För du har väl ortorexi?!

Frågan, eller snarare påståendet av tonfallet att döma, kom från en person för ganska länge sen. En person som ofta ägnar sig åt tyckande, sällan positivt sådant. Jag blev lite ställd då, när jag fick frågan. Det var inte bara det att jag inte är direkt förtjust i att folk hobbydiagnostiserar mig när de känner för det, utan det var dessutom ett helt felaktigt påstående. Däremot är ortorexi ett begrepp som allt oftare syns i media och det kan vara intressant att belysa det, jag tänker därför berätta lite om det.

Ortorexi är inte en egen psykiatrisk diagnos, däremot sorteras den in under ätstörning UNS (utan närmare specifikation) som är en diagnos. Ortorexi kan också beskrivas lite som träningsnarkomani, man blir besatt av träning. Många människor verkar sätta likhetstecken mellan mycket träning och sjuklig träning och ser inga nyanser. Det är såklart oerhört viktigt att fånga upp personer som börjar uppvisa tecken på att ha tappat balansen mellan träningen och resten av livet, men att träna mycket behöver inte betyda att personen ifråga inte mår bra. Vid ortorexi blir man fixerad vid träning och hälsosam mat och får ångest av att missa ett träningspass, eller kanske bara av tanken på att missa det. Man utesluter livsmedel som ses som ”onyttiga”, men ser ofta mer till kvaliteten på maten än till kalorierna som kanske en patient med anorexia gör. Det handlar egentligen inte om hur mycket du tränar eller hur nyttigt du äter utan hur du mår om du inte kan följa ditt i förväg utstakade schema gällande kosten och träningen. Ortorexi kan såklart övergå i annan typ av ätstörning som till exempel anorexia eller bulimi.

Då kan vi börja reda ut varför jag inte har ortorexi. Inte för att försvara mig. Nej, helt enkelt för att det kan vara intressant att reflektera och för att jag, tyvärr, gick och funderade en hel del på personens påstående. Jag har ju varit sjuk i ätstörningar, exakta diagnoser behöver vi inte gå in på nu, men ortorexi har jag aldrig haft. Kommentaren väckte vissa tvivel även om jag mest blev överrumplad och förolämpad och jag googlade en del och gjorde tester, som inte visade något.

När jag var sjuk gick allt ut på att få i mig så lite energi som möjligt och samtidigt göra av med så mycket som möjligt. Det enda som betydde något var siffrorna på vågen och spegelbilden, jag hade inte en tanke på att bli stark eller snabb. Nu tränar jag långt mycket mer än jag gjorde då, jag äter kopiöst mycket mer än jag gjorde då. Framförallt så tränar jag inte för att tillåta mig att äta – jag äter för att orka träna och för att må bra. Jag får inte ångest av ändrade planer och inställda träningspass, även om jag kan bli lite rastlös och stressad ibland. Att jag tränar så mycket beror på att jag vill bli stark och snabb, orka mycket och klara av att prestera både på tävling och träning. Kroppen är ett redskap som jag är rädd om.

Och ett litet gott råd så här på slutklämmen: generellt så tror jag det är bättre att bara fråga ”hur mår du?” än att gissa diagnoser och kasta ur sig felaktiga påståenden.

3 kommentarer

  • Erika, 9 mars, 2016

    Det låter som om det är hon som borde få frågan ”hur mår du egentligen?”, för sådana saker kläcker man inte ur sig om man själv är i balans.

    Men annars tror jag att besattheten av att vara så hälsosam som möjlig tyvärr är ganska vanlig, inte minst bland en del av de bloggar jag sett. Man vill visa upp en perfekt yta. Man har ”sjukt galet bra” träningspass, undviker all form av ”dålig mat” (rött kött, fett, icke ekologiskt) och står där med det där aningens ansträngda leendet och en stirrande blick i selfiespegeln och försöker övertyga sig själv att allt är SÅ bra.

    Folk borde slappna av mer och inte försöka vara så perfekta :)

  • Rund är också en form!, 9 mars, 2016

    Alltså, ”förstå-sig-påare”…. *suckar*
    Synd att hon inte läser din blogg.

    Kram

  • Marie Sandberg, 30 mars, 2016

    Ja men EXAKT så är det! Jag försöker verkligen förmedla någon sorts balans i min blogg, att inte allt är perfekt. Jag vill helst inte att andra ska få komplex av min blogg.

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.