Mina timmerstockar och jag

Tror man brukar säga att man ”drar timmerstockar” om man snarkar, men jag drar runt med mina timmerstockar även vaken tid. De ben som kändes starka och pigga i söndags känns nu nämligen ungefär lika spänstiga som ett par stockar. Det är de ju i sin fulla rätt att göra eftersom de trots allt gjorde sitt jobb rätt bra, men de är ändå tunga att släpa på. Då får jag tänka mig tillbaka till i söndags, inte glömma hur kroppen känns när den svarar som bäst. För det var väl ingen engångsföreteelse? 

En lugn vecka har det varit, som sig bör efter ett kraftprov. Vila i måndags, med bad på äventyrsbad med familjen. Jag gjorde mitt årliga hopp från 10:an i hopptornet och kom den här gången ihåg att hålla in armarna vid landning – förra året blev armarna blåprickiga av blåmärken. I tisdags simning i en sjö med två träningskompisar. Facebook må vara föremål för spott och spe från människor som inte ser dess möjligheter, men jag är tacksam för hur lätt det kan vara när man ser användningsområden. La ut en fråga om simsällskap på vår klubbs sida och en stund senare hade jag fått, inte bara två träningskompisar utan också en inbjudan till simträning i en annan sjö, vid ett hus med fantastiskt läge och sjötomt och med gott och trevligt fika efteråt. Vädret visade sig från sin allra svenskaste sida och under 45 minuters simning hann vi med tre regnskurar med efterföljande solsken. Learning by doing: lägg inte kläderna på en bänk vid stranden…

I onsdags skulle jag ta ett återhämtningspass på cykel, det höll på att bli livsfarligt. Min sambo hade åtagit sig att skruva ihop min racer efter dennes resa i väska, och så noga som han påpekar för mig att hålla koll på alla detaljer, skruvar och annat så såg jag ingen anledning till att misstro hans arbete. Det borde jag ha gjort… Hemifrån oss är det nedförsbacke och det första jag varsnar efter några hundra meter är att jag inte har några fungerande bromsar. Typiskt. Får koppla in båda bromsarna och kör vidare. I ungefär 300 meter. Sen vrider sig hela styret. Suck. Nu är det bara att vända hem igen för nu behöver jag verktyg. Nästa gång dubbelkollar jag allt innan. Jag hann i alla fall ut på en liten runda innan det var dags att byta om och trampa iväg på allsång med kompis Sandra, den här kvällen med Linda Bengtzing. Trevligt och roligt, en lagom lättsam semesteraktivitet. Tills efter paus, då klev Gabriel fram till mig med micken i högsta hugg, frågade ut oss om vår picknick och fortsatte med att förhöra mig om mina sommarplaner. Det slutade med att jag fann mig sitta och förklara sporten triathlon för hela publiken. Lite pinsamt, vad hände här liksom? Men det får jag väl bjuda på ;-). 

Igår var en härlig semesterdag med både jordgubbs-, vinbärs-  och blåbärsplockning samt en tur till en närliggande labyrint tillsammans med vänner.

Det är så härligt, när massor av goda vitaminkickar finns överallt. I trädgården har vi hallon, smultron, jordgubbar, vinbär, krusbär, vindruvor, äpplen, sallad, morötter och en del annat smått och gott. Allt är ju inte moget än, men mycket går att mumsa i sig – både gott och näringsrikt!

På kvällen blev det joggingtur med sambon och dottern på cykel. Med tunga ben tog jag mig fram, det var ingen behaglig tur. Men kanske att jag fick lite piggare ben mot slutet.

Nu har jag gått och lagt mig igen efter frukost – så himla skönt! Snart blir det lite packande och fixande, i helgen bär det av på triathlonturné till Säter och Gävle. 

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.