På bloggfronten intet nytt

Nej, det var längesen jag visade livstecken här på bloggen, ber om ursäkt för det. Den senaste veckan har jag befunnit mig på Gran Canaria, där det inte var några som helst problem med uppkopplingen så det hade gått fint att blogga – men det blev helt enkelt inte av.

Det var en familjeresa vi blev bjudna på av sambons föräldrar så det var ingen träningsresa vi åkte på, men visst fanns det möjlighet att röra på sig. Cykla kändes inte aktuellt, det tar för mycket tid från de andra på en sådan här resa (och jag var inte jätteledsen för det, fegisen i mig kröp fram när jag såg cyklister susa nedför backarna runt dalen där vi bodde), men det fanns annat att göra. Vi gick/klättrade en hel del på stigar uppför bergen under veckan, jag och svägerskan i lite raskare takt några gånger och sen tillsammans med bland annat barnen i ett lugnare tempo några gånger. Jag gillar att klättra uppför, men tycker att det är lite småläskigt nedför. Det löser jag på det genomtänkta sättet att jag klättrar högre och högre upp och skjuter lite på det där med nedför så länge som möjligt…

image

image

På bilden ovan här ser man hotellet och dalen vi utgick ifrån.

Jag sprang en del också, fyra morgnar var jag ute före frukost. Någon gång hamnade jag lite fel och fick klättra en hel del över stora stenar så då blev det löpning med inslag av promenad, men jag fick ihop totalt ett maraton löpning före frukost under veckan. Jag som alltid hävdat att jag absolut inte kan träna på morgnarna och definitivt inte före frukost – jag är snart omvänd. Och så skönt det var att gå ut på morgonen i bara shorts och linne och det var helt ljummet.

Hotellet hade ett litet gym men jag var ärligt talat inte särskilt pepp på att vara inomhus när vi rest till sommaren så jag struntade i det. Jag simmade en kvart lite då och då i poolen och så gick jag på vattengympa tre gånger, men det var väl inte så mycket träning egentligen.

image

image

En kväll hoppade jag studsmatta, en sådan där man sitter fast i sele och typ bungyjumplinor, tillsammans med barnen. Jag var den enda vuxna som hoppade, men det bjöd jag på. Jag hoppade och hoppade och gjorde massor av volter. Superkul – tills jag blev kallsvettig och illamående och när jag kom till hotellet blev jag tvungen att kräkas. Måste vara ett ålderstecken för jag brukar inte bli illamående annars.

Vi kom hem i fredags och jag rivstartade igång med träning direkt. Det ska jag säga er, att Facebook svämmar över av statusar där folk beskriver episka, magiska träningspass och de älskar sina kroppar som ställer upp på allt. Jag vågar påstå att det finns tio gånger så många träningspass som inte alls känns så, men det lägger inte folk ut. Min cykelträning i lördags var katastrof! Jag fick kliva av cykeln flera gånger för att kontrollera att det inte var punka för det gick så tungt, men det var bara jag som var klen… Dessutom svär jag på att jag hade världens motvind trots att det såg relativt vindstilla ut. Energin tog slut långt innan jag var hemma och hade det inte varit så kallt hade jag lagt mig i diket och gett upp. När jag stapplade in i hallen hemma ropade jag utmattad till mig sonen som fick mata mig med lite lördagsgodis. Inget magiskt med det passet och jag var inte superimponerad av kroppen just då heller.

Löpning igår. Asfalten glashal, grusvägen var stenhård eftersom det var 10 minusgrader, solen sken mig rakt i ögonen och benen kändes som timmerstockar. Den enda trösten var att kilometertempot var jättebra trots att det kändes som att jag i det närmaste kröp fram.

Simning idag och jag svär på att någon fyllt bassängen med sirap…

Alltså, nu kan man lätt få för sig att jag inte gillar att träna, men det är fel. Jag älskar att träna, men jag älskar inte alla pass och jag ser ingen anledning till att hymla om det. Tänkte bara att det kan vara skönt att veta – att alla inte njuter av varje pass. Men som jag njöt av bastun i simhallen idag!

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.