Det där med känsla

Loppet jag sprang i söndags, Kurortsloppet i Bie, är ett litet lokalt lopp som inte ställer några större krav på mig (mer än att jag ska vinna eftersom jag hittills vunnit fem år i rad) men jag hoppades ändå på en bra känsla. Löpningen har gått tungt ett tag som jag skrev om i förra inlägget, så nu hade det varit skönt med en bra tävling.

Dagen började bra, som vanligt bjöds det på fint väder och barnens lopp gick bra (i alla fall med mammans mått mätt = ingen ramlade och slog sig). Jag sprang runt en hel del och hejade på dem och då kändes kroppen finfin!

image

image

Lite mer jogg, fartökningar och rörlighet och sen stod jag redo på startlinjen. Starten gick och folk for i väg i rasande fart men jag försökte hålla sansat tempo. Det var inga fler damer som höll ungefär mitt tempo, men det hade jag inte räknat med heller. Istället hade jag räknat med att kunna ta rygg på några i herrklassen. De gick dock ut lite för hårt men jag tänkte att jag säkert skulle komma ikapp dem efter ett par kilometer. Det gjorde jag inte, men kroppen kändes okej och jag hade två andra killar att ta lite draghjälp av. Efter dryga tre kilometer kände jag dock att kroppen inte kändes bra. Det värkte i benen och jag kände mig matt, så himla tråkigt. Loppet är ett terränglopp som går på smala stigar över lite stock och sten, så rent allmänt klarar inte jag att hålla ”normalt” miltempo, men nu sjönk farten rejält. Efter 4 km klev jag åt sidan och släppte förbi en kille som låg i rygg på mig så jag kunde släppa av lite på tempot. Vid 7,5 kom en rejäl uppförsbacke som jag brukar vara stark uppför men nu stannade jag och gick en bit. Vilket resulterade i att jag nästan svimmade när jag släppte av så tvärt på tempot, men benen fick lite vila i alla fall. Jag kämpade mig vidare uppe på åsen, försökte låta benen rulla på nedför och sen var det dags att jobba sig upp igen. Väl uppe på åsen igen var det bara en kilometer kvar och jag försökte jobba på för att hålla ett åtminstone acceptabelt tempo. Kämpade mig till slut in i mål som segrare på en rätt dålig tid, 42,54, och var helt slut. Joggade dock ner och det kändes okej.

image

image

Igår vaknade jag dock med feber och tokont i halsen så det kan ju vara en bidragande orsak till den dåliga känslan under söndagens lopp. Det blir vila några dagar nu så får vi var det tar vägen.

image

Boostar kroppen med fruktsallad och egengjort te med ingefära, honung, kanel och citron.

image

4 kommentarer

  • Hoffen, 15 september, 2015

    Jag är så avis på dig! Stort Grattis Marie! Du är helt makalös… Hoppas få träffa dig på någon lopp fram över

  • maria, 15 september, 2015

    Tycker du är helt fantastisk.
    Du ger så mkt energi och hoppas jag kan åtminstone komma runt en 5 km slinga inom kort utan dödsångest

  • Marie Sandberg, 15 september, 2015

    Tack, vad glad jag blir! Hoppas du hittar en skön känsla snart, då är det ju superhärligt att springa!

  • Marie Sandberg, 15 september, 2015

    Tack! Ja det hoppas jag också, vi får helt enkelt se till att det blir så!

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.