Laddade för dagens aktivitet

Triathlon

Jo det är klart att det är ett nöje, det är ju jätteroligt! Det är bara det att timmarna innan jag ska tävla (i synnerhet hemma i Katrineholm) så är jag alltid så laddad att det inte ens är kul. Jag fick ont i halsen efter KK-joggen och när jag var ute och joggade i onsdags kändes det verkligen sådär, men igår var det lite bättre så det fick bli start.

Simningen gick OK, men det märks att jag mest har tränat distans och alldeles för lite intervaller i simning det senaste året – jag fick superhög puls direkt. Sedan hade jag ett ganska dåligt byte till cyklingen, men jag ville få i ordning på det mesta för att nästa byte skulle gå snabbare. Jag är ju ingen cyklist så efter cyklingen låg jag på 8:e plats, men efter att jag sprang snabbast av alla damer (trots ytterligare ett ganska långsamt byte som räknades in i löptiden) så blev slutplaceringen en 3:e-plats. Självklart ville jag helst vinna, men jag är nöjd med mitt lopp, det kändes bra i kroppen och jag vet lite vad jag ska putsa på för att bli lite snabbare till nästa gång. Tjejerna som var före mig var ju bättre helt enkelt, men jag kände att jag gjorde det jag kunde – och det var kul!

 

 

 

 

 


 

KK-joggen

Nu pågår ju Katrineholmsveckan som alltid vecka 32, det kanske får bli ett inlägg om det någon dag. Idag var det i alla fall KK-joggen (KK står för Katrineholmskuriren, det brukar alltid vara någon som reagerar på förkortningen…) som stod på programmet. August startade först och sprang sina 1,2 km jättebra, han var väldigt nöjd efteråt.

Jag sprang kvartsmaran och kan, så här i efterhand, konstatera att jag nog verkar prenumerera på fjärdeplatsen – för tredje året i rad sprang jag in som fjärde dam. I början kändes loppet bra, men efter ungefär 8 km tog benen slut och jag fick nästan släpa min fram (kändes det som i alla fall). Jag tappade tredje dam då, vi hade sprungit och hjälpts åt att dra fram tills dess. Halva loppet vräkte det ner regn, men det var ganska skönt och dessutom börjar jag vänja mig vid dåligt väder på tävlingar (exempel: skyfall och översvämning på förra årets KK-jogg, sju timmars regn på Vätternrundan, ymningt snöfall på Öppet Spår och skyfall och övervämning i Vansbro. I Vansbro berörde det väl mig ganska lite eftersom jag ändå var i vattnet, men efteråt var ju allting blött).

Trots allt kom jag i mål på en rätt bra tid, 41,34 och det blev 39,24 på milen – äntligen under 40 på milen! Det är fyra damer som får pris så jag får väl vara nöjd med placeringen också även om löpkänslan var så där idag. Det är ju alltid välbehövligt med ett extra tillskott i kassan, idag blev det 1000 kr. Dessutom ett årskort på Hälsogymet (de stavar så, men det ser konstigt ut?) som jag fick i pris för bästa lokala löpare.

Väl hemma fick det bli ett bubbelbad, sedan lite OS. Nu ska jag stretcha lite och sedan är det läggdags, eller egentligen för längesen.

Fick lite markkänning på rullskidturen igår…


Vad var det jag sa?

Erkänn att det ibland kan vara lite skönt att få säga ”vad var det jag sa?”, lite så där halvt triumferande fast inte elakt. Jag tycker det i alla fall. Nu är det inte jag som får det nöjet i det här fallet utan min kära vän Sofie. När jag beklagade mig i våras över att jag skulle vara tvungen att cykelträna lite inför Vätternrundan och att jag fasade för att genomföra tävlingen så sa hon något i stil med att hon trodde att det skulle sluta med att jag skaffade en egen cykel och började tävla eftersom det brukar gå så när jag börjar med en ny sport. ”Aldrig! Det kommer ALDRIG att ske! Jag HATAR att cykla!” var mitt svar då.

Och nu då. Titta på bilden nedanför. Jag har köpt en cykel. Efter mycket moget övervägande och räknande på det ekonomiska så åkte vi till Norrköping igår och tillbringade halva kvällen på Haga Cykel. Och med oss hem hade vi min nya kompis – Nishiki Pulse. Som jag såklart provkörde i kväll, tog en 75 km-runda. Det gick bra! Visserligen fick jag ett rejält skyfall över mig, men det var knappt jag tänkte på för jag börjar bli van vid att det alltid regnar när jag ska träna eller tävla. En orm lyckades jag se, trots det dåligt vädret också. Men förutom det gick det bra!

Faktiskt så tycker jag att det är rätt så avkopplande väder. Visst att det skulle vara skönt med en hel dag utan regnskurar och visst att jag gillar att sola och bada, men det finns fördelar. Min allergi förbättras ju avsevärt när jag undviker att ligga och sola i gräsnivå, det är lättare att sova på nätterna och det packas mindre. Är det 30 grader varmt måste man ju nästan iväg och bada och då ska det packas badkläder, badrockar, leksaker, matsäck, fika, smörjas med solkräm (och det är nästan det värsta av allt, jag tar mycket hellre på barnen underställ, overaller, vantar, sockor, mössor och stövlar än att tvångssmörja dem – och då har de ändå uv-kläder på stranden så det är ju inte så värst många kroppsdelar som ska smörjas) och fixas. När man kommer hem på kvällen ska man ta reda på allt igen. Jag älskar att åka till stranden! Men nu när det inte har varit så många stranddagar och jag ändå inte kan påverka vädret så väljer jag att bli lugn av att att man kan ta promenader utan att smälta bort, att man kan vara i lekparken hela förmiddagen utan att bli svettig, att det känns helt ok för både barnen och mig att vara inne och fixa hela eftermiddagen utan att känn att man ”borde” ta till vara på vädret. August njuter i fulla drag, han sitter i timmar i lekrummet och bygger med järnväg och lego.

Imorgon blir det tjejfest och nu är det sovdags!

En Svensk Klassiker

Nu är det avklarat! Målet var ju också att klara det på under 24 timmar och sluttiden blev 22 timmar och 12 minuter:
Öppet spår 90 km (skidor): 6,34
Lidingöloppet 30 km (löpning): 2,26
Vätternrundan 300 km (cykel): 12,25
Vansbrosimningen 3000 meter (simning): 48,39

Nu är det skönt att vara hemma i Katrineholm igen, men nu börjar planerna på fler utmaningar. Preliminärt just nu är en klassiker även nästa år (eller eventuellt bara utvalda delar) och så – om jag får ordning på höften och kan springa ordentligt – en Iron Man 2014. Vi får se.

Imorgon ska jag visa vad jag fick när jag kom hem idag.

Lite Vansbro

 Nu är jag hemma och jag är lite trött så därför blir det ett kort inlägg. Det var en mycket regnig helg, men vi skulle ju ändå bli blöta så det gjorde inget. Vansbro hade ingen mobiltäckning på hela helgen och jag fick fula skavsår av tidtagningschipet, annars har allt funkat kanon! Jag är nöjd med mitt lopp! Det är inte ofta, men jag tycker att jag gjorde ett bra lopp hela vägen och gick in på 48,39 – helt ok tid. Nästa år ska jag under 45 minuter och topp 100.

Laddad för simning

Idag är det en vecka kvar till Vansbrosimningen, det ska bli kul! Visserligen vore det skönt om det hann bli aningens varmare i vattnet – just nu är det 15,7 grader där uppe – men jag ser ändå fram emot det. Jag har simmat ganska mycket ända sedan jag fick ont i knäet efter Lidingöloppet i september och känner mig ganska väl förberedd. Förutom de ganska många passen i simhallen har jag kört åtta pass i sjön varav det längsta var idag, 5100 meter blev det idag. Det känns bra och det har gått lättare att hålla rätt kurs och crawla på öppet vatten än jag trodde, så nu är jag laddad!

Rekordrunda

Här kan intresserade läsa om årets runda.

Frågor och svar:

Varför cyklar man på natten?
Svar: Det går liksom inte att undgå. Man kan inte skicka iväg 19000 cyklister i en klump, då skulle det bli alldeles för mycket olyckor. Man startar i startgrupper med ca 60 stycken varannan minut, de starterna håller på från ca 19-tiden på kvällen till 7-tiden på morgonen. Sedan är det en del tävlingscyklister som får starta på förmiddagen. Det är ganska många cyklister som tar kanske 20 timmar på sig att köra de 300 kilometrarna, så det innebär att de får cykla på natten oavsett när de startar. Nu går första starten på fredagskvällen och målet stänger klockan 24.00 på lördagen, loppet håller alltså på i totalt 29 timmar ungefär.

Vad hade du med dig?
I mina väskor på cykeln hade jag: en underställströja, en sport-bh, ett par strumpor, ett par tunna handskar och en mycket tunn väst (allt förpackat i plastpåsar). Det var jag mycket glad för när jag grät för att jag var så blöt och kall när det var 9 mil kvar. Strumporna var det inte tal om att byta, med mina kalla fingrar hade jag aldrig fått av skorna, men det andra använde jag.
I ryggfickorna hade jag: en banan, två energibars, två påsar flytande energi (typ som gel, fast mer i vätskeform), lite godis, några näsdukar, mobilen (i två plastpåsar) samt en väldigt tunn jacka.
På ramen hade jag: två flaskor vätska och en fasttejpad regnponcho.

Jag hade användning för det mesta så inget kändes onödigt. Visserligen åt jag inte så mycket av det jag hade med mig utan använde mig av depåerna, men jag vet av erfarenhet att när min energi tar slut så gör den det på en gång och jag ville inte riskera att vara ett par mil från närmaste depå då.

Nu till simningen, skriver mer senare.

  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.