Och nu då?

Ja, nu ska kropp och själ återhämta sig och det får de göra i lugn och ro. Kroppen har haft det lite kämpigt faktiskt. Inte muskulärt så mycket, förutom den vanliga stelheten ett par dagar efteråt, utan mer hela balansen i kroppen med vätska, salt, energi och sömn. Jag har varit svullen om händer och fötter, illamående och trött – det har känts ungefär som efter en riktigt rejäl magsjuka i kroppen. Tur att jag är ledig den här veckan, i måndags var jag sannerligen inte mycket att hänga i julgranen. Det är helt klart en stor nackdel att jag har svårt att komma ikapp med energibalansen. Jag går inte ner i vikt eller så efter tävlingar, men det tar ju onödigt lång tid att bli människa igen efter en hård ansträngning när jag har så svårt att äta. Timmarna efter målgång i lördags fick jag i mig 3 dl mjölk, några klunkar Red Bull, buljong och ett par små bitar vattenmelon – inte det mest energitäta. På kvällens grillning åt jag typ… tre små kex och en halv köttbit. Tur då att kroppen själv tar tag i saken och väcker mig 06.20 dagen efter race så att jag fick ligga i sängen och äta kakor och nötter. Jag vill verkligen återställa kroppen så fort som möjligt, men jag har så himla svårt att pressa i mig efter ansträngning. Det gäller dock mest efter större grejor, efter vanliga träningspass och sådant kan jag äta hur mycket som helst.

Hur som helst, så småningom återvänder ju ork och energi – i mitt fall började det vända igår. Sen känner jag ju att mitt pannben fick gå ända in i (och igenom…) kaklet i lördags så jag är himla glad för att jag inte ska bränna av en HIM nästa helg som jag gjorde 14 dagar efter Kalmar förra året. Lite peppad blir jag av att min racerapport har varit populär läsning, det är ju sådant som gör att det är kul att blogga!

image

Men hur ser planerna ut framåt då? Ja, jag har efter visst övervägande bestämt mig för att hoppa över Kalmar nästa år. Anledningarna är flera och det är inte allt jag är stolt över, men jag måste lyssna till mina egna känslor. Jag vill satsa och träna hårt, men jag vill inte tumma på glädjen. Tanken på att tävla där nästa år ger mig redan nu en känsla av stress och press och så får det inte bli. Det är på gott och ont jag lär känna fler och fler medtävlare – jag har ju som bekant svårt att tävla mot folk jag känner… Jag var en placering från Kona i år och det är surt, men nej – det blir ingen revansch nästa år. Kanske en annan gång, men inte om ett år.

Distansen släpper jag dock inte, preliminärt är nu målet (eller borde jag vara hemlig med det eftersom alla andra alltid är så hemliga?) Challenge Poznan med EM på fulldistans i juli 2016. Barnen är helt lyriska redan nu över att få åka utomlands (Polen…) så jag kan inte banga ur. Utöver det är planerna öppna, men troligtvis SM på medeldistans i Vansbro. Jönköping får ju en IM 70.3 nästa år, men den går bara två veckor innan Poznan så jag vet inte. Det känns i alla fall bra med en stor utmaning, men en ny sådan.

En kommentar

  • Hoffen, 20 augusti, 2015

    Tror du gör rätt att ta en liten ” IM paus” …. Själv vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska pyssla med. Som det känns nu är jag inte riktigt motiverad till att köra en bergsultra igen. Möjligen att försöka få ner tiden på mina 21 km lopp.

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.