Kan jag få ha mig själv i fred tack?

”Men strunta i vad folk säger!” ”Tror inte folk menar något illa.” ”Du ältar det där rätt mycket”.

Alla kommentarer ovan har jag fått som reaktioner när jag blivit arg/förbluffad/ledsen/överrumplad/irriterad på saker folk vräker ur sig om min gravida kropp. Men alltså, om jag inte tycker om att få höra allt som alla ser som självklart att slänga ur sig bara för att jag just nu huserar en extra människa nära hjärtat så måste jag väl få reagera? Scrolla förbi mina Facebookinlägg då om ni tycker de är tjatiga – jag önskar bara att jag kunde scrolla bort vissa människor från kassakön/simhallen/middagar och diverse andra ställen. För vet ni? Jag tycker inte att det är okej att kommentera andras kroppar! Typ aldrig tycker jag det. Och jag tycker inte att jag ska behöva ”strunta i det”, för om jag kunde det så skulle jag såklart göra det – jag är inte dum (och jag fattar ju att folk säger det av omtänksamhet, men ändå). Och dessutom är det rätt svårt att fokusera på kroppens funktion och vara nöjd med att den funkar som den ska om en massa andra människor ska påminna mig om dess utseende och storlek hela tiden. Dessutom tänker jag att jag inte är ensam. Kan jag få en enda människa att tänka till och inte slänga ur sig första bästa kommentar nästa gång de träffar en gravid kvinna så kanske den kvinnan kan få slippa en massa obehag. För vi vet faktiskt inte vad folk har i bagaget – med över 13 års ätstörningar i mitt bagage har i alla fall jag svårt att skaka av mig kommentarerna och jag vet att det finns fler som jag. 

Det handlar inte om att jag tycker det är jobbigt att prata om att jag är gravid, jag tycker det är jätteroligt när folk frågar hur jag mår, om vi vet könet på bebisen, frågar när det är dags och en massa annat. Det är jättemånga på jobbet som är intresserade, nyfikna och omtänksamma och inte en enda gång har jag blivit ledsen av deras kommentarer. Men när jag kom på mig själv med att börja ljuga om hur länge det är kvar tills bebisen är beräknad för att jag hoppas slippa följdkommentaren ”Men du är ju så stor redan” så känner jag att det har gått lite långt. Och är det inte det vi lär våra barn – att om någon tar illa upp av det man säger så är det inte okej att säga det – oavsett om man menat det som skämt? Att alla har rätt till sina känslor?

Jag är superglad över min graviditet, att jag kunnat bli gravid tre gånger och jag är fullt medveten om att det finns folk som mer än gärna skulle ta alla krämpor och all viktuppgång – bara de kunde bli gravida. Det handlar inte om det, inte om att jag bara bryr mig om utseendet och är otacksam. Det handlar bara om att jag vill slippa granskandet av min kropp.

Någon sa att det säkert inte ligger någon värdering i folks kommentarer, men det håller jag inte med om. För mig är orden stor och liten värderande ord – skulle någon tycka att det var neutralt och okej att säga till någon annan att de har stor rumpa? Eller liten snopp? Dessutom är det för min del helt subjektiva ord om man inte har en tabell över vilka siffror som innebär stor eller liten. För hur stor är en stor trädgård till exempel? Barnmorskan kan ju objektivt värdera själva magens storlek eftersom hon mäter och för in på en kurva (och ska man då vara petig så är mitt magmått lite litet för veckan, bebis är dock enligt ultraljud välkänt) – alla andra bygger sina påståenden på tyckande.

Ja, ja, jag tror kanske poängen med inlägget gått in?

Hur som helst – nu är det nedräkning och enligt gravidappen har snart 80% av graviditeten passerat. Jag längtar sjukt mycket efter att springa! Det går tyvärr inte, inte ens en liten bit eftersom jag får ont, men oj vad jag längtar! Jag längtar efter en kropp som känns stark och lätt och efter att kunna böja mig framåt utan att få en rumpa upptryckt under revbenen… Samtidigt vägs mycket av krämporna upp av att sitta med händerna på magen och känna sparkar där inifrån, försöker ta tillvara på stunderna för det här är min sista graviditet – sen är jag klar!

Jag kämpar på med simningen och det går ganska bra. Skönt är det i alla fall och jag är glad att ha kunnat köra på i stort sett som vanligt fram tills nu, nu har jag börjat behöva ändra på vissa övningar för att inte få ont. Jag kör heller inga landövningar men det är jag inte direkt ledsen över ;-). 

Jag försöker köra spinning en gång i veckan, betalar dyra pengar för engångspass på World Class för de har mest komfortabla cyklar. Tänker att det kan vara skönt att ha lite cykelmuskler kvar i benen till sommaren, men även på spinningen får jag såklart anpassa övningarna lite. I övrigt får jag försöka hänga med i kroppens svängningar, vissa dagar kan jag promenera ganska bra och andra dagar ligger jag på soffan med ryggont. 

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.