Nej men vi kör väl en årskrönika då – just ingen annan som gjort det… 2017 – ett annorlunda träningsår.

Fast jag vet inte riktigt var jag ska börja. Eller ja, lämpligt kan väl kanske vara att börja i januari – tänkte mer på att jag inte riktigt vet hur jag vill lägga ribban. Siffror, statistik, bilder, roliga händelser, länka till gamla inlägg…

I januari hade jag gått halva tiden på min graviditet. Jag hade ett tillfälligt uppsving från min enorma trötthet och kunde både springa och åka skidor även om jag var rätt tung i kroppen redan då.


Jag började dock få besvär med ligamentsmärtor i magen så jag fick börja träna lugnare. I mars körde vi igång vår klubbtour med 200 meter simning och jag kom faktiskt 2:a i damklassen med min stora mage – det var kul.

Nu började jag vara rejält trött på att vara gravid, jag kunde inte längre springa på grund av magsmärtor och det kändes som att allt jag såg var glada löpare – överallt! Ett par av dem envisades med att springa förbi vårt hus tidiga helgmorgnar när vi satt på altanen och åt frukost.

Maj var en varm och tung månad och nu hade jag rejält ont i bäckenet. Att gå och hämta i skolan (en dryg km enkel väg) var en rejäl utmaning varje dag – inte minst för att jag nätt och jämnt klarade det utan kisspaus… När barnen var i skolan åkte jag till sjön och vadade omkring för att få ner svullnaden i fötterna.


Jag försökte hänga i med simträning och spinning i alla fall och det är som balsam för själen att komma till en simhall som ser ut så här:

Så kom han då till slut. Jag körde mitt maraton natten mellan den 1:a och 2:a juni och satt på BB och såg tv-sändningen av Stockholm Marathon den 3:e. Förlossningen tog rejält på krafterna, det tog längre tid än efter de andra barnens födelse att återhämta mig hyfsat. I början fick jag till och med ont i ryggen av att sitta upprätt på en stol i samband med måltider. Jag lät återhämtningen ta tid, efter de andra har jag gått långpromenader redan efter ett par dagar men den här gången var promenaderna till och från skolan fullt tillräckliga de första veckorna.

När Eskil var tre veckor gammal var jag tävlingsledare för Katrineholm Barntriathlon – en barntävling som kom att bli den största barntävlingen 2017. Att styra med en sådan sak är verkligen inget jag rekommenderar andra att göra så tätt efter förlossning, men datumet var redan satt när jag blev gravid och även om det var supertufft så gick det bra och tävlingen blev väldigt lyckad.

Redan från början efter förlossningen var jag jättenoga med att börja träna bäckenbotten och stabilisera bålen och det har jag nog haft god nytta av. Efter ganska exakt fyra veckor kände jag mig redo för, och sugen på, ett träningspass. Hade jag inte gjort det hade jag väntat, så jag tycker inte man ska jämföra sig eller sätta upp en tid när man ska börja träna igen efter förlossning. Kroppen är fortfarande så instabil i leder och så, så man måste känna hur kroppen känns och även väga in i vilken form man var innan graviditeten  (och då menar jag inte hur smal man var utan hur stark man var och om man redan tidigare haft skadeproblem). Jag körde i alla fall ett cykelpass – en runda som är ca 30 km. Det tog en dryg timme och det var ungefär så länge det kändes okej att vara borta från helammande bebis.

Efter ytterligare några veckor kunde jag äntligen simma, så härligt! 


Promenaderna blev fler och längre, jag började känna mig lite stark i kroppen igen. Den 5:e augusti kändes det som att det var dags för tävlingspremiär så jag ställde upp i Linnéasimmet, en lokal simtävling där jag kom 2:a trots att jag hade så mycket imma på glasögonen att jag var tvungen att stanna till och peta bort det värsta hur många gånger som helst.

Eskil fick hänga på min mage som funktionär på Katrineholm Swimrun, vi testade löparvagnen och 8:e augusti (med två korta joggpass i kroppen) ställde Eskil och jag upp i motionsklassen och sprang 5,1 km i KK-joggen. Det gick bra och var väldigt roligt!

I rask takt avverkade jag också två sprinttriathlon på en vecka – Flen Triathlon och Kalmar Mini tri. Det var löpningen som var det tunga – jag hade ju just inte börjat löpträna. Trots det kom jag 2:a i Flen och 6:a i Kalmar.


I slutet av augusti hände det som kom att färga vår vardag hela hösten. Jag vaknade upp en natt och var helt övertygad om att sambon höll på att dö ifrån oss. Panik och chock, ambulans och många utredningar. Han fick så småningom diagnosen epilepsi men har mått bra och varit helt symtomfri hela hösten – men han får inte köra bil. Lite meckigare i vardagen, men det funkar. Andreas och Malin som äger Sjögrens trafikskola här i stan ställde upp som riktiga änglar och sponsrar mig med utbildning för BE-kort så att vi kan fortsätta åka på tävlingar och semester med husvagnen trots Rickards körförbud – helt fantastiskt! Jag är just ingen talang på det där med att backa med släp, men jag tragglar på och har i alla fall klarat uppskrivningen.

Jag sprang 10 km terräng i Kurortsloppet i början på september, en månad senare sprang jag återigen 10 km terräng/asfalt i vår avslutning på klubbtouren och jösses vad jag märkte skillnad på löpformen! Nu började jag känna igen mig själv på löpningen också!


Rickard och jag fick en fantastisk utmärkelse i form av triathlonklubben hederspris 2017, vi blev så glada och överraskade!

Hösten har rullat på och jag har fortfarande kvar känslan av att jag njuter av att kunna träna och ta utan att må illa, få ont och släpa på tung mage så träningen är jätterolig! Kanske att det har lite att göra med att amningen gör mig vrålhungrig och eftersom jag äter massor har jag bra med energi i kroppen? Jag tränar mest det jag känner att jag vill och behöver, har inget träningsschema men känner mig ganska trygg med att jag har hyfsad koll på hur jag ska träna. Nu är jag uppe på distanser runt 20 km löpning och det känns bra – jag tycker för det mesta att bäckenbotten hänger med bra. I somras och början av hösten hade jag lite känningar i ena ljumsken, men vartefter jag blivit starkare har det försvunnit.

Jag har sålt av lite grejor och köpt en ny mtb som både är väldigt fin och rolig att cykla på.

Jag har varit på Ledarboost i Uppsala och ätstörningsföreläsning i Eskilstuna – bebis hänger med på allt och det går riktigt bra trots att han sannerligen inte är en bebis som somnar vart som helst. 


Jag köpte kort på World Class här i stan och gjorde väl ingen storstilad premiär precis – men jag är väldigt glad att jag blev medlem! Det är så himla trevligt folk som jobbar där och även som tränar där!

Året avslutades faktiskt med ett lopp. Vi åkte till Mölndal för att fira nyår med våra älskade Uppsalavänner som sedan i somras väl snarare får tituleras Mölndalsvänner (eller familjen Ek kan man också säga) och då bestämde Lindakatarina och jag oss för att springa Sylvesterloppet – ett 10 km-lopp i centrala Göteborg. Jag hade inga särskilda förväntningar och satte ingen större press på mig själv heller men det kändes som att det kunde vara kul med ett test av min kapacitet. Målet var att inte gå ut för hårt samt att, om möjligt, hålla mig under 4,10-tempo. Jag är riktigt nöjd med loppet! Tycker att jag höll ihop det helt okej, höll hyfsat jämn fart (banan är ju inte likadan hela vägen) och pressade mig själv lagom hårt. Gick i mål på 40,40 (loppets nettotid, själv startade jag klockan precis innan startskottet) på en 11:e-plats av damerna – typiskt att de 10 första fick pris… 

Och vad passar väl bättre än att inleda ett nytt år med ett FTP-test på cykel? Only hos dessa fantastiska vänner – älskar att det hos dem är helt normalt att vilja duscha innan träning och tävling, att någon drar ut på morgonpass, att man firar nyår med ett lopp och tänker att nyårsdagens förmiddag är perfekt för ett test. 20 minuters maxtrampande på en Monark på en balkong. Apjobbigt! Det gick dock ganska bra, men man kan se på bilden att en fryser och den andra sannerligen inte gör det!

Så mycket mer siffror är väl knappast intressant. Självklart blev träningsmängden otroligt mycket mindre 2017 än den vanligtvis är, men jag skrapade ihop runt 230 timmar och med tanke på hur dåligt jag ofta mådde så är det kanon! Nu får vi se vad 2018 bär med sig.

Kommentera





Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.