Lugn och ro och stela ben

Tvärtemot vad många tror så är jag väldigt bra på att slappa. Jag är liksom lite på och av och när jag är av kan jag ligga på soffan, länge! Idag är jag hemma och vabbar liten tjej med magbesvär och tanken var att jag skulle vika lite tvätt, pyssla ihop ett grattiskort och dona med lite av varje. Vi började morgonen med promenad till skolan för att lämna storebror och fortsatte sen till apoteket och Ica (dottern satt i vagn och vilade), men sen vi kom hem har jag – slappat! Jag har ju presterat fram mat åt dottern såklart, men resten av tiden har vi legat på soffan – skönt!

Skönt var det även att ligga på soffan igår innan jag skulle ut och cykla. Jag har nästan levt proffsliv i helgen – våra barn som normalt sett är väldigt hemmakära och helst tar hem sina kompisar har i helgen varit hemma hos kompisar både lördag och söndag och det blev alldeles tomt här hemma. Sambon har donat med lite av varje och jag har tränat och vilat. Och städat och sorterat lite. Nästan lite läskigt att barnen börjar vara så stora att de till viss del har egna liv nu. Det har varit bakning och fyrhjulingsåkning hos kompisar, ridning, kanelbullar och Busfabriken – allt utan mig och sambon. Kul, men konstigt.

Igår var jag så bra på att vila att jag knappt tog mig iväg på det planerade cykelpass – det är ju så skönt att sova på soffan. Till slut tog jag mig ut och det var på ganska stela ben, jag började känna av träningsvärk från lördagens ridning. Det var ju underbart vackert ute så jag försökte bortse från mina timmerstockar till ben och njuta av naturen.

image

Först var tanken att jag skulle köra backintervaller, men det kände varken ben eller huvud för så jag bestämde mig för en fin tur på landet. Efter ett par mil kom jag till ett vägskäl där jag blandade ihop två småorter och valde fel håll… Det kom jag på efter en stund men det var skönt ute så jag tänkte att det inte gjorde något med en längre tur. Vad jag inte tänkte på var att jag stack ut nästan tre timmar efter lunch och att jag bara hade en banan med mig. När det var 3 mil kvar hem var bananen definitivt förbrukad och jag ville helst lägga mig i diket och sova. Med 11 km kvar passerade jag äntligen en affär och kunde köpa choklad och banan så jag tog mig hem. När jag haft paus kom jag knappt upp på cykeln igen för jag började få rejäl träningvärk efter ridpasset.

Idag känns ridningen definitivt i benen, jag känner mig som en hjulbent cowboy – men det är det värt!

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.