Först av allt:

Lite klargöranden från tidigare inlägg:

Angående inlägget om simetikett – jag simmar aldrig på snabbana på ”öppen tid” (det finns oftast inte ens en snabbana i vår simhall…) utan jag simmar alltid i grupp. Det handlar alltså inte om någon stackars bröstsimmare som irrat sig in på fel bana och som jag väntar mig ska förstå vad jag håller på med.

Angående mitt inlägg om hur jag (inte) orkar och hinner allt så glömde jag, som en kompis påpekade, att nämna min fantastiska sambo. Vi delar nog ganska lika totalt sett på sysslorna här hemma men det största guldkornet är ju att han lagar nästan all mat! Utan den servicen och att han faktiskt uppmuntrar mig skulle det ju aldrig gå ihop sig.

Långpass löpning i regnet i fredags kväll, det var lite motigt att ge sig ut men när jag väl kom ut blev jag påmind om hur mycket jag ju gillar att träna i höstväder. Ett pass på 1,5 – 2 timmar stod på schemat och jag hade nog gärna kört 2 timmar men hann bara med 1,35 eftersom jag lovat sambon att vara hemma senast 17.45 eftersom han skulle på fest. Jag sladdade in på garageuppfarten exakt i rätt tid, men då hade jag sprungit 19,25 km och det är jobbigt för en siffernörd som jag. När sambon sen inte åkte förrän 20 minuter senare kröp det i mig – jag hade hunnit med att både jämna till distansen och dessutom springa i nästan 2 timmar. Sambon skrattade åt mig och sa att det var nyttigt för mig…

Igår hade jag planerat in vilodag, skulle bara köra en utlovad cykeltur med sonen. Vi cyklade till skidträningen i Sköldinge, en sträcka på 16 km, sonen var jätteduktig! Sen väntade rullskidor för barnen och det slutade med att jag blev ”iväglurad” på en timmes åkning jag också tillsammans med en kompis. Längesen jag åkte rullskidor ledde till att jag idag vet exakt vilka muskler som jobbade igår…

image

Idag var jag lite rörig i hjärnan och lite irriterad när jag skulle ut och cykla. Inget av barnen var hemma så jag kunde cykla så länge jag ville och ett 75-90 minuters-pass blev till 2,5 timme i sällskap av Melissa Horn (bara i höger öra, jag hör trafiken pappa!). Skönt men mycket jobbigt då grusvägarna var rejält mjuka efter de senaste dagarnas regn.

Nu ligger jag avslappnad i soffan och känner mig mycket nöjd efter att ha registrerat träningspass, sorterat mängder med papper, mailat, fixat dosetten för två veckor och gjort så här fint på min ”kaosbänk” i köket. En liten rensning på vinden slank också med.

image

Hoppas ni får en fin vecka allihopa! Krama om varandra lite extra, säg de där fina orden du annars bara tänker. I den mörka värld vi nu lever i med krig, flykt och terror måste vi sprida kärlek.

Igår ringde det på dörren här hemma. Utanför stod en kvinna jag inte kände igen. Hon var först osäker på om hon hamnat rätt, men vi kunde snart konstatera att hon befann sig där hon tänkt. Hon hade sett att min dotter så ofta cyklar med mig när jag går och springer och nu undrade hon om dottern ville ha en liten rosa dockcykelhjälm som hon hade. Så himla gulligt, jag blev jätteglad! Det är sådana små handlingar som ger mig hopp om mänskligheten.

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.