Dan före dan före dopparedan

De senaste dagarna har varit lite omtumlande. Min pappa skrämde slag på oss alla rätt rejält, men det gick bra och än får vi ha honom kvar hos oss. Det är vi mycket glada för, men glöm inte att krama om era nära och kära ofta och uppskatta de du har runt dig.

Någon mer som skrämde slag på mig var tomten, han var inte någon jag väntat mig att träffa på under en löparrunda en mörk lördagskväll. Jag hoppas verkligen att det var en riktig tomte jag mötte och ingen förklädd inbrottstjuv eller våldsman. Han bad i alla fall om ursäkt när jag skrek av skräck när jag fick syn på honom, det känns som ett gott tecken.

Sen har jag kommit på ytterligare ett skäl att inte cykla på cykelbanor utan på vägen när man träningscyklar. När jag var ute på träningsrunda i förra veckan försökte jag hålla mig på cykelbanan där det fanns. Problemet är att där befann sig även en hel del människor som var ute på promenad, iklädda mörka kläder och inga reflexer. Jag har jättebra lysen på cykeln, men fick flera gånger tvärnita för att inte köra på fotgängare. Då känns det säkrare att köra på vägen, bilarna syns ju i alla fall.

Crossen och jag var ute på en tretimmarsrunda i söndags förmiddag. Den här gången gick det bättre än sist, jag hade grundat med rejäl frukost, men trots några bananer under rundan var jag utsvulten när jag kom hem. Det blåste rejält men var 13 (!!) grader varmt ute så det kändes som en vårrunda. Benen var inte direkt pigga, det gick ganska tungt, men jag var ändå väldigt nöjd med passet. Nu har jag återhämtningsvecka den här veckan och det passar bra in i övriga livet (förmodligen ingen slump utan noggrann planering av Dala skulle jag tro).

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.