Marathonväder och bakläxa för Hallsta

image

Tänk om det kunde bli regnigt och svalt imorgon på Stockholm Marathon – tyvärr är det nog bara en skur nu ikväll tror jag. Men förhoppningsvis gör regnet att luften blir klarare och svalare i alla fall för de 28 grader det varit idag vill jag inte ha imorgon. Förmodligen inte arrangörerna heller för då får de nog fullt upp.

Sitter i bilen nu, vi är lite senare än beräknat och passerade just Södertälje. Jag känner mig tjock och tung, men det beror förmodligen mest på kolhydraterna eftersom man binder lite extra vatten då. Jag vet inte riktigt vad jag ska gå ut i för tempo i år, jag har ju ständigt en dröm om sub 3h, men jag är inte tränad för det i år. Svårt dock att beräkna vad jag ska satsa på, men jag har lite tankar och det lär väl ge sig av sig självt. Stockholm Marathon är ingen snabb bana och jag lär inte briljera, men tävlingen är inte ett huvudmål för mig i år heller.

Veckan har blivit väldigt lugn träningsmässigt, på grund av diverse förskolefester, klassfester, Kolmårdsbesök och annat har gjort att tiden inte riktigt funnits. Eller rättare sagt, orken till att hitta tid har inte funnits. Efter ett 17 km-pass löpning i söndags och ett lugnt simpass i måndags har det varit stiltje. Jag hade nog tänkt lite fler lätta löppass med lite snabbhet i, men det blev grillkvällar istället…

I söndags var vi i Hallstahammar där sonen gjorde säsongspremiär i triathlon i Hallsta Triathlon. Det var kallt och regnigt och jag var inte imponerad av hur barntävlingen var arrangerad. Vi fick olika bud om hur lång simningen skulle vara – en sa att det skulle kortas av till 50 meter och en annan sa att det skulle vara 150 meter eftersom det var sagt från början. Det var jättekallt i vattnet, 13,6 grader fick jag höra efteråt, och många av barnen var rädda och ledsna inför simningen. Jag hade våtdräkt och flytboj på mig och även Lena från Motala var redo för att simma med barnen, det var det dock ingen funktionär som var. Ingen SUP-bräda, ingen vuxen i våtdräkt, ingen dykare eller kanot. Jo, det satt ett par gubbar i en eka en bit ifrån. När simningen startade hade jag per omgående 3-4 tjejer som hyperventilerande och snyftande klamrade sig fast vid min boj och Lena simmade fram och tillbaka och hjälpte barn. Hade vi inte varit i vattnet hade halva startfältet vänt i panik och gått upp igen och det är ju ändå meningen att barnen ska få en rolig upplevelse. Nu tog sig alla utom en, som vände och gick upp, igenom simningen och var rätt stolta efteråt. Cyklingen gick hyfsat smidigt men på löpningen uppstod förvirring igen då barnen skulle varva precis vid mål och ingen funktionär fanns att tillgå. Nu är det ju visserligen meningen att man ska kunna banan i triathlon, men vi pratar om barn som var så små som 7 år! Sonen var i alla fall nöjd med sitt lopp efteråt även om det var ”skitkallt”, men tävlingen får inte högsta betyg som barntävling av mig som förälder tyvärr.

image

Vi håller tummarna för att det blir en mycket bättre tävling i Uppsala om två veckor, då ska jag försöka få dit lite triathlonbarn från klubben också – går lite trögt att få ut dem och testa men det vore så kul för dem.

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.