Inställning eller fasad?

Det finns nog de som tycker att jag har lite kass inställning som tycker att vissa pass är katastrofalt dåliga och som bara vill ligga på soffan emellanåt. För mig handlar det dock om att inte sätta upp en fasad, varken för mig själv eller andra. Visst, jag ser ju även de dåliga passen som en insättning på träningskontot, men nej – jag kan inte vända allt till en magisk känsla. Jag vet inte om jag skulle göra någon en tjänst genom att göra så heller. Min känsla när jag läser om folk som bara gör helt magiska pass hela tiden (och verkligen hela hela tiden – folk har verkligen overkligt långa luncher och/eller mycket flexibla arbetstider) är att jag känner mig underlägsen, jag känner mig dålig för att jag kanske till och med hoppat över ett pass och jag blir inte på något vis peppad – jag blir bara ännu tröttare.

Nu vet jag ju att alla inte tänker och känner som jag, men jag vill inte visa upp någon fasad som kan få någon annan att känna sig osäker, jag vill visa upp olika sidor (i den mån jag vill ”visa upp” saker, jag ser absolut ingen anledning att skylta om exakt alla pass på Facebook).

Fördelen med att ha riktiga lågvattenmärken till träningspass är att jag blir desto gladare när det går bra sen. Idag var jag jättetrött när jag kom hem med barnen. Vi tittade på dagens avsnitt av julkalendern på svt.play och det var bra. Barnen började titta på äldre avsnitt och en timme senare väckte sambon mig, då hade barnen stängt av och gått ifrån soffan för längesen… Jag var inte toksugen på att ge mig ut och springa norska intervaller i maxfart, men bytte om och gav mig ut – helt utan förväntningar. Och det gick bra! Tuppluren var nog välbehövlig och intervallerna kändes helt okej. Jag sprang i ungefär 3,48-tempo vilket är klart godkänt i kuperat och kurvigt elljusspår. Ännu fortare tror jag jag sprang när jag såg en bil konstigt parkerad vid spåret, jag började snabbt planera hur jag skulle bete mig vid ett eventuellt överfall. Turligt nog var det bara min livliga fantasi som spelade mig ett spratt, det var ingen som försökte överfalla mig.

I söndags var det simavslutning för den här lille godingen:

image

Han slog till med silvermedaljtid på 25 frisim, glad och stolt kille och glad och stolt mamma.

Jag simmade KM på 50 meter fritt, helt oförberedd och utan insim innan. Det var jag, en kompis som är gammal simmare och så ett gäng tonåringar. Jag kom 3:a efter ett långt ifrån perfekt lopp, men det var en rolig grej. Jag simmade på 34,63 men borde kunna pressa den tiden lite, fast å andra sidan tränar jag inte för att bli snabb på 50 meter heller.

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.