Hösten är här med allt vad det innebär
- 25 september, 2017
- Cykel, Idrottande mamma, Löpning, Simning, Triathlon
- Inga kommentarer
Ja ni vet kanske, alla aktiviteter sparkar igång, man blir överraskad av hur fort det mörknar på kvällarna och höstförkylningarna sprids blixtsnabbt. En sambo som fyllde 40 förra veckan och så allt det vanliga vardagliga gör att livet rullar på snabbt och jag har visst inte uppdaterat här på tre veckor. Men nu ligger jag och sällskapar dottern när hon ska sova och tar mig tid att blogga lite. Jag har ont i halsen och missar, till min stora besvikelse, kvällens gymnastikträning. Ja ni hörde rätt – jag har börjat med gymnastik på gamla dar. Gymnastikklubben skulle starta upp vuxengrupp, intresset var enormt men jag hade tydligen anmält mig så pass tidigt att jag fick en plats. Det är sjukt kul! Jag är stel och det, men det går överraskande bra! Möjligen med undantag för att jag missade att sätta i händerna vid en handvolt förra veckan och landade på nacken – klantigt och det gjorde jätteont! Men annars har det funkat rätt bra, vi kör styrka och smidighet och får testa hjulningar, trampolin, ljushopp, kullerbyttor och ska börja med volter. Tror dock aldrig jag kommer att klara/våga göra en riktig flickis.
Sambon mår bra och jobbar men ska äntligen på EEG nästa vecka. Det är rätt meckigt att han inte får köra bil, men det blir ganska billigt eftersom jag aldrig orkar köra och handla så vi okynneshandlar rätt sällan… Logistiken blir svårare men det är väl egentligen ett i-landsproblem, fast jag blir trött. Nu är jag i alla fall inskriven på Sjögrens trafikskola och har hämtat ut böcker och börjat läsa teori. Så himla bra och generöst att jag får den här möjligheten och personalen på körskolan verkar toppen!
Jag höll på att kollapsa av sömnbrist när jag var uppe på nätterna och kollade alla familjemedlemmar. Jag var nojig innan och det blev sannerligen inte bättre av Rickards krampanfall. Till slut blev det ohållbart så nu har vi hyrt ett andningslarm till bebis och så fick jag rådet av en psykolog att Rickard skulle sova i ett annat rum några nätter och jag fick inte gå och kolla honom även om jag satt vaken i min säng hela natten. Jag behövde bryta mitt beteende att jag kollade oftare och oftare. Det var jobbigt men funkade så nu sover jag bättre – skönt!
Annars försöker jag njuta av vardagen, jag har ju lyxen som föräldraledig att kunna tillbringa mycket tid utomhus på dagarna och omgivningarna här i Katrineholm är vackra. Bebis gillar löparvagnen så vi springer tillsammans, mysigt. Det blir ju lite tyngre att springa med vagn och det är säkert inte så utvecklande för löptekniken men det är guld värt att kunna träna på dagtid utan att det tar tid från familjen.
Vi försöker förmedla rörelseglädje till barnen och de senaste veckorna har det blivit cykelutflykter (jag promenerar, barnen cyklar), besök vid utegym, deltagande vid klubbens familjedag och en hel del träning. Sonen har också fastnat för kanot under sommaren och i fredags deltog han i nattpaddling.
Igår var vi på Lidingö där barnen sprang Lilla Lidingöloppet. Dottern hade laddat hela året. Hon sprang Knatteloppet förra året och var besviken efteråt för att det var så trångt med alla föräldrar (hon ville springa i den startgruppen där föräldrar får springa med). Då bestämde hon sig för att springa F7 i år och då skulle hon springa själv. Hon har förberett sig genom att springa lokala lopp utan att vi föräldrar sprungit med henne och nu när det var dags för start var hon visserligen pirrig men helt klar över att hon skulle ställa sig på startlinjen med 300 jämnåriga flickor och genomföra loppet. Och det gjorde hon! Båda barnen var nöjda med sina lopp, inga vurpor och inga tårar.
Jag känner mig ganska stark i kroppen, det är roligt! Jag har visserligen inget tempo än, varken på cykel, simning eller löpning, men det är kul att träna och orken börjar finnas där och det är en skön känsla! Typiskt då att jag fick ont i halsen nu då, hoppas det släpper fort!
Någon frågade mig om det funkar att träna mycket (sen är ju ”mycket” såklart en definitionsfråga) och helamma – om mjölken räcker till? Förutom att jag inte tror att man kan träna bort mjölken, så länge jag inte är helt uttorkad så tror jag att kroppen producerar mjölk, så räcker det nog att kasta en blick på lillplutten för att inse att han får det han behöver 😉
Kommentera