Lite sliten men det blir nog bra

Efter att ha haft en grymt bra vår och försommar rent träningsmässigt, där jag känt mig stark på i stort sett varje pass, har jag nu haft några veckor där jag känt mig sliten. Lite oroväckande, men jag försöker tänka att det är övergående. Ett par dagar innan midsommar hade jag ont i halsen så jag kan ju ha gått med något konstigt i kroppen också och så har jag, som jag nämnde i förra inlägget, sovit alldeles för lite också. Får försöka vila upp mig lite nu när barntävlingen är över, men mitt lilla minimonster gör ju också sitt bästa för att inte låta mig sova ostört på nätterna.

På midsommarafton hade mitt halsonda släppt och jag bestämde mig för att hänga på när min träningskompis Micke hade bjudit in till långpass. Vi har en klubbtävling som heter Linas Mil och det varvet skulle avverkas en, två eller tre gånger. Jag märkte direkt att kroppen inte var i toppform. Visserligen gick vi ut i ett tempo lite väl högt för mina långpass, men jag ska verkligen inte ha några som helst problem att hålla 4,30-tempo första milen. Luftrören var inte riktigt okej och benen var lite tunga, dock kände jag mig inte direkt sjuk så jag kämpade på. Vi hade med en av klubbens hovfotografer, Roger Culmsee, så det är han som tagit bilderna.

Vi delade upp oss lite efter första varvet och efter andra varvet klev flera stycken av. Jag sprang ensam sista varvet med mycket tunga ben, det kändes som att jag hade sprungit en mara ungefär. Förmodligen en kombination av någon lurande förkylning, sömnbrist, för högt tempo inledningsvis och kanske energibrist. Eftersom jag bara behövde ta hänsyn till mig själv tog jag en lyxig smultronplockarpaus på sista varvet – så gott!

Jag glömde dock att stänga av klockan, men snittet blev ändå helt okej. På kvällen blev jag lite snuvig och sen har jag varit pyttelite förkyld, men någon rejäl ”mancold” bröt aldrig ut. Dock har benen fortsatt känts lite tunga.

Vår barntriathlontävling blev en succé! Fint väder, glada barn – ja, en fantastisk dag! Här kommer lite bilder tagna av Ulrika Flink.

Ett härligt simpass på nästan 6000 meter blev det i måndags med trevligt sällskap.

Jag har också hunnit med ett swimrunpass med ett gäng killar, både från klubben och andra bekanta. Roligt och annorlunda, och dyigt och illaluktande på sina ställen.

Sen har ju barnen sommarlov så dagarna är intensiva med kompisar (vi kör en lightvariant av fritids här…), bad och bus.

Just nu pågår min och bästa kompis Lindakatarinas träningshelg, mer om det i nästa inlägg.

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.