Konstiga krämpor och DM i skiathlon

För ett par veckor sedan ställdes DM i skiathlon in på grund av blött väder och dåligt underlag, men det var gott gry i arrangörerna som inte gav sig utan gjorde ett nytt försök den här veckan. I tisdags skulle det hela gå av stapeln, men det kändes osäkert även denna gången då vädret varit milt. Snön smälte dock inte bort alltför mycket så tävlingen gick att genomföra. Jag åkte dit med en kompis och vi var där i god tid, men uppladdningen började inte så bra. Jag hade lagt på blötvädersklister dagen innan eftersom jag var helt säker på blötväder, men när vi väl kom dit hade det frusit på och med mitt klister tog det tvärstopp! Min kompis började fixa lite skidor och skickade ut mig för att testa banan, men då på skateskidorna. Det visade sig vara ett inte så lyckat val för det var riktigt isigt och knöligt i skatebädden och banan var minst sagt kuperad så jag blev skrämd. Varvet slutade med värstingbacken (nedför) där jag blev stående på toppen ett bra tag innan jag tog av mig (!!…) skidorna och gick ner. Gled in vid vallningen och meddelade med gråten i halsen att jag minsann inte skulle vara med, varpå min kompis lugnt meddelade att han skulle fixa med mina skidor och att jag skulle ge mig ut ett varv till och lära mig åka i nedförsbackarna. Jo men just det… Kasade iväg och kände mig lite modigare, provade spåren utför och det var inte alls lika isigt som i skatebädden. Sedan kom jag till den sista backen. Tittade ner och konstaterade för mig själv att jag aldrig skulle åka nedför en sådan backe utan hjälm och ryggskydd om jag haft slalomskidor på mig, men nu skulle jag ner i tights och en liten mössa – galenskap! Tog ett djupt andetag, ställde mig i spåret och gled nedför. Det gick så j…a fort! Hann tänka flera gånger om att jag skulle slå ihjäl mig om jag ramlade, men jag stod på benen och kom ner, helt darrig. Fick på mig ett par klassiska skidor och åkte ytterligare ett varv på banan, den gången hade jag nog faktiskt lite lägre puls när jag for nedför. Nu hade jag tränat tre varv á 2,5 km och det började vara dags att förbereda sig för start.

Starten gick och jag märkte direkt att de andra tre tjejerna (vi var bara fyra i D21) stack iväg och att jag inte riktigt hände med. Tyckte dock att det kändes bra för min del och bestämde mig för att satsa på mitt eget lopp, jag litade fortfarande inte riktigt på min egen förmåga på den här banan. De två första varven klassiskt gick riktigt bra, fästet var fint och jag tyckte jag stakade på bra. Det var en knixig kurva i en nedförsbacke där det var väldigt isigt som jag också hade varit lite spänd för men jag stod på benen. Den stora nedförsbacken gick också bra. Skidbytet efter 5 km gick bra och så ut på lite kalviga ben i den isiga skatebädden. Det var svårkört så jag stod i spåret en del nedförsbackar, men kämpade på och tog mig runt även de två varven. Var sjukt nöjd och stolt över att ha tagit mig runt när jag väl kom i mål att jag inte alls brydde mig om att jag blev utan DM-medalj (tror att jag var kanske 45 sekunder efter 3:an). Jag åkte till och med ett varv helt frivilligt som nedvarvning ;-)

image

image

I övrigt har det blivit ganska lite träning de senaste två veckorna. Nästan ingenting alls har det känts som, men när jag tittar i träningsdagboken finns där 4-5 pass/vecka. Förra veckan fick jag dessutom ont i en fot. Jag är van vid lite olika krämpor i fötterna, de verkar dyka upp lite då och då men med väldigt oregelbundna mellanrum och på olika ställen i fötterna. Nu sitter det på ovansida/utsida av foten och dök liksom bara upp – efter ett pass. Idag tröttnade jag på att vänta ut det så jag testade och sprang en runda, helt utan känning. Vi får väl se om det ger några känningar imorgon, får återkomma med det.

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.