Långdistans-VM i triathlon – fram till race

Nej ni, nu är det dags för att samla ihop helgens upplevelser i någon slags racerapport. För det är klart att det var en upplevelse att få vara med på ett VM. Det blir lite bilder i inlägget, men jag har inte lagt över några bilder från systemkameran än så det är möjligt att det kommer ett ytterligare inlägg med lite bilder framöver.

Vi anlände till ett ganska gråkallt Motala i onsdags kväll och påbörjade sedvanliga rutiner med förtält och matlagning och allt var frid och fröjd tills jag frågade sambon var sonens cykel var – för den visade sig vara kvar i Katrineholm… Det löste sig dagen efter men sambon var väl sådär glad över en utflykt tur och retur Katrineholm dagen därpå…

Torsdagen bjöd också på ruggigt och kyligt väder. På förmiddagen var det provcykling av banan på schemat och jag hade bestämt mig för att delta eftersom vi inte hunnit ner och provkört den tidigare. Det var inte så många svenskar med, många hade väl kanske kikat på banan redan tidigare eller helt enkelt inte anlänt till Motala än, så plötsligt var jag helt plötsligt lite exotisk :-).

image

Vi rullade banan i makligt tempo och den kändes bra för mig. Jag är inte en särskilt teknisk cyklist och är feg i kurvor, men banan var relativt snäll förutom en brant backe i början/slutet på varje varv. Därefter mötte jag upp familjen, vi åt lunch och sen fick cykel en liten översyn hos Lena på LeWa och jag fick nya simglasögon. Grabbarna rullade mot Katrineholm och upphämtning av liten racercykel och dottern och jag gick på racebriefing. Där kunde man ha önskat att folk hade läst åtminstone lite i reglementet innan så hade vi kunnat undvika hälften av alla frågor. Det är ju också sådär kul när folk liksom börjar fråga ”varför? ” om reglerna – det är ju liksom inte som att vi skriver om reglementet sådär på en briefing… Vår Teamledare Maria gjorde ett bra jobb, men det var lite taskigt av tävlingsledningen att bara skicka upp henne och inte ställa upp med till exempel en teknisk delegat som kunde svara på frågor.

Kvällen ägnades åt sonens triathlonträning och åt att äta.

image

Fredagen bjöd på lite sol men svala vindar. Det hade tagits beslut om simningen redan på fredagens förmiddag och relaterat till vattentemperaturen på 14 grader och väderprognosen för lördagen blev simningen 1500 meter. Skönt att få besked, det är bara jobbigt att vanka omkring en timme innan start och inte veta hur det blir.

Jag körde provsimning i rätt rejäla vågor och det var lite svårt att navigera och såklart ganska kyligt i vattnet. Det kändes dock helt okej och de nya glasögonen passade perfekt.

image

image

image

image

Det blev en hel del lekparkshäng också under dagen för barnen hade hittat sina triathlonvänner och hade fullt upp med att leka och busa. Så kul att de också får vänner när vi är ute så de känner sig hemma även på nya ställen. Det var verkligen en succé med lägret jag och sonen åkte på i våras för triathlonvärlden är inte större än att han nu träffar kompisar i alla triathlonsammanhang.

Jag checkade in min cykel och fick påbackning om hakbandet på hjälmen två gånger innan det ansågs tillräckligt spänt så jag blev insläppt.

image

image

image

Fredagen bjöd också på nationsparad och invigning vilket var trevligt, men jag borde gått och kissat innan…

image

image

image

image

Sedan var det dags för att packa det sista i påsarna, äta, tatuera mig, blanda lite häxdryck och sova!

image

image

image

image

Fortsättning följer…

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.