Hej vad sommaren går!

Helt nyss var det början av sommaren och Linda och jag hade vår träningshelg – nu är det snart augusti, sommaren går i racerfart!

Jag skulle ju berätta om vår träningshelg och nu när jag lovat det så länge tror ni säkert att det kommer en jättespännande historia om det, men det gör det ju inte. Det hände väl inget särskilt extraordinärt men vi hade roligt. Planen var att köra en Ironman, fast uppdelat på tre dagar – eller två dygn blev det väl snarare. Linda kom på fredag eftermiddag och då blev det ett löppass på 14 km innan Linda var supersnäll och passade barnen medan Rickard och jag var på mycket trevlig 50-årsfest med bastu och bad för att fira min bästa träningskompis Andreas. Lördag förmiddag drog vi iväg till Oxelösund på cykel, nu skulle 180 km avverkas. Hade fått tips om att det blev 18 mil tur och retur Skärgårdsvåfflan och eftersom jag heller aldrig varit där så passade det som depåstopp. Väl där tog vi både mat- och dessertvåffla och det smakade bra men var rejält dyrt – vi konstaterade att det var tur att vi inte hade hela familjerna med oss.

Efter ett gott och trevligt stopp bar det av hemåt igen med ganska mycket mer motvind än på ditvägen. När vi anlände till Katrineholm igen konstaterade vi att det inte skulle bli mer än 165 km, men vi nöjde oss med det. Vi parkerade cyklarna och stack ut på 5 km bricklöpning innan vi avslutade dagen med tapas och godis. Uppe med tuppen (i alla fall Linda…) på söndagen och så sprang vi ett distanspass på 24 km där jag var den lite starkare och fick peppa, till skillnad från lördagen där Linda fick dra en del eftersom hon är en starkare och bättre cyklist. Sen väntade bara simningen som vi betade av efter lite macka och mjölk. Det var lite kyligt (hade nästan glömt att det någonsin varit kyligt i år…) och vi var trötta så det var skönt när vi var klara. En bra helg med mycket kvalitetstid – var ju bara på simningen vi inte kunde prata nonstop.

Några dagar efter Gävle körde jag årets längsta löppass på 32 km med helt okej känsla. Jag ville gärna hinna med ett långpass innan vi åkte till Playitas eftersom det inte är särskilt rolig långlöpning här. Det gick inte så fort men det var heller inte tanken. De första 22 km hade jag sällskap av Rickard och August på cykel och Eskil i cykelkärran, mycket skönt med sällskap och så kunde jag ju ha vätska i cykelvagnen.

Och nu är vi alltså i Spanien, på Playitas Resort på Fuerteventura. Två veckors sol, bad och träning – när vi inte jobbar. Anledningen till att vi är här är nämligen för att hålla i barntriathlon här på resorten. Onsdag , torsdag och fredag förmiddag är det triathlonkurs, en gren varje dag, och lördag är det minitriathlon. Det är lite att fixa med men väldigt roligt!

Imorgon kör vi igång med en ny vecka!

Vi har det fantastiskt här och jag har dessutom hunnit med både simning i pool och i Atlanten, vinna ett 10 km-lopp, cyklat Betancuriarundan med alla berg och små ”Piff och Puff-ekorrar”, morgonjoggat med August och idag cyklat ett rejält långpass till Corralejo. Det skulle, enligt cykelkartan, vara 149 km så man kan ju undra varför jag fick det till nästan 170 km… Lokalsinnet är väl sådär, sen vore det ju bra om det stod i kartan vilka skyltar man ska svänga av vid. Om det står på kartan att jag ska köra mot La Oliva och Corralejo, hur ska jag då kunna veta att jag ska svänga mot Tetir? Och så är det ju lite obra att det bara är skyltat när motorvägen tar slut, då vet man ju inte förrän då att man har cyklat på den… Extra berg lyckades jag också hitta, så nu är jag trött i benen. Här kommer värsta bildbomben, håll till godo!

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.