Energi in -energi ut

Jag brukar envist hävda att jag inte utesluter något ur min kost, annat än sådant som jag inte tycker är gott. Nu inser jag att jag har lurats lite, för det finns saker jag utesluter. Jag undviker sötningsmedel. Visst, rent socker kanske inte tillför några näringsämnen men det tillför i alla fall energi. Men sötningsmedel tillför absolut ingenting och jag tycker inte att det smakar gott. Jag är inte uppdaterad på forskningen kring sötningsmedel, men jag tvivlar på att det är särskilt bra för kroppen. Jag tuggar visserligen sockerfritt tuggummi och någon gång med tillfällig kroppsångest kanske det slinker ner en lightläsk fast det inte är så gott, men annars vill jag hellre ha naturliga ämnen.

Sedan äter jag ganska värdelöst emellanåt, men när man äter helt okej och ganska genomtänkt mestadels så funkar även det. Efter ett sådant här långpass löpning:

image

där jag ser ut så här efteråt:

image

Då är aptiten i botten trots att kroppen borde skrika efter energi. Törstig var jag i alla fall så det blev kall oboy, flera stora glas. Insåg att det kanske är dumt att gå och lägga sig efter ett 35 km-pass med bara oboy i magen så jag petade i mig lite tärnat äpple också. Det kändes ändå i snålaste laget så jag fick i mig ett par nävar chips också – för saltets skull mest. Och så fick det vara – oboy, äpple och chips. Men på något sätt – det är protein, fett och kolhydrater och det är energi.

Nio timmar efter passet var jag på gymmet. Inte optimalt någonstans, men ska jag få in de där rehab/prehab/styrkepassen så gäller det att pussla. Fast träning klockan 05.40 är inte min grej. Inte så många andras heller tydligen – det var ingen trängsel på gymmet…

image

image

Gjorde mina övningar, jobbade förmiddag, var tillbaka efter lunch med en sexåring i släptåg för att få lite nålar i knäet (mitt knä alltså). Sen tänkte jag däcka en stund i solen på gräsmattan, men avbröts ideligen av två sexåringar som ville springa i vattenspridaren/måla/pyssla/få tuggummi och tusen andra saker. Popcorn till mellis och sen kall gröt innan cykelträning med klubben. Hur jag trodde att energi och ork skulle finnas till det är lite av en gåta, men jag var glad innan passet i alla fall (eller inte så värst kanske…).

image

Benen var inte de piggaste när jag körde pass tre på mindre än ett dygn, kanske beroende på att pass ett som sagt var 35 km löpning. Energin räckte inte heller, kall gröt till trots, och bananen i bakfickan räckte inte långt. Inte superkul när det nästan svartnar för ögonen och benen är som klumpar, jag fick kämpa. Ett punkastopp fick vi och jag höll på att frysa ihjäl! Riktigt kalla vindar hade börjat dra in och det var milsvid skillnad mot helgens sommarväder. Vad tror ni – har jag en ny karriär som simhoppare inom räckhåll?

image

image

Och hur söt är inte den här killen i sin nya våtdräkt då?

image

En kommentar

  • Märta, 19 maj, 2016

    Klart du ska satsa på simhoppningen, du är ju en talang :-)

    Jag väljer inte gärna sötningsmedel jag heller. Har en instinktiv skepsis för matvaror/ämnen som inte växer ute i naturen, som är framtagna i ett labb eller nåt, och då kvittar det hur många studier som visar att de inte har några negativa effekter – det kommer inte att kännas lockande att stoppa i sig det ändå.

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.