Nytt år – nya vanor!

Nej, det nya året har ju nästan hunnit bli gammalt och jag har tränat en del. Några nya vanor har jag inte heller sett till, men det gör inte så mycket. Många i mitt Facebookflöde kör ”100 dagar utan onödigt socker” men inte jag. Dels för att jag, med min ätstörningsbakgrund, försöker undvika förbud (även om jag säkert skulle kunna dra in en del på sockret) och dels för att jag hakar upp mig lite på termen ”onödigt socker”. Okej, jag köper att godis inte är så nödvändigt, men om jag bara måste ha en chokladbit för att orka gå och hämta barnen efter en tuff dag på jobbet – är det nödvändigt socker då? Hur som helst, jag försöker fokusera på vad jag vill fylla mitt liv med istället för vad jag ska undvika, det känns mer positivt. Fast även det är en utmaning nu i stressuari, men jag tar en dag i taget. Önskar jag att jag gjorde i alla fall – jag är sjukt dålig på att leva i nuet. Därför tar jag tillfället i akt när andan faller på, typ nyss när jag skrålar med i ”Så ska det låta”.

Nu är vi hemma igen, borta bra men hemma bäst. Trots kylan i Kläppen blev det strax under 6 mils längdåkning och bara temperaturen steg ett par grader blev det lättare för luftrören, men jag är ju lite hostig förstås. Kläppen har hittills haft det enda längdspåret i hela Sälen, pinsamt att inte stora Skistar med alla sina anläggningar kunnat producera spår! Hur som helst, det har ju lett till ett väldigt välbesökt spår och jag har enorm respekt och ett oändligt (nåja…) tålamod med små långsamma tanter, barn som kämpar sig fram i spåret, folk som ramlar hit och dit och stakar sig fram på vingliga ben. Vad jag däremot har noll tålamod med är folk som promenerar i spåret, folk som helt plötsligt tvärstannar i spåret för att prata med sin mötande kompis (som följaktligen tvärstannar i mötande spår), folk som viftar med stavarna ute i spåret om de nu mot förmodan orkat kliva ur när de ska ta en selfie eller vad folk nu gör när de tvärstannar mitt i spåret eller folk som kliver ut med skidorna i spåret helt utan att se sig om så att bakomvarande får göra typ stunttrick för att undvika kollision. Ja ni hör ju, jag fick bita mig i tungan och räkna till tio ett antal gånger… Men mest var det kul och härligt – hur kul det nu blir att köra 6 mil i ett spår som är 1,5 km (3 km tur och retur), men det är sådant man blir van vid. Sista passet tog jag skategrejorna för att bli lite mer flexibel i allt sicksackande. Jag älskar att träna stakåkning på skateskidor! Bra glid och långa stavar, fast jag skatear ju mest förstås.

Imorgon blir det simning. Jag är lite bekymrad över min simning just nu, den känns inte bra och det går inte fort. Dessutom får jag så olika bud av folk som tittar när jag simmar – allt från ”du simmar så tekniskt bra, det ser jättefint ut” till ”du roterar för dåligt, ser trött ut, simmar typiskt vuxensim”. I vilken ände ska jag börja? Funderar på att försöka få till en privatlektion.

På tisdag blir det lite snabblöpning – har hunnit få lite abstinens och längtar efter att springa efter fem dagars löpvila. Sen ska barnen och jag köra en del längdskidor i veckan, det ska bli roligt!

En kommentar

  • Carlee, 10 augusti, 2016

    Wow, that’s a really clever way of thinnikg about it!

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.