Hjältesimmare och nya saker

I måndags var det Swim of Hope och i vår simklubb simmades det i tre omgångar – först simmade de äldsta barnen en timme, därefter de lite yngre barnen en timme och sist simmade vuxengrupperna. Sonen, åtta år, hade satt ett mål på 1500 meter som han ville klara av på en timme. Jag trodde det var lite högt satt mål och försökte lite diskret tona ner hans förväntningar. Han simmade 1900 meter – min lilla hjälte! Det blev många fina kronor till Barncancerfonden.

image

Jag är inte lika imponerad av mig själv, jag trodde nog jag skulle hinna mer än 3450 meter. Ska inte skylla på något, men visst märktes det att jag startade ouppvärmd. Ett kul och annorlunda träningspass blev det, jag simmar väldigt sällan så långt i ett sträck inomhus utan vi simmar ju olika serier.

När jag kom hem var det julafton – visserligen hade jag betalat julklapparna själv men det är ju alltid kul med paket. Två paket fick jag och de innehöll en löparryggsäck, ett par trail/swimrunskor, lite ullsockor – och ett par stavar… De sistnämnda måste vara någon slags present för jag har inte beställt dem och de fanns inte med på följesedeln.

image

Skorna hoppas jag på är ett riktigt kap, priset var sjukt bra jämfört med vad de kostade på andra sidor. Oftast finns det bara konstiga storlekar då, men nu hade jag tur. En löparryggsäck har jag förut tyckt känts lite överkurs, men nu transportspringer jag lite grand och så här års går det åt en torr tröja och lite smått och gott så jag kände ett behov av en bra väska. Dessutom får jag hemska skavsår av vätskebälte så jag tänkte att det kunde vara kul att testa ryggsäck till sommaren. Ryggsäcken provade jag igår till och från banträningen på Backavallen och den blir nog jättebra. Lite ovant att springa med väska, men jag tror den passar mig fint. Gococo levererar som vanligt strumpor av hög klass, ullsockorna var inget undantag – supersköna!

image

De satt fint på fötterna under ett löpskolningspass med efterföljande maxintervaller i blött och kallt väder på bana igår, jag är mycket nöjd. Med strumporna alltså, själva passet gick sämre. 5 x 3 minuter VO2-maxintervaller gick okej, men inte mer än så. Det fattades nog lite pannben och sen var benen lite för sega för att jag skulle komma upp ordentligt i puls. Men jag kände mig hyfsat nöjd efteråt i alla fall, trots att snittet sjönk till 3,30-tempo ungefär.

Idag ställde jag in ett planerat cykelpass för att istället köra igenom mitt nya styrka/stabilitetspass hemma i vardagsrummet. Lite kluriga övningar, mycket balans och enbensövningar, men roligt! Nu ska den här triathletmamman kanske få lite styr på kroppen.

image

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.