Julita Duathlon 2015

Två år i rad har jag varit på Tjörn den sista helgen i augusti och har därför inte provat den lokala tävlingen Julita Duathlon förut eftersom den går av stapeln samma helg. Men i år blev det paus från Tjörn och då passade det bra att istället bara behöva åka ett par mil till tävling. Julita Duathlon har vuxit lite successivt och i år lockade tävlingen nästan 50 deltagare. Jag ställde upp i tävlingsklassen på distanserna 8,3 km löpning, 29,5 km cykel och 5 km löpning.

image

image

Redan på första löpningen insåg jag att det skulle bli jobbigt! Jag hade kalkylerat med att kunna ligga hyfsat bekvämt i 4 minuters-tempo men icke – efter halva sträckan var jag uppe mot 4,06-tempo och hade ingen bra rygg att följa heller. Låren kändes som timmerstockar, kroppen kändes kraftlös och jag fick dåligt fäste på grusvägen. Gick in för växling med en rätt dålig känsla. Upp på cykeln och iväg. Rätt omgående såg jag till att dricka och få i mig energi. Första milen var rätt tuff med mycket uppför, sen hade jag förberett mig på att vara lite offensiv i nedförsbackarna jag visste skulle följa. Och vad händer? Det kommer världens regnskur som från ingenstans och både jag och vägen blir plaskblöta och den där eventuellt offensiva körningen gick upp i rök såklart. Efter ytterligare ett par kilometer var vägen torr igen, där hade inte regnet varit. Efter drygt 20 km kom banans enda stoppskylt där reglerna sa stanna och sätt ner en fot. Det var lite uppförsbacke och jag fick kämpa för att komma igång och klicka i foten igen, men det var en belöning att komma ur på slät fin asfalt efter lite gamla vägar och knaggligt oljegrus. Det var en blåsig dag men sista biten kom vinden snett bakifrån så nästan medvind – skönt! In för växling igen och det hade inte regnat vid tävlingsområdet så löparskorna stod torra och väntade. Växlingen gick smidigt och så var det bara 2 x 2,5 km löpning kvar. Jag gillar varvbanor, det passar mig bra mentalt, och nu var faktiskt benen lite piggare även om jag var rätt trött. Det var dock lite svårt att hålla motivationen uppe då jag var väldigt ensam. Efter en stund såg jag dock en löpare framför mig som jag tog in på och det blev en liten morot. Jag gick ikapp och om honom och även om inte damer och herrar tävlade i samma klass så är det alltid skönt att springa om.

Efter 1,51 gick jag i mål som segrare, runt 16 minuter före tvåan. De andra tjejerna skojade med mig innan om att jag behövde köra vilse för att de skulle ha en chans, men jag skulle aldrig underskatta eller negligera mina medtävlares kapacitet. Jag känner mig väldigt ödmjuk inför min egen kropp och loppet är inte avgjort innan mållinjen. Går man in med inställningen att man liksom bara ska hämta hem en seger så är man fel ute tror jag, det är ingen trevlig inställning. Nu var jag väldigt glad och tacksam för att kroppen och all utrustning höll och att jag kunde göra ett helt okej lopp.

image

image

image

(bild lånad från Maddes Insta, vet ej vem som fotat)

image

Foto: Lova Kjellander

Tack till arrangörerna för ett mycket trevligt och välordnat lopp som jag verkligen kan rekommendera.

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.