Välkommen våren!

Första maj idag och som den nya månaden gjorde entré! April har ju verkligen bjudit på sant aprilväder med snö, hagel, blåst, regn och lite sol om vartannat och den riktiga våren har hållit oss på halster men nu tror jag att den är här (peppar, peppar…).  Idag ville jag verkligen vara utomhus och helst också göra något och eftersom jag känt mig lite piggare i kroppen de senaste dagarna bestämde jag mig för att försöka måla lite. Det första problemet kom per omgående – klädproblemet. Efter att ha övervägt att gå ut naken hittade jag till slut ett par snickarbyxor som gick över magen och sen var det bara att sätta igång. Som vanligt har jag svårt för att göra något halvhjärtat eller lite, så några timmar senare hade jag tvättat, slipat och målat ett litet plank, en bänk, ett planteringsbord och ett gäng pallkragar som ska bli en ny kompost. Jag hade dessutom planterat lite, vattnat, skurat rutschkanan och bränt mig på axlarna. Ryggen värkte men så nöjd jag var! Jag har svårt att böja mig och kan inte sitta på huk så det blir lite krångligare än vanligt och så får jag sitta på marken om jag ska göra något på låg höjd, men det funkade.

wpid-DSC_0106.JPG

Vi avslutade arbetsdagen med en sväng till sjön och svalkade fötterna – mycket skönt för jag är både varm och svullen om fötter och händer nuförtiden.

Den här veckan har simningen känts riktigt bra, fogarna har känts lite mindre och jag har kunnat köra lite ”vanlig” simning med puls och inte bara arm – skönt! Annars har simningen börjat kännas lite enformig om jag ska vara ärlig, det blir inte så värst mycket omväxling. Jag simmar mellan 6000 och 10 000 meter i veckan och jag tippar på att över en två tredjedelar är arm med paddlar och dolde så jag håller ju uppe styrkan i överkroppen i alla fall… Gnetar på för jag vill verkligen hålla igång och dessutom försöka bromsa viktuppgången så gott det går. Just nu ökar jag en hel del i vikt på grund av vätska och det går ju inte att göra så mycket åt, men jag kan ju försöka att hålla energiintag och förbrukning på hyfsat lika nivå i alla fall. Exakt hur mycket jag gått upp tänker jag inte gå in på, precis som jag inte tänker ge några siffror på viktnedgång efter graviditeten. Det är bara onödigt om jag bidrar till att någon annan jämför siffror och blir triggad. Helt klart är dock att kroppen är tung, jag blir fort trött i fötterna av att stå och det är ett halvt företag att ta mig upp till stående om jag satt mig på golvet/marken. Det är dock väldigt skönt att ha slutat jobba, när jag kan styra vilan lite mer är jag betydligt piggare i kroppen när jag väl är igång. Jag har fått plocka fram ett foglossningsbälte för att kunna promenera till och från skolan och jag har väldigt ont när jag klär på mig och tar på och av skor, men jag har inte värk särskilt ofta utan det skär till mer i en enskild rörelse och släpper sen.

Än så länge har jag cyklat ett spinningpass i veckan men det börjar nog vara på sluttampen med det faktiskt. I onsdags gick det i och för sig väldigt bra, men veckorna innan hade jag ont. Vi får se.

Igår passerade jag 35 fulla veckor och om två veckor är bebis faktiskt färdigbakad och räknas som fullgången även om det ju är nästan fem veckor till beräknat datum. Blir spännande att se när han planerar att komma ut!

Välkommen på triathlonfest för barn!

Missa inte Katrineholm Barntriathlon som går av stapeln 25/6 2017, men invigs redan kvällen innan med disco. Anmälan är nu öppen via Svenska Triathlonförbundets tävlingskalender: http://www.svensktriathlon.org/Tavling/tavlingskalender

Här kan du läsa mer om tävlingen: http://katrineholmbarntri.webnode.se/

alva irma

 

Glad påsk då

Förra helgen var jag lite deppig när vädret var underbart och alla verkade vara ute och springa eller cykla. Nu när det ser ut så här ute gör det inte lika mycket att majoriteten av mina träningspass är förlagda till simhallen. 

Verkligen inget härligt uteväder, om det inte hade varit för ett par månader sen. Men april är april så det var väl inte så oväntat, våren är säkert här på riktigt snart. Lite typiskt att vi plockade fram och monterade upp studsmattan förra helgen bara.

Simning idag, simning igår. Nu blir det mycket arm, jag kommer inte tappa styrka i axlarna i alla fall. Det går att simma sammansatt också, i alla fall rygg och frisim, men jag tar paddlar och dolme så fort vi ska köra lite hårdare på passen för annars får jag sammandragningar och ont under magen. Det är som hållsmärta ungefär, barnmorskan trodde det var muskulärt eller ligamentsmärtor. Men jag älskar att köra arm så det går jättebra. Nu blir det 2-3 pass simning i veckan, ungefär 3000 meter varje gång. 

Jag kämpar också på med spinning en gång i veckan, med lite varierande resultat. Nu har jag i alla fall lärt mig att kort och snabbt inte funkar alls, det bästa är att se passet som styrketräning för benen istället för att köra på hög puls för då kommer sammandragningar och magsmärtor direkt. Kör jag mycket stående och ganska tungt går det jättebra! Jag får ta en vecka i taget, det går nog inte jättelänge till. Jag har styret på maxhöjd och kör med cykelbyxor + en extra padd på sadeln som jag får låna på plats, trots det känns det i svanskotan. Men än så länge har jag inte fått ont efteråt, får jag det tänker jag sluta. Ibland är det så kallad Power Training på spinningpasset, då lyser det en lampa längst fram på styret som visar vilken belastning man ligger på. Vitt är lättast, sen kommer blått, grönt, gult och rött. Första gången var det mest förvirrande och jag fick dessutom prestationsångest eftersom man ju ser lyset på alla cyklar, men nu uppskattar jag det mycket. Det går ju att ställa in vilken nivå man är på träningsmässigt, sist ställde jag nog in för låg nivå för då körde jag på rött även när vi skulle ligga lägre.

Förra fredagen började jag på gravidvattengympa på sjukhuset. Tänkte det kunde vara mysigt och dessutom att det vore kul att träffa på lite andra gravida. Det sistnämnda blev det lite dåligt med då vi endast var två deltagare – hoppas det bara var tillfälligt. Själva gympan var rolig med bra övningar, det är inte så mycket springande och skuttande på land just nu så det var desto roligare att få känna sig lite smidig i vattnet. Däremot var den effektiva delen av passet rätt kort, jag hade gärna kört minst lika länge till. 

Annars är jag rätt otymplig, trött och sliten nu. Själva träningspassen går bra men jag rör mig inte mycket däremellan. Jag jobbar fortfarande två dagar i veckan och det är tungt! Allra jobbigast är faktiskt att sitta vid datorn och jobba, jag får ont i ryggen och mycket sammandragningar. Hemma sitter jag upp väldigt lite, är jag inte uppe och gör något så ligger jag eller halvligger på sängen eller soffan. Sömnen på nätterna är väl sådär, så jag vilar mycket på dagarna – vilket väl såklart inte förbättrar nattsömnen. Men trots allt är det rätt okej, fast jag längtar verkligen efter att gå hem från jobbet nu. Egentligen är jag beviljad hel graviditetspenning från och med förra veckan, men eftersom de inte hittat någon vikarie för mig så lovade jag i ett svagt ögonblick att jobba två dagar i veckan april ut. Något som jag ångrar ibland, för även om det skulle bli lite långsamt att bara gå hemma så är det tuffa dagar på jobbet – jag blir helt slut. Nu är det dock bara fyra pass kvar – skönt!

Hoppas ni alla får en fin påskhelg, oavsett vinterväder.

Men hoppsan då!

Det går åt mycket mantran och träning i positivt tänkande nu när våren är här och jag verkligen längtar efter löpning, cykling och hårt trädgårdsarbete. Istället får jag titta på när andra tränar och sliter, jag fixar i bästa fall att sätta penséer i kruka och följa dottern till skolan (sonen har inte tid med sällskap av mamma, han går en annan väg med sina kompisar för att hinna spela lite Pokemon Go). Såklart att jag vet att min tid kommer, jag är ju frisk – att jag inte kan röra på mig beror ju “bara” på att jag är gravid, men det hindrar mig inte från att längta. Nu har det ju varit så härligt vårväder också.

Men så häromdagen råkade jag skaffa mig lite pepp, bara genom några klick på telefonen – så det kan gå… Sonen började prata om att han var sugen på Ironkids i Kalmar (de hade inte börjat med det de två åren jag körde Kalmar), mer på medaljen än själva loppet visserligen – men ändå. Vi tänkte att någon liten utflykt ska vi väl göra med husvagnen i sommar så varför inte till Kalmar, så vi anmälde barnen. Men så googlade jag lite på Kalmar Mini Tri också, tänkte dock att det säkert skulle vara fullbokat men det var det inte. Funderade en minut eller två, sen var jag anmäld. Det kan ha varit ett jättedåligt val, men det får jag ta då – just nu var det precis vad jag behövde! Jag blev alldeles upplivad och peppad och är inte kroppen med på noterna så jag måste stryka loppet så var det ändå värt känslan av att få känna mig lite som idrottare igen. Om bebis kommer som planerat är han över 10 veckor när tävlingen går och så värst mycket träning tänker jag inte att jag behöver för att köra ett lopp som är kortare än en normallång sprint. Simningen är inga problem och cykla lite kan jag göra när jag läkt efter förlossningen. Jag tänker att det som kan bli ett problem är löpningen och fogarna – men löpningen är 4,2 km så jag behöver inte ha provat springa massor av pass innan. Jag får helt enkelt försöka följa den ursprungliga planen: att känna efter hur kroppen känns och inte stressa. Går det så går det, annars är det värsta som kan hända att jag har varit lite glad och peppad i onödan ;-).

Idag har sonen och jag varit och simtränat tillsammans, mysigt! Vi simmar en stund samtidigt, sen bubblar han lite och jag kör på. Därefter kör han lite teknik och jag peppar, instruerar lite och kollar. Han köper en glass och jag kör lite till och så avslutar vi med lite lek. Tänk vad stor han har blivit, fast ändå fortfarande så liten. I måndags kammade han hem en ny medalj på Morgondagarsimningen.

Vad säger ni förresten om det här pangerbjudandet? Ett paketpris (oklart vad som ingår mer) för 375 kr och då INGÅR Kalle Zackari Wahlström. Kanske ska slå till?? Frågan är var jag ska förvara honom?

Kan jag få ha mig själv i fred tack?

”Men strunta i vad folk säger!” ”Tror inte folk menar något illa.” ”Du ältar det där rätt mycket”.

Alla kommentarer ovan har jag fått som reaktioner när jag blivit arg/förbluffad/ledsen/överrumplad/irriterad på saker folk vräker ur sig om min gravida kropp. Men alltså, om jag inte tycker om att få höra allt som alla ser som självklart att slänga ur sig bara för att jag just nu huserar en extra människa nära hjärtat så måste jag väl få reagera? Scrolla förbi mina Facebookinlägg då om ni tycker de är tjatiga – jag önskar bara att jag kunde scrolla bort vissa människor från kassakön/simhallen/middagar och diverse andra ställen. För vet ni? Jag tycker inte att det är okej att kommentera andras kroppar! Typ aldrig tycker jag det. Och jag tycker inte att jag ska behöva ”strunta i det”, för om jag kunde det så skulle jag såklart göra det – jag är inte dum (och jag fattar ju att folk säger det av omtänksamhet, men ändå). Och dessutom är det rätt svårt att fokusera på kroppens funktion och vara nöjd med att den funkar som den ska om en massa andra människor ska påminna mig om dess utseende och storlek hela tiden. Dessutom tänker jag att jag inte är ensam. Kan jag få en enda människa att tänka till och inte slänga ur sig första bästa kommentar nästa gång de träffar en gravid kvinna så kanske den kvinnan kan få slippa en massa obehag. För vi vet faktiskt inte vad folk har i bagaget – med över 13 års ätstörningar i mitt bagage har i alla fall jag svårt att skaka av mig kommentarerna och jag vet att det finns fler som jag. 

Det handlar inte om att jag tycker det är jobbigt att prata om att jag är gravid, jag tycker det är jätteroligt när folk frågar hur jag mår, om vi vet könet på bebisen, frågar när det är dags och en massa annat. Det är jättemånga på jobbet som är intresserade, nyfikna och omtänksamma och inte en enda gång har jag blivit ledsen av deras kommentarer. Men när jag kom på mig själv med att börja ljuga om hur länge det är kvar tills bebisen är beräknad för att jag hoppas slippa följdkommentaren ”Men du är ju så stor redan” så känner jag att det har gått lite långt. Och är det inte det vi lär våra barn – att om någon tar illa upp av det man säger så är det inte okej att säga det – oavsett om man menat det som skämt? Att alla har rätt till sina känslor?

Jag är superglad över min graviditet, att jag kunnat bli gravid tre gånger och jag är fullt medveten om att det finns folk som mer än gärna skulle ta alla krämpor och all viktuppgång – bara de kunde bli gravida. Det handlar inte om det, inte om att jag bara bryr mig om utseendet och är otacksam. Det handlar bara om att jag vill slippa granskandet av min kropp.

Någon sa att det säkert inte ligger någon värdering i folks kommentarer, men det håller jag inte med om. För mig är orden stor och liten värderande ord – skulle någon tycka att det var neutralt och okej att säga till någon annan att de har stor rumpa? Eller liten snopp? Dessutom är det för min del helt subjektiva ord om man inte har en tabell över vilka siffror som innebär stor eller liten. För hur stor är en stor trädgård till exempel? Barnmorskan kan ju objektivt värdera själva magens storlek eftersom hon mäter och för in på en kurva (och ska man då vara petig så är mitt magmått lite litet för veckan, bebis är dock enligt ultraljud välkänt) – alla andra bygger sina påståenden på tyckande.

Ja, ja, jag tror kanske poängen med inlägget gått in?

Hur som helst – nu är det nedräkning och enligt gravidappen har snart 80% av graviditeten passerat. Jag längtar sjukt mycket efter att springa! Det går tyvärr inte, inte ens en liten bit eftersom jag får ont, men oj vad jag längtar! Jag längtar efter en kropp som känns stark och lätt och efter att kunna böja mig framåt utan att få en rumpa upptryckt under revbenen… Samtidigt vägs mycket av krämporna upp av att sitta med händerna på magen och känna sparkar där inifrån, försöker ta tillvara på stunderna för det här är min sista graviditet – sen är jag klar!

Jag kämpar på med simningen och det går ganska bra. Skönt är det i alla fall och jag är glad att ha kunnat köra på i stort sett som vanligt fram tills nu, nu har jag börjat behöva ändra på vissa övningar för att inte få ont. Jag kör heller inga landövningar men det är jag inte direkt ledsen över ;-). 

Jag försöker köra spinning en gång i veckan, betalar dyra pengar för engångspass på World Class för de har mest komfortabla cyklar. Tänker att det kan vara skönt att ha lite cykelmuskler kvar i benen till sommaren, men även på spinningen får jag såklart anpassa övningarna lite. I övrigt får jag försöka hänga med i kroppens svängningar, vissa dagar kan jag promenera ganska bra och andra dagar ligger jag på soffan med ryggont. 

Simning, simning och lättklädda bilder

Vi rullar på med sjukdomar här hemma, förkylningar och vattkoppor avlöser varandra. Själv blev jag dock mycket piggare av att börja med min allergimedicin så nu är det nog mest gravidnästäppa jag dras med. Hos barnmorskan sist hade jag ett inte så imponerande blodvärde på 107, vilket hon av förklarliga skäl inte var så nöjd med – men så värst trött och flåsig känner jag mig inte faktiskt. Eller jo, flåsig blir jag ju ändå av graviditeten, men annars mår jag bra.

Imorgon går jag in i vecka 30 och snart har jag gjort 75% av graviditeten – skönt! Blev ny magbild på gymmet för någon vecka sedan :

Nu har dock mitt gymkort gått ut och jag har inte bestämt om jag ska köpa nytt eller inte. Det kostar inte så mycket på mitt gym, men det blir ändå en slant och sist fick jag faktiskt ont av att stå på crosstrainern och då finns det inte jättemycket jag kan göra där längre. Lite styrkeövningar går ju att göra hemma också – fast det ska i och för sig bli av också…

Simningen går bäst just nu och jag ska nog smyga in något mer pass i veckan tror jag. De senaste två veckorna har jag börjat känna av fogarna och jag går inga jättelånga promenader längre, så lite fler simpass kunde vara skönt. Jag har planerat att börja på gravidvattengympa också – det är ju ingen hårdträning precis men brukar vara skönt och roligt. På simningen har det bara varit enstaka övningar jag fått korrigera på grund av bäcken och mage – annars kör jag på. Däremot får jag tänka på hur jag häver mig upp på bassängkanten så jag inte slänger upp ena benet och skjuter ifrån för då får jag ont. Jag får liksom använda stegen.

Häromdagen ringde en reporter från lokaltidningen och ville göra ett reportage med mig om graviditet och träning (hur de nu visste att jag är gravid – jag har då inte ringt och berättat det…). Det var riktigt roligt att svara på frågorna och resonera lite, men sedan ville de komma och fota mig på en simträning och då blev det genast lite jobbigare. Bra utmaning för mig dock så jag lovade att de skulle få komma och tänkte att det är ju inte så farligt med bilder där man simmar eftersom ju inte hela kroppen syns. Trodde jag… Fotosessionen började med att fotografen bad badpersonalen att tända upp lite strålkastare för att få bättre ljus innan han satte mig på bassängkanten för att ”få med magen ordentligt på bild”. Jag är ganska nervös för reportaget, men det är nog som sagt ganska bra träning för mig och min kroppsuppfattning. 

Idag har vi i Julita Triathlon haft årets första tourtävling i vår tour. Jag kommer att missa åtminstone 4-5 lopp av 10 deltävlingar så det blir garanterat ingen upprepning av förra årets sammanlagda seger, men eftersom dagens lopp var 200 meter simning och jag fortfarande kan simma så ville jag ändå ställa upp. Totalt kom hela 31 deltagare till start och det var roligt! Jag hade ingen aning om hur hårt jag skulle klara av att köra och hade nog med facit i hand lite för stor respekt för distansen tillsammans med graviditeten, för jag hade nog kunnat prestera lite bättre. Dock är det skönt att inte utsätta Ärtan för floder av mjölksyra så det blev nog en bra kompromiss. Tiden blev 3,18 vilket räckte till andra plats av damerna och 10:e plats totalt – klart godkänt av en ganska höggravid tycker jag. En trevlig förmiddag! Bjuder på lite bilder och det är ingen stilstudie direkt, men jag tycker man kan vara ursäktad lite klumpiga voltvändningar när man har en rund mage i vägen… ;-) 

Vi har en egen fotograf (eller egentligen flera) i klubben och Andreas Assermark ska ha en eloge som både simmade med bravur och dessutom tillbringade halva förmiddagen under vattnet med kameran i högsta hugg!

Nere för räkning

Jag hann med ett längdpass till innan det var dags att åka hem från semestern, finsällskap fick jag också på passet:

Sonen börjar bli riktigt duktig i spåret! Vi brukar åka tillsammans en stund, sen åker jag på lite några minuter innan jag vänder och möter upp honom igen, men nu hinner jag inte åka ifrån honom så långt på de minuterna. Sen brukar han vända tillbaka lite tidigare än jag så jag får jaga honom lite på tillbakavägen. Det blev ett mysigt pass i solen, men det blåste kallt. Jag åkte drygt 10 km och gissar att sonen körde 5-6 km. Så jag fick totalt ihop drygt 40 km längdåkning under veckan, inte dåligt ändå med tanke på graviditeten och hur jag mått tidigare graviditeter. 

Efter lunch på lördagen var det dags för hemfärd, barnen och jag åkte i backarna in i det sista på initiativ från sambon som erbjöd sig att städa stugan. Vi var pigga och glada på förmiddagen men under dagen blev dottern prickig och jag fick ont i halsen och snuva så vi lyckades komma hem med både vattkoppor och en rejäl förkylning. Dottern och jag har därefter legat nere för räkning hela veckan, hon med feber och vattkoppor och jag med feber och förkylning. Jag vet inte när jag var så genomförkyld senast, tur att dottern inte är pytteliten längre för då hade nog sambon fått vara hemma och vabba trots att jag var hemma. Nu börjar vi piggna till och kunde igår åka iväg på dotterns födelsedagspresent som var mellogenrep i Linköping. Idag hade jag hoppats på ett pass på gymmet, men än så länge ligger jag kvar i sängen och tittar på Vasaloppet och känner mig inte alls i träningsform. Jag tar en promenad med dottern på förmiddagen och känner efter hur kroppen känns tror jag. 

Glädjande är att jag skrivit på nytt sponsorkontrakt med Katrineholms Kommun. Det känns hedrande och kommer definitivt att underlätta för mig att komma tillbaka  efter graviditeten. 

Trevlig söndag på er!

Att hänga med i (och acceptera) kroppens svängningar

Jag har ibs och ett litet hiatusbråck (bråck på övre magmunnen) vilket gör att jag mer eller mindre alltid har lite besvär med magen. Det verkar inte vara alltför mycket kopplat till vad jag äter men svänger däremot rätt mycket ikapp med kroppens hormonnivåer. Tyvärr är graviditet ett tillstånd som min mage inte gillar, jag har haft magbesvär alla mina graviditeter och den här är inget undantag. Tyvärr. Precis efter att jag publicerat förra inlägget slog magen till med full kraft och jag blev rätt däckad. Kramper och smärtor i magen, några sömnlösa nätter och två sjukdagar nedbäddad i soffan innan det, tack och lov, började vända tillbaka åt rätt håll igen. Det är ju inget som är farligt, det är utrett och jag vet vad det är, men det tar mycket kraft och det är svårt att orka njuta av graviditeten när jag inte mår bra. Det blev såklart lite paus i träningen ett tag även om jag försökte att åtminstone promenera lite eftersom det brukar kunna lindra magbesvären, men nu är det (peppar, peppar…) bättre igen – hoppas det fortsätter. 

Ärtan mår i alla fall finfint och nu befinner sig hela familjen på sportlov i Kläppen – underbart! 

Vi har haft sällskap av kompisar halva veckan men de har nu åkt hem, så vi får njuta av både härliga dagar med bus och sällskap och dagar med bara familjen. Barnen är jätteduktiga och på bra humör större delen av tiden. Dottern går i skidskola och susar nu fram jättefint med parallella skidor och bra kontroll. Sonen har fått ett par privatlektioner och fått bättre teknik och vågar nu, till sin stora glädje, åka alla svarta backar. Jag njuter av att kunna åka med familjen i backarna utan känningar av fogarna. Benen blir tröttare än vanligt och tröttast blir jag av att försöka få på mig pjäxorna, men det är roligt att kunna hänga med familjen. 

Två längdpass har det blivit. Hade nog egentligen tänkt åka mer, men jag känner att jag är i stort behov av att bara hänga med familjen och inte planera dagarna så mycket. Dessutom vill jag gärna ha bra spår och lättvallat eftersom jag inte vill slita för mycket för bäckenets skull och då har jag valt bort de dagar när det snöat. Jag får ta det lite lugnt för att inte få sammandragningar och så blir jag trött i ryggen men vem kan motstå en träningslokal som ser ut så här?

Ett pass på 15 km och ett på 16 km har det blivit, får se om det blir ett sista pass imorgon. Mycket vila på soffan blir det också, då funkar det att träna mellan varven.

Jag har fått en ny klocka och är väldigt glad för det! Har haft en Garmin Forerunner 920 xt som jag köpte begagnad och har varit väldigt nöjd med. Tyvärr låste den sig helt för några veckor sedan och jag blev lite ledsen eftersom jag trodde den var för gammal för att någon garanti skulle gälla. Fick dock tipset om att ändå kontakta Garmins support och efter typ 1,5 timme hade jag fått svar om att jag skulle få klockan utbytt mot en ny. Service! Jag skickade in min trasiga klocka och tre dagar senare hade jag fått hem den nya. Garmin verkar vara bra på att ta hand om sina kunder!

Här var det glest mellan inläggen

Jag hade nog verkligen inte tänkt att det skulle vara nästan en månad mellan inläggen, jag tycker själv att sådana bloggar är rätt trista att följa, men tiden har bara rusat iväg!

Vintern kom på kort visit och försvann igen. Vi körde DM-stafett på skidor och det gick bra! Inga känningar i bäckenet och även om jag kände mig lite kalvig på benen så var det roligt. Mitt primära mål var ju såklart att inte ramla på magen och det uppnådde jag. Sen är det lite jobbigt att bli ifrånåkt av åkare jag normalt slår, men bra mental träning för mig. Barnen körde också och det var en härlig förmiddag med sol och snö.

Ytterligare en gång har jag stått på längdskidorna, jag stakade 13 km en dag i konstsnöspåret i Båsenberga när familjen åkte slalom. Bäckenet har inte sagt ifrån om skidåkningen och det är skönt. Jag kommer nog att prova åka lite när vi är i Kläppen på sportlovet också. 

Löpningen ligger nog på is nu tror jag. Det är inte för tungt med magen och jag har inte fått ont i bäckenet, men jag får ont precis under magen. Smärtan är ungefär som håll i karaktären, jag tror det är ligamentsmärtor runt livmodern. Förmodligen ingen fara, men obehagligt och dessutom är min tumregel att ingenting ska göra ont. Det har gått bra att jogga korta sträckor med triathlonbarnen och jag kanske kommer prova jogga några steg då och då när jag är på promenad, men annars får det vara lugnt.

Jag har inte vågat cykla ute när det varit halt och jag vet inte om jag kommer att cykla så mycket i vår heller. Racer och tempo blir det i alla fall inte för det går inte att höja styret på dem och jag tycker inte om att knyckla ihop magen, har inte koll på hur mycket det går att höja mtb:n. Jag tyckte vid något spinningpass att sadeln tryckte mot blygdbenet men i lördags när vi körde med klubben kändes det bra. Det är väldigt komfortabla cyklar på World Class, är nästan lite sugen på att köra lte spinning där under våren.

Simningen går fint! Jag har inte så många växlar på farten men annars känns det bra. Igår hade jag dock grym prestationsångest innan passet eftersom vi skulle köra brutna hundringar på tid. Det är jobbigt att känna att jag inte förbättrar mig och jag tänkte nästan hitta på en undanflykt för att hoppa över, men så fick jag intala mig att jag ju får köra efter mina förutsättningar och jag är nästan lite löjligt stolt över att jag faktiskt körde. Jag var nog dessutom den enda som faktiskt körde snabbare och snabbare och eftersom jag tänkte att jag skulle vara nöjd om jag höll mig under 1,30 på hundringarna så var jag mer än nöjd med 1,20 på sista. Nu kör jag ju inte slut på mig till sista blodsdroppen eftersom jag inte vill ge bebis för mycket mjölksyra, men jag är ändå rätt nära max. Däremot får jag nog sluta med att häva mig upp över kanten och slänga upp ena benet först när jag ska upp ur vattnet – det kändes i bäckenet efteråt.

I övrigt kör jag lite övningar och på gymmet och njuter av varje vecka jag fortfarande kan gå promenader utan att få ont – jag är redan inne på många veckor bonus jämfört med senaste graviditeten. Men jag är väldigt väldigt trött så tränar jag en timme så ligger jag på soffan fyra typ… Det gäller att hitta en balans, för jag behöver ju hålla kroppen stark så den orkar resten av graviditeten men gör jag lite för mycket en dag är jag däckad nästa. Det blir kanske 3-4 pass i veckan, dock minimalt med vardagsmotion tyvärr.

Men nu är det helg och sen bara en arbetsvecka kvar innan hela familjen tar sportlov! 

Halvtid

imorgon är Ärtan och jag exakt halvvägs igenom graviditeten och jag tänker att det är lite som att köra intervaller – efter hälften kan man börja räkna ner istället för upp liksom. Ligger just nu i soffan och äter en apelsin som sonen var snäll och skalade åt mig. Vi tittar på gladiatorerna och sonen upplyser mig om att gatloppet inte är lämpligt om man är gravid ”om man inte vill ha en halvtaskigt mosad bebis”. Tack för tipset ;-). 

Det var lite tungt att komma igång och jobba i måndags efter en hel vecka ledigt. Jag har inte jobbångest på kvällarna för jag trivs bra på mitt jobb, men jag har ”gå upp tidigt på morgonen -ångest”, lider varje kväll jag sätter klockan på väckning. Men trots trötthet har de flesta dagarna den här veckan flutit på bra och jag har även orkat en hel del träning. I tisdags sprang jag när dottern tränade gymnastik. Det blev 7,5 km jogg i behagligt tempo och där jag faktiskt blev piggare och piggare ju längre jag höll på. Jag klarade hela rundan utan kisspaus, men jag hade ganska bråttom in på toan när jag kom tillbaka. Faktiskt så hade jag gärna sprungit längre för det kändes bra, men då var gympan slut. 

Gym med crosstrainer och styrka i onsdags, jag hade ledig dag och passade på under förmiddagen så jag kunde softa med barnen och baka scones och fixa smoothie på eftermiddagen. 

I torsdags var jag i Eskilstuna på kurs hela dagen och en dag i sittande utan kompressionsstrumpor satte sina spår – tror minsann jag samlar på mig en del vätska för jag var alldeles knölig efter strumpor och veck från byxor som varit nerstoppade i stövlar. 

Då var det skönt med ett rejält simpass på kvällen, visste ni att det är toppen att vara i vatten om man är svullen? Det yttre trycket från vattnet gör att man får hjälp med att bli av med vätska i kroppen. Alltså inget konstigt att behöva gå och kissa lite då och då när man simtränar. Det var ett roligt simpass och jag var skönt trött i kroppen efteråt. Jag gillar när vi kör lite teknikövningar, där kan jag få känna mig lite duktig eftersom jag inte hamnar efter där. Nu är jag visserligen inte långsammast på andra övningar heller, men det märks mer på orken än tekniken att jag är gravid.

Igår var det välbehövlig vilodag! Eller, jag hade triathlonträning med barngruppen men det var lugnt för min del, förutom någon kilometer jogg och lite löpskolning så höll jag mig till att instruera. Jag var sjukt trött igår, var trött i ryggen efter stillasittande på kursen i torsdags och så hade jag sovit lite dåligt ett par nätter. Upptäckte sen att det var fullmåne. Det verkar faktiskt som att det inte är en myt att man sover sämre vid fullmåne – ofta när jag sovit dåligt upptäcker jag i efterhand att det sammanföll med fullmånen.

Idag var det spinning med Julita Triathlon. Vi körde på World Class här i stan och det första som hände var att jag gick fel och hamnade i herrarnas omklädningsrum. Sen lyckades jag tappa klossen (heter det så på SPD-pedaler också fast det bara är en liten metalldetektor?) i fästet på pedalen. Den lossnade alltså från skon. Inte fick vi loss den från pedalen heller så personalen skulle få meka lite med det på lediga stunder. Och jag lärde mig att man kanske ska kolla skruvarna till klossarna ibland…

Själva passet gick bra annars. Jag hatar ju egentligen spinning, men tillsammans med ett gäng trevliga människor och en toppenbra instruktör blir det ju roligare. 

(bild: stulen från Madde aka toppenbra instruktör). 

Imorgon har jag råkat lova att köra stafett-DM på skidor, väldigt spännande. Förutom det faktum att det kommer att vara isigt och några rejäla nedförsbackar som jag ska försöka att inte ramla i så har jag faktiskt inte heller stått på skidor sedan förra säsongen och har ingen aning om vad magen, bäckenet och resten av kroppen tycker om det. Vi får väl se hur det går. Har haft vallaverkstad i kväll, har dock bestämt att bara åka på mina fulskidor den här säsongen. Jag är ändå egentligen för tung för mina skidor just nu och då kan jag lika gärna låta bli att slita på de paren som är lite bättre. Skateskidorna får nog också vila i år, visserligen är det vansinnigt kul med fristil men just nu är jag inte alls säker på att mitt bäcken skulle hålla med.

  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.