Här var det glest mellan inläggen

Jag hade nog verkligen inte tänkt att det skulle vara nästan en månad mellan inläggen, jag tycker själv att sådana bloggar är rätt trista att följa, men tiden har bara rusat iväg!

Vintern kom på kort visit och försvann igen. Vi körde DM-stafett på skidor och det gick bra! Inga känningar i bäckenet och även om jag kände mig lite kalvig på benen så var det roligt. Mitt primära mål var ju såklart att inte ramla på magen och det uppnådde jag. Sen är det lite jobbigt att bli ifrånåkt av åkare jag normalt slår, men bra mental träning för mig. Barnen körde också och det var en härlig förmiddag med sol och snö.

Ytterligare en gång har jag stått på längdskidorna, jag stakade 13 km en dag i konstsnöspåret i Båsenberga när familjen åkte slalom. Bäckenet har inte sagt ifrån om skidåkningen och det är skönt. Jag kommer nog att prova åka lite när vi är i Kläppen på sportlovet också. 

Löpningen ligger nog på is nu tror jag. Det är inte för tungt med magen och jag har inte fått ont i bäckenet, men jag får ont precis under magen. Smärtan är ungefär som håll i karaktären, jag tror det är ligamentsmärtor runt livmodern. Förmodligen ingen fara, men obehagligt och dessutom är min tumregel att ingenting ska göra ont. Det har gått bra att jogga korta sträckor med triathlonbarnen och jag kanske kommer prova jogga några steg då och då när jag är på promenad, men annars får det vara lugnt.

Jag har inte vågat cykla ute när det varit halt och jag vet inte om jag kommer att cykla så mycket i vår heller. Racer och tempo blir det i alla fall inte för det går inte att höja styret på dem och jag tycker inte om att knyckla ihop magen, har inte koll på hur mycket det går att höja mtb:n. Jag tyckte vid något spinningpass att sadeln tryckte mot blygdbenet men i lördags när vi körde med klubben kändes det bra. Det är väldigt komfortabla cyklar på World Class, är nästan lite sugen på att köra lte spinning där under våren.

Simningen går fint! Jag har inte så många växlar på farten men annars känns det bra. Igår hade jag dock grym prestationsångest innan passet eftersom vi skulle köra brutna hundringar på tid. Det är jobbigt att känna att jag inte förbättrar mig och jag tänkte nästan hitta på en undanflykt för att hoppa över, men så fick jag intala mig att jag ju får köra efter mina förutsättningar och jag är nästan lite löjligt stolt över att jag faktiskt körde. Jag var nog dessutom den enda som faktiskt körde snabbare och snabbare och eftersom jag tänkte att jag skulle vara nöjd om jag höll mig under 1,30 på hundringarna så var jag mer än nöjd med 1,20 på sista. Nu kör jag ju inte slut på mig till sista blodsdroppen eftersom jag inte vill ge bebis för mycket mjölksyra, men jag är ändå rätt nära max. Däremot får jag nog sluta med att häva mig upp över kanten och slänga upp ena benet först när jag ska upp ur vattnet – det kändes i bäckenet efteråt.

I övrigt kör jag lite övningar och på gymmet och njuter av varje vecka jag fortfarande kan gå promenader utan att få ont – jag är redan inne på många veckor bonus jämfört med senaste graviditeten. Men jag är väldigt väldigt trött så tränar jag en timme så ligger jag på soffan fyra typ… Det gäller att hitta en balans, för jag behöver ju hålla kroppen stark så den orkar resten av graviditeten men gör jag lite för mycket en dag är jag däckad nästa. Det blir kanske 3-4 pass i veckan, dock minimalt med vardagsmotion tyvärr.

Men nu är det helg och sen bara en arbetsvecka kvar innan hela familjen tar sportlov! 

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.