Känna efter?

Mitt halsonda var som bortblåst i onsdags, jag jobbade och kände mig pigg så på kvällen blev det en löprunda. Kroppen kändes seg men det kändes normalt eftersom jag inte gjort något alls på fem dagar och innan dess sprungit tävling och cyklat i motvind på samma dag. Jag simtränade i torsdags och det gick helt okej, men inte toppenbra. Igår morse kände jag mig lite sämre igen, jag var lite raspig och hade lite skrällig hosta. Ingen feber, ingen snuva men ändå lite förkylningskänsla i kroppen. Eftersom sambon skulle bort på eftermiddagen och kvällen så blev det vila hemma med barnen, men planen var att cykla en runda på morgonen idag och jogga en sväng på kvällen. Det blev vila idag också.

Man ska kanske inte känna efter för mycket, men när man känner efter ska man lita på sin känsla. Min känsla sa nej, trots att hjärnan skriker att jag inte kommer att komma ihåg hur man springer när det är dags för Stockholm Maraton nästa helg. Men det är å andra sidan ännu tråkigare om jag inte kan springa alls…

Det värsta är att den här raspigheten, nysningarna, torrhetskänslan i hals och näsa, den kan mycket väl hänga ihop med något skit som ligger kvar i kroppen men – det kan också mycket väl hänga ihop med att grässäsongen är i full gång och jag är allergisk. Svårt, jättesvårt! För mitt mående är det inte så stor skillnad, svider det i näsan så gör det liksom. Men för eventuella konsekvenser av ansträngning kan det vara milsvid skillnad. Hård fysisk aktivitet om det råkar vara en infektion kan vara livsfarligt. Men det är det här jag brottas med var och varannan vecka så här års. Vi får se hur det känns imorgon…

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.