Linnéasimmet 2015

Jag hade inte tänkt vara med. Det hade jag verkligen inte. Inte alls faktiskt. Eller så blev jag kanske pyttelite sugen ändå. Och så anmälde jag mig en timme innan loppet. Det är ju bra att träna på att tävla? Men jag har jobbigt med lokala lopp, jag får prestationsångest av att tävla mot folk jag känner och jag sätter så stor press på mig att det inte blir roligt. Jag behöver alltså träna på att göra saker med en klackspark så det var därför jag bestämde mig för att ställa upp.

Simtävling vid den lokala badplatsen, simningen ingår i Katrineholmsklassikern men jag har ändå inte gjort cykelloppet så för den skull behövde jag inte delta. Loppet skulle vara 1000 meter men var ca 1200 meter. Egentligen vill jag jogga som uppvärmning innan insimmet för att få igång luftrören ordentligt, men tyvärr hade jag så ont i knäet jag slog under Nyköping Swimrun så det var inte aktuellt. Det blev lite insim och jag försökte ha en avslappnad inställning, herregud det var ju bara lite lokalt plaskade i sjön där jag alltid simmar (att jag inte ens fått i mig lunch valde jag att bortse från…).

Min plan var att ta fötter på min kompis Jill som är en före detta storsimmare (men med takterna fortfarande kvar) men henne tappade jag bort per omgående och sen fick jag simma själv hela racet. Tappade bort mig lite i navigeringen en gång inne bland bojarna vid kanotstadion men i övrigt kändes både simning och navigering bra. Jag har helt klart utvecklats i min simning även om inte tiderna blivit jättemycket snabbare. Men jag orkar ligga på en högre ansträngningsgrad, jag navigerar bättre och är mycket lugnare. I mål kom jag som andra dam (efter Jill) och fyra totalt. Jag är nöjd och inte var det något att ha ångest för.

image

image

Måste avsluta med några ord om dagens kämpainsats som sonen stod för. Idag ordnade cykelklubben Posttrampet för barn, ett litet cykellopp som gick av stapeln i strålande kvällssol. Lillasyster körde sitt lopp skrikarg, för sån är hon ibland liksom. Storebror gick verkligen in för det och när han inte kom in för varvning när de första började närma sig mål blev jag orolig. Det visade sig att han satt uppe i skogen med en avhoppad kedja som han inte fick på. Efter assistans fortsatte han helt enkelt att köra på och trots att han varvade efter att alla andra gått i mål så fullföljde han loppet. Lilla gubben, både han och jag var superstolta efteråt.

image

En kommentar

  • Jill, 11 augusti, 2015

    Vi behöver båda träna på det där med att bara göra nåt för skojs skull – lite plaskande bara – eller hur? ;)

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.