jag körde försiktigt där det var slirigt och i korsningar där det var tvära kurvor. Väntade mig att bli omcyklad rätt snart, men ingen dök upp. När jag gick in på fjärde och sista varvet och jag fortfarande inte blivit upphunnen började jag tänka att det här kanske skulle gå vägen. På sista varvet blev jag dock omkörd av tre tjejer, men tänkte att jag nog skulle kunna komma ikapp dem på löpningen.

Gick ut på löpningen och det kändes bra. Sprang ganska snart om två av tjejerna, men såg inte till den tredje. På andra varvet sprang jag om flera tjejer som var ute på sitt första varv, men också en tjej som kanske, eventuellt kunde vara ute på sitt första – var det hon som ledde? Jag hade fortfarande inte sett till en av tjejerna som jag visste hade kört om mig, men hon kanske inte var kvar på banan? Sprang och var rätt osäker, såg någon en bit fram, men det var väl ingen tjej – eller? Sprang så fort jag kunde (hoppas jag…) och var aldrig helt säker på hur jag låg till. Kanske att jag låg först i alla fall? När jag hade ungefär 75 meter kvar till mål hör jag hur speakern annonserar att första tjej går över mållinjen. Fan! Jag har nog aldrig varit så besviken när jag går över en mållinje som jag var då. Jag förlorade på att jag hade för dålig koll (och såklart för att hon faktiskt var bättre än jag var…). Det var nog det som gjorde mig så besviken, att jag inte var helt säker på om jag hade gjort allt eller om jag hade slappnat av.

Med lite distans till det hela kan jag tänka ”hellre tvåa än en krasch”. Jag har ju faktiskt en familj att tänka på och jag tog det försiktigt på cyklingen.

Jag är i alla fall jättenöjd med simningen!

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.