Flen Triathlon

Det är ju kul att tävla så vi slog till på ytterligare ett litet race. Flen Triathlon, bara en halvtimmes bilfärd hemifrån och dessutom ett mycket välarrangerat och trevligt lopp. Finbesök från Mölndal och att loppet vimlade av Julitadeltagare gjorde att dagen inte kunde blivit så mycket bättre.

Linda och jag skulle köra deras sprint (egentligen mer som en motionssprint då simningen bara var 400 meter) och så skulle August och Iselin köra supersprinten (samma simning men halva distansen cykel och löpning). Jag tyckte nog att vi var där i god tid, men jag är nog mer van att förbereda mig själv för lopp och inte anpassa mig efter två totalt ostressade 11-åringar. Att cykla banan, äta matsäck och sedan gå ett varv på löpbanan tog evigheter och till slut blev jag lite stressad. Visserligen var det ingen stor tävling, men det är prispengar till segraren och det satsade jag på, så jag ville gärna hinna värma upp. Det hann jag och jag hann börja huttra och hacka tänder också innan starten, det var utan våtdräkt för tävlingsklassen. Damerna startade 5 minuter tidigare än herrarna och det var riktigt skönt att slippa trängas i starten. Jag fick en bra start som man kan se på bilden (Jag längst fram med gul mössa) och nej, jag tjuvstartade inte.

Jag ledde hela simningen som gick stabilt, fick dock ett par kallsupar då det var lite blåsigt och vågigt. Det var riktigt kul att vara allra först upp ur vattnet, något som inte händer mig när vi startar tillsammans med herrarna. Hyfsad växling men inte supersnabb och så ut på cyklingen. Linda var tvåa efter mig och målet blev att försöka hålla undan efter henne på cykeln.

Jag ville också försöka hålla undan för starka Ida Larsson som var tredje tjej. Cykelbanan är en 5 km-bana med vändpunkt efter halva, man vänder alltså två gånger per varv och kan ha full koll på alla andra tävlande. Jag försökte heja och peppa alla klubbkompisar och speciellt de som tjoade på mig, men eftersom man mötte de flesta åtta gånger gick det ju inte att ropa hela tiden. Linda knaprade in lite på mig men jag lyckades hålla henne bakom, Ida och jag körde ganska jämnt. August tuffade på, han fick starta med damklasserna då han var enda killen i supersprint.

Jag blev inte ikappåkt av någon i herrklassen heller, det var också lite av ett mål. Ut på löpningen var det lite ensamt första varvet, men på andra varvet hade även herrarna kommit ut på löpbanan så då blev det lite mer folk. Jag lyckades hålla 3,56-tempo och gick i mål 4 minuter före Ida som blev tvåa. Min tid blev 1,01,54 – drygt 5 minuter bättre än förra året när Eskil bara var 9 veckor.

Min energiska 11-åring försökte sedan tjata sig till att få cykla hem, men jag släpper inte ut honom ensam på landsväg i 3 mil och själv ville jag bara hem och vila då det blivit dåligt med sömn på natten. Till slut enades vi om en kompromiss och han fick cykla sista milen hem där det går att köra på cykelbana hela vägen.

På kvällen blev det kräftskiva och på söndagen barntävling i Motala – en helg med extra allt.


Nu rullar vi mot Kalmar med husvagn, ungar, cyklar och allt.

En kommentar

  • Anna, 14 augusti, 2018

    Vi såg August cyklandes i full fart på cykelvägen när vi åkte hem. ”Bara” två tävlingar på en helg, klart man måste träna lite också 😉

Kommentera





Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade