Cyklar både högt och lågt

Den här helgen blev en riktig cykelhelg, anledningen heter UNT bike weekend. En fullspäckad cykelhelg med landsvägslopp över 30, 85 eller 167 km på lördagen, två olika MTB-lopp på söndagen tillsammans med Pelle Svanslös cykeldag för barn och så två GP-lopp. I kombination med att det i lördags var cykelträning för barn ute på Arlanda testtrack gjorde att en Uppsalahelg var ett bättre alternativ för hela familjen än att jag körde vårt hemmalopp på cykel igår. Sagt och gjort, våra vänner i Uppsala bjöd dit oss och tog emot oss med öppna armar och fredagskvällen blev trevlig men lite kaotisk som det lätt kan bli med nio personer, varav fem barn, i en lägenhet.

Jag och Oscar rullade iväg mot starten i Skandisloppet vid 07.30 i lördags morse medan resten av familjen förberedde sig för en dag på Arlanda. Det var rejält blåsigt och gråkallt ute men prognosen hade visat uppehåll i alla fall. Jag var lite nervös eftersom jag skulle cykla med en klunga killar där Oscar var den enda jag kände, jag var orolig för att bli bromskloss. Vi mötte upp de andra på slottsbacken och alla presenterade sig. Ett gäng karlar i likadana jackor, jag kände att jag nog skulle blanda ihop ett och annat namn. Lång kö till toa åt upp nästan hela tiden fram till start och plötsligt var det dags. Ett motionslopp visserligen, men att stå på en startlinje ger i alla fall mig lite fjärilar i magen. Vi rullade iväg efter vår master på motorcykel och vi var igång!

image

Det rullade på bra men jag är alltid spänd i en ny klunga och jag blev alldeles yr av att hålla koll på bakhjul och vägkant och av att oroa mig för en stökig klunga. Det kunde jag dock sluta oroa mig för ganska snabbt eftersom Oscar visade sig vara alldeles utmärkt på att hålla ordning, trots att han redan från start var ganska hes. Jag åt noga och ofta för att inte gå tom på energi och jag kände mig pigg. Det blev några kisspauser där jag var så rädd att vara långsammast eftersom jag måste ta av mig jacka och böka med byxorna att jag var snabbast klar vid stoppen. Vi tog ett kortare (skulle vara två minuter – blev fem…) stopp efter 75 km för att fylla på flaskor och några passade på att snabbt trycka lite pastasallad. Inte jag, jag var nöjd över att jag lyckades få i mig en halv bulle. Efter stoppet blev det motvind, eller det kändes snarare som att vinden kom från precis alla håll. Jag, som inte är jättetung, for åt lite alla håll. Eller, det gjorde jag egentligen inte, men det kändes så, jag fick kämpa rejält med att hålla rak kurs.

På bilden är det jag med 413 på ryggen, jag tävlade i IK Fyris gula kläder eftersom jag körde med dem.

image

Vi fick mer och mer svans av andra åkare och en del gick in i klungan vilket tyvärr ledde till väldigt ryckigt tempo. Med ca 20 km kvar började jag bli trött i benen och känna att jag inte riktigt fick ihop energin, synd eftersom jag känt mig väldigt stark hela loppet. När det var ungefär 15 km kvar tog det tvärstopp i bröstet – astmaanfall. Det är mycket sällan astmabesvären kommer så plötsligt så jag blev väldigt överraskad. Med pipande andning väste jag fram att jag var tvungen att stanna och att de andra skulle ropa fram till Oscar. Det försvann visst någonstans, för det dröjde innan han fick höra det. Vid det laget hade jag stannat och fyllt på med medicin och så grät jag lite också. Kontraproduktivt såklart, för det underlättade inte precis andningen, men det är alltid obehagligt att inte kunna andas. Det släppte dock av ganska snabbt och jag kunde cykla vidare, dock helt ensam. Jag tog mig i mål några minuter efter de andra och sedan ägnade jag mig att åt att hålla på att frysa ihjäl i ett par timmar, men med lite dusch och mat fick jag upp värmen.

image

Vi fixade rejält med snacks till Eurovision, men före klockan 22 hade alla gått och lagt sig och över hälften av snacksen var kvar…

image

Igår vaknade jag med rejält ont i nacke och axlar, det tar på att klamra sig fast vid styret i 5 h och 37 min. Nu laddade vi om för att kolla på mtb och GP-lopp och så skulle småtjejerna cykla Pelle Svanslösloppet. Det blåste om möjligt ännu mer och jag var glad för min dunjacka. Vi började med att titta på när Henrik Sparr gick i mål i mtb-loppet, både han och jag trodde att han blev 3:a, men efter videogranskning blev han tyvärr 4:a.

image

Vi körde Pelle Svanslös cykeldag en stund innan det var dags att fara hemåt igen.

image

image

image

image

image

Jag kände egentligen inte alls att jag hade tid med yoga igår kväll, men jag var superstressad och då tänkte jag att det kanske är precis då man behöver yogan. Visserligen lyckades jag inte helt komma ner i varv, men det blev ändå en välbehövlig paus för nu är det mycket. Schemat är fullspäckat fram till sommarlovet och nu ska jag även slutföra Plattformen, planera pass till helgens stora Tri4fun-läger, hålla koll på barnens alla aktiviteter, hålla i några träningspass, passa utvecklingssamtal, planera sonens 9-årsdag och så förstås jobba, träna och sköta hemmet. Tur att jag snart tar sommarlov för det här är verkligen på gränsen till vad jag orkar med. Men en dag i taget, en ”att göra-sak” i taget. Nu har jag överskridit skärmtiden igen, dags att stänga av!

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.