Äventyr till helgen!

Nej men hörrni, jag har ju bara nämnt det här lite i en parentes här och där – nu är det dags för lite förtydligande. Jag ska ju åka till Åre i helgen! Många ställen i Sverige har jag varit och åkt skidor på, men aldrig i Åre. Det är inte troligt att vi åker dit med familjen inom en överskådlig framtid heller, för det är för långt och för dyrt. Men nu ska jag dit! Med betald resa (tåg, flyg och transfer), hotell i tre nätter, middagar, spa, bankett och Årefjällsloppet. Med Marcus Hellner. Coolt ska det bli! Och allt är gratis. Eller, ska man vara noga har jag betalat det med ganska så precis 30 träningspass, utmaningar. Jag har nämligen deltagit i Hellnerutmaningen: http://tranamedhellner.se/ Det var en 6 veckor lång utmaning där det varje vecka släpptes 5 utmaningar som man skulle klara av för att tjäna in poäng. Tyvärr upptäckte inte jag tävlingen förrän det redan gått 3,5 vecka så det blev lite körigt – minst sagt. Endast pass loggade med gps räknades och jag var just inne i ett block där jag körde mycket simning, alltså ingen nytta av de passen i utmaningen. Den första utmaningen blev för det första att lista ut hur man förde in pass från min Garmin till Runkeeper. Jag är ju rätt uthållig, men det gäller begränsat antal aktiviteter och när det gäller uthållighet med tekniska saker så räckte den ungefär en kvart i det här fallet. Min sambo, däremot, visade sig besitta oanade talanger i den grenen så han satt framför datorn i två kvällar och fixade tills allt funkade. Man kunde logga pass i efterhand så när allt laddades in från min klocka visade det sig att 8 av de 20 utmaningar som lagts ut kunde jag tillgodoräkna mig, bland annat några löppass, ett cykelpass och DM i skiathlon samt Kristinaloppet. Men det här var på en torsdag, jag var förkyld och på måndagen skulle ytterligare 5 utmaningar läggas ut. Jag låg alltså 12 pass efter… Det blev en lång dag på soffan och på fredagen började jag känna mig frisk igen. I alla fall tillräckligt pigg för att köra pass som inte var på max. Den helgen körde jag totalt 12 mil skidor i ett 500 meter långt konstsnöspår, mestadels i regn och så cyklade jag drygt 3,5 timme. Det gjorde att jag avverkade 9 eller 10 utmaningar eftersom en del var väldigt lätta, till exempel 5 km skidor på under 30 minuter. En liten miss var att Runkeeper mätte om passen så att ett av 5 km-passen jag körde bara blev 4,97 km och inte räknades, så det fick jag köra om.

På måndagen var jag rätt sliten efter helgen, men fick för mig att det var en bra idé att köra 20 km löpning på under 100 minuter efter att jag haft två simlektioner i babysimsvarmt vatten i simhallen – väldigt pigg i kroppen… Jag hade kunnat välja 20 km löpning på under 120 minuter istället eftersom jag hade det också kvar, men av oklar anledning fick jag för mig att det var bättre att klara av det lite snabbare passet först. Normalt sett är 20 km i 5-minuterstempo inte ett jättetufft pass för mig, men just den här kvällen var det hemskt. Jag tror faktiskt att det var det jobbigaste passet i hela utmaningen. Vår Kläppenvecka kunde jag bocka av flera utmaningar genom Tjejvasan, Halvvasan, Stafettvasan, ett 2,5 timmes lugnt löppass pulsande i snö, ett 4,5 timmes lugnt skidpass (som jag avslutade med att köra 5 km på under 18 minuter i sorbetsnö i stekande sol vid Smågan) och när vi kom hem hade jag klarat av 29 av 30 utmaningar. Det hade dock en tjej till gjort och jag hade ju ingen aning om ifall hon skulle fixa den sista eller inte, men jag vågade inte chansa. Utmaning nummer 30 var: spring 30 km på 140 minuter eller mindre. För att springa 30 km på 2,20 krävs det att man håller max 4,40-tempo. Det är ju normalt sett inte några större problem för mig att springa fortare än så på maran och även på Lidingöloppet klarar jag det tempot, men nu var det i början av mars och jag hade ett par tuffa veckor bakom mig. Men jag bestämde mig för att prova. Jag var sjukt nervös innan. Tänk om jag fick problem med magen? Jag skulle absolut inte ha tid att sitta bakom en buske. Mina föräldrar kom in och var barnvakt, sambon fick hänga med på cykel med Bricanyl och saft i cykelkorgen. Planen var också att han skulle kunna skälla på mig/peppa om jag blev trött. Passet gick över förväntan! Vi tog tre varv på en 10 km-slinga jag brukar springa + en extrasväng eftersom det fattades någon km på slutet. Jag höll runt 4,30-tempo hela tiden och det kändes riktigt bra! Sista varvet sjönk tempot en aning och till slut klockade jag av på ett snitt på 4,34 (som visst blev 4,36 i Runkeeper när den mätte om…). Att tempot sjönk är inte mycket att orda om, jag är mest nöjd med att det inte sjönk mer. Tre veckor tidigare tyckte jag att jag låg lite taskigt till med löpningen, nu kändes det, efter två 20 km-pass, ett 2,5-timmespass och så det här passet, som att jag helt plötsligt ligger hyfsat bra i fas inför maran. Och framförallt var jag sjukt nöjd med att jag hade klarat av alla utmaningar!

Det visade sig sen att jag var den enda tjejen som gjorde det, så nu i helgen åker alltså jag och två killar till Åre för att hänga lite med Marcus Hellner och tävla tillsammans med honom. Någon sa att jag hade haft tur, jag vet inte det jag – jag vet bara att jag slitit rätt hårt för det här priset.

En kommentar

  • Thomas G, 22 mars, 2015

    Häftigt, ska bli kul att höra hur det går

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.