Grispass, glädje och pannben

Idag har jag återigen haft privilegiet att vara med och coacha Träningsgruppen på ett pass. Distanspass löpning stod på schemat och det var blandade reaktioner på vädret för dagen – snöblandat regn, blåst och glashalt underlag. Vissa fasade för passet och hade hellre stått ut med mygg och huggorm (när jag presenterade bristen på dessa som en av fördelarna med vädret, medan andra inte såg ut att märka vädret. Gemensamt för alla var ju ändå att de tagit sig ut i den mörka och ruggiga kvällen och var taggade för ett pass. Den här gruppen har och ger så otroligt mycket energi, det är inget annat än ett rent nöje att träffa dem! De är intresserade och frågar mycket, jag försöker svara så gott det går. Svaren bygger ju mest på mina egna erfarenheter och det försöker jag vara noga med att påtala, jag har inte resultatet av nya studier även om jag såklart läser lite om mina sporter. Jag har ju också lite fysiologisk grund att stå på eftersom jag är sjukgymnast, men eftersom jag jobbar med hjärnskadade patienter så är inte idrottsskador min spetskompetens precis.

Hur som helst, jag är så imponerade över hela gänget! De gör enorma framsteg, peppar varandra och bryr sig om  varandra. Dagens pass kan ju vara ett så kallat grispass om man inte gillar den typen av väder och för min del ger det en speciell känsla av, ja vad ska man säga, frid kanske efter sådana pass när det känts motigt att ge sig ut. Ett tips som jag har delat med mig av förut här på bloggen är att ha pyttesmå krav på sig själv om det känns riktigt motigt. Tänk att du får vända efter 10 minuter på löprundan, eller gå upp och basta efter 500 meter på simningen till exempel. När du väl är igång och har sprungit 10 minuter är du ofta så pass igång att du kör vidare av bara farten – du kanske till och med upptäcker att det var ganska mysigt och meditativt ute i mörkret. Idag kände i alla fall jag en glädje när jag var ute i rusket tillsammans med dessa ambitiösa personer och det är väl lite så jag är – jag älskar att hjälpa människor till framsteg! Det är det jag arbetar med i mitt yrke, det är därför jag älskar att vara simtränare åt Plask & Lek-barn och det är därför jag hela tiden kommer på mig själv med att säga ”Ja men jag kanske kan hjälpa dig lite någon gång och ge lite tips”. Det handlar nog till viss del om att jag vill få andra att uppleva glädjen över att lära sin kropp nya saker och njuta över att röra på sig. Jag tycker att det är roligt att känna att jag blir snabbare och starkare och att testa kroppens gränser och jag vill så gärna dela med mig av den känslan, sen måste jag ju naturligtvis ha i åtanke att långt ifrån alla är intresserade av det. Men de som är det, de har min fulla uppmärksamhet.

Här är ett litet fåtal av dagens glada löpare.

10940539_10153248453884505_2118766260843268960_n

I helgen blir det lite skidåkning då jag följer med två kompisar upp till Mora för att åka Intersportloppet. Det blir fjärde året i rad, men jag hade nästan tänkt hoppa över det i år då jag lagt mycket mer tid och energi på att hålla igång cyklingen än på att träna skidor i år. Trots allt gillar jag ju skidor så jag tar loppet som ett träningspass då jag knappt har tränat mer än loppets distans på 44 km. Hoppas i alla fall på en trevlig helg med lite skidmil i kroppen. Det svider såklart att åka ifrån barnen men det är inte mer än två dygn.

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.