Härlig triathlonhelg!

Igår hade min träningskompis Micke och hans sambo Lina fixat så att Patrik Nilsson kom till Julita för att föreläsa. Även om vi hade hoppats på att ännu fler tagit chansen att lyssna på denna fantastiska triathlet så var vi glada över att runt 60 personer var på plats. I två timmar fick vi lyssna på Patrik när han berättade om sin resa som triathlet. Jag tycker att han var duktig på att föreläsa, en lagom mix av att berätta om sig själv, bjuda på lite dråpligheter, tipsa om hur man kan tänka för att få en balans kring allt som ska rymmas i livspusslet och mycket mer. Det var vissa saker han sa som blev lite aha-upplevelse för mig, men det får bli ett eget inlägg vid tillfälle. Efter föreläsningen bjöds det på gudomligt god buffélunch som Lina hade lagat- som vanligt fantastiskt gott och vackert. Jag vacklade därifrån med magen proppfull av godsaker – något annat var inte ett alternativ trots att jag visste att ett träningspass väntade. Jag tränar ofta cykel direkt efter maten för att kunna utnyttja energin så långt som möjligt om jag ska vara ute länge, men jag brukar inte klara av att springa direkt efter måltid. Nu hade jag ju dock inte så mycket val, jag ville gärna vara med när vi som är medlemmar i Julita Triathlon bjöds på ett träningspass med Patrik.

Det var ett bra pass! Efter uppvärmning körde vi löpskolning och det tycker jag är roligt. Det var också lite nya övningar som jag inte provat tidigare. Ett par gånger fick jag visa övningar för att Patrik tyckte att jag gjorde dem bra. Det var roligt och jag tränar på att försöka låta mig själv bli glad när jag får beröm istället för att bara ursäkta mig.

Det finns en bild på mig som ser jätterolig ut, en riktig ögonblicksbild som är tagen precis mellan två steg höga knän.

Sen körde vi intervaller. Vi skulle köra 2-3 varv med 5 x 500 meter där en skulle gå i marafart, en i halvmarafart, en i milfart, en i 5 km-fart och en riktigt hård. Det var roligt men svårt, speciellt som jag är mer uthållig än snabb och inte har så stort spann mellan dessa steg. Jag lyckades dock öka på varje intervall, till och med mellan de två sista som jag trodde skulle bli svårt. Det slutade med att vi körde ungefär 2,5 varv = totalt 13 intervaller. Jag var väldigt nöjd efteråt och kände att jag hade pannbenet med mig och vågade trycka på. Det har varit väldigt svårt att få till intervaller efter att Eskil föddes så det här var precis vad jag behövde. En toppendag!

Bilderna från dagen har Christina Assermark tagit, det är hennes man Andreas som brukar fota mycket (och som ofta räddar mig på cykelturer). Så igår passade jag på att lura med Andreas på ett foto tillsammans med Patrik så att Andreas får vara med på bild här på bloggen.

Idag blev det årets första racerpass tillsammans med just Andreas, totalt blev det drygt 90 km och jag var precis slut när jag kom hem. Jag vaknade dessutom med tokmycket träningsvärk i vaderna i morse så jag var inte direkt i nyskick när jag gav mig ut. Nu är benen mycket stela men jag är nöjd, jag behöver verkligen cykelmil/timmar i benen.

Kommentera





Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.