Kristinaloppet 2015

10984679_10206373749007714_2063091620_n(1) 10944689_10206373748647705_856739524_n 10947857_10206373743967588_373497066_n 10962170_10206373748887711_1467609917_n 10967023_10206373745287621_1714505557_n 10967026_10206373746807659_28703471_n 10967926_10206373747447675_276460562_n

Jag har åkt Kristinaloppet i Norberg en gång förut, det var två år sen och spåren var totalt igensnöade. Förra året var jag inte det minsta intresserad då vädret och underlaget var uselt. I år var jag lite sugen igen och eftersom det gick att anmäla sig till ordinarie anmälningsavgift ända fram till en vecka innan loppet så kunde jag invänta väderprognosen och när den såg okej ut och det dessutom hade kommit en hel del snö så bestämde jag mig för att åka.

Jag var vansinnigt trött när klockan ringde 04,45 igår morse och jag sov som en stock hela vägen till Norberg, tur att jag har en stabil sambo som kör mig. Väl framme testade jag några par skidor och bestämde mig för ett par som kändes fina och inte behövde någon ytterligare åtgärd. Egentligen är jag inte så mycket för tjejlopp men just på skidor är det himla skönt att slippa trängas med brölande (ja alltså, det är väldigt många som låter som grottmänniskor i sportsammanhang) karlar faktiskt, det blir så mycket trevligare att starta då. Starten igår gick relativt lugnt till förutom att elitdamerna föll ihop i en liten hög (oklart varför) ungefär samtidigt som speakern nöjt konstaterade att allt flöt på bra…

Några hundra meter efter starten hade en klunga på 15-20 tjejer tagit täten och jag anslöt mig till en klunga på 4-5 stycken som låg strax efter. Stod bak i klungan och stakade ett par kilometer men kände att det gick gränsfall för sakta och att jag egentligen ville ha upp farten lite. Jag var dock osäker på hur det skulle gå att gå ut i eget spår, om glidet skulle bli sämre och jag bara skulle förlora på att byta. Till slut gjorde jag det i alla fall och blev förvånad över att det bara var en tjej som hängde på – de andra var snart en bra bit efter. Eftersom två av de som släppte var toppseedade undrade jag lite vad som pågick men jag tänkte att jag måste köra mitt eget lopp och mitt tempo kändes bra. Spåren var fina och skidorna kändes helt okej. Glidet var inte superbra men det hade jag nog fått offra lite av till fördel för fästet. Banan var trevlig och varierande men det var mycket motvind och då hade det varit skönt med en klunga att få lite skydd av. Loppets arrangörer hade liksom bestämt i förväg vilka nedförsbackar de tyckte var svåra eller vilka uppförsbackar man borde behöva saxa i – för där hade de helt enkelt inte gjort några spår. Bra för mig som är lite feg nedför, då behövde jag inte välja om jag skulle stå i spåret eller inte…

Jag lyckades med två lite klantiga vurpor under loppet, men jag var hyfsat snabbt uppe igen så jag förlorade nog ganska lite tid. Tjejen som hängde på mig i början när jag gick ifrån min lilla klunga hade kommit efter mig, men efter en vurpa och några nedförsbackar där hon körde mycket bättre än jag var hon ikapp och även om en stund. Jag släppte henne inte och kom ikapp och om jag också, kom även ikapp en annan tjej som kört ensam en bit fram. Förutom det åkte jag en stor del av loppet på egen hand. Jag var ganska långt före båda tjejerna när det var en dryg halvmil kvar men efter en lång nedförsbacke var tjejen från början ikapp igen. Men jag var starkare i stakningen de sista 4 kilometerna så jag var drygt 10 sekunder före i mål. Tiden blev 1,55 och det räckte till 18:e plats. Jag är nöjd, speciellt som jag faktiskt inte har tränat mycket skidor alls i år.

En kommentar

  • Helena, 10 februari, 2015

    Stort grattis! Grymt jobbat och spännande läsning!

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.