På banan igen

Det blev nästan en vecka på soffan, eller nästan en arbetsvecka i alla fall. Det började med två dagar halsont och feber som sedan övergick i världens förkylning – jag tror nästan det var en mansförkylning ;-). Jag var rätt däckad, men det följde mönstret mina förkylningar brukar göra så i fredags hade det börjat vända och jag kunde gå till jobbet.

Igår skulle första upplagan av Lovas Lopp (för barn) och Linas Mil gå av stapeln i en pytteliten by utanför Katrineholm. Det var kompisar till oss som ordnade och självklart skulle vi vara med. Jag var snuvig men kände mig frisk, lovade alla att ta det lugnt vilket ingen trodde på… Astman gör mig extra hostig efter förkylning så det gick åt lite extra luftrörsvidgande. Det hade samlats en hel del folk och barnloppet gick strålande, jätteroligt! Sen var det dags för vårt lopp, avslappnad och trevlig stämning innan start. Faktiskt så avslappnad att jag var helt oförberedd när startskottet väl gick, det är därför jag skrattar på startbilden.

image

image

Första halvan av loppet gick på grusväg med en del sega motlut och jag försökte hålla mig lugn och inte ligga på för hög ansträngningsnivå. Efter ett par kilometer kom en traktor med en utfälld ogrässpruta åkande och prejade ner alla i diket, det hade kunnat sluta illa. Tydligen hade han kört omkull en cyklist efter det, riktigt otäckt men det hade tack och lov gått ganska bra.

Efter knappt 5 kilometer vek vi av från asfaltsvägen och in på grusväg och några hundra meter senare fanns en vätskekontroll. Vägen blev successivt mindre och till slut gick den över i smal och stenig skogsstig. Jag tycker att det är roligt med varierande underlag och eftersom jag tog det lite lugnare än vanligt så var jag ganska pigg i fötterna när jag skuttade fram på stigen. Sista kilometern var grusväg igen varav flera hundra meter var en rätt tuff uppförsbacke. Sista biten in mot mål var dock lättsprungen och strax innan mål stod sonen med en bukett blommor som jag fick springa in i mål med som en lagerkrans – gullungen!

image

Jag kom i mål som segrare på tiden 43,40 – rätt långsamt men jag är nöjd över att jag kunde hålla en försiktig ansträngningsnivå. Det var ett roligt lopp och det kändes bra i kroppen.
Sen var det prisutdelning, värdparets dotter Lova var prisutdelare.

image

image

image

image

Herrklassens prispall:

image

Min triathlonkompis Micke som, tillsammans med sin sambo Lina, arrangerade det hela.

image

Efter loppet blev det hem för en snabbdusch och så tillbaka igen för det stora Höstkalaset.

image

En mycket trevlig dag!

Idag har jag varit ute på en stillsam jogg på 20 kilometer, två äta blåbär-stopp. Jag är fortfarande snuvig men kroppen kändes fin och jag kände inget av den där tunga, domnande känslan i benen som funnits där förut – skönt!

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.