Ännu en vecka till historien

Visserligen är ju helgen kvar, men fredag innebär ändå ett avslut på arbetsveckan och då känns helgen som ett nytt kapitel. Dottern önskade häromdagen att veckan skulle bestå av onsdag (förmodligen för att vi antingen är lediga eller slutar tidigt då), fredag, lördag och söndag – jag gillar tanken. Fast med tanke på hur snabbt veckorna går är det nog tur att de har sju dagar ändå. Nyss var det ju söndag och det blev en cykelsöndag – skönt. Kände mig väldigt ringrostig efter sjukdom men kroppen kändes bättre och bättre under rundan som slutade på 61 km och jag hann nästan hem till Vasaloppets målgång.

I måndags simning och för första gången på evigheter kändes det helt okej. Så himla kul och välbehövligt!
Nishikin fick en ny ägare i tisdags, lite vemodigt men den blir en bra läromästare till en ny cyklist. Själv provade jag att köra testcykel (här ville autocorrect skriva testikel…) på cykelklubben i tisdags kväll, ett riktigt bra pass! Så värst jättekul är det nu inte att trampa helt galet på en cykel som inte rör sig ur fläcken (även om min Garmin påstår att jag kört en 3-400 meter på en timme ibland när jag glömt bort att stänga av GPS:en), men det här passet var väldigt givande. Det blir fler gånger.

Med det passet i benen körde jag jogg med KK-joggengruppen i onsdags. Jag är verkligen inte tillbaka i ursprunglig löpform, 13 km i 4,50-tempo blev ett ganska tufft pass, men det har ju redan blivit mycket bättre. Efter ett teknikpass simning igår tog jag en vilodag idag, gäller att skynda lugnt.

Men mycket grubblande blir det. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om censur. Eller, det vet jag ju – jag tycker att det är jätteviktigt att vi har yttrandefrihet! Vilket ju inte betyder att man får vräka ur sig vad som helst, men det är skillnad på sakliga åsikter/referat och citat. Jag måste få uttrycka om jag blivit sårad och jag har inte namngivit någon. Och om det inte är okej, var ska man då dra gränsen? Ska inte Emma Igelström få berätta om sitt helvete som följde efter att en tränare sagt att hon var för tjock? Patrik Sjöberg som namngav den som förgrep sig på honom? Vad tycker ni? Jag påstår verkligen inte att jag aldrig råkar säga saker som blir fel och att jag är oskyldig, men jag står för det jag sagt och är inte sämre än att jag kan be om ursäkt och ändra mig. Däremot håller jag inte med om att det är värre att uttrycka sig på nätet än irl för att det på nätet finns kvar. För det jag får höra av folk runt omkring mig finns också kvar, det kapslas in i min själ och ligger där och skaver – det är inte mer okej bara för att det är ord som slängs ut i luften istället för på print. Jag skriver ytterst sällan saker som jag inte övervägt innan  och jag är ytterst medveten om att de finns på print. Däremot måste jag ju kunna bemöta åsikter som skiljer sig från mina om jag uttrycker det jag tycker, men påhopp om min familjs sätt att leva eller mitt sätt att vara mamma är inte okej oavsett vem det kommer ifrån. Vad som är helt okej är att fråga. Jag får många vänligt intresserade frågor om hur vi får ihop tiden, hur vi gör med middag på kvällarna och liknande – inga problem.

Det är vansinnigt svårt att skriva utan att någon känner sig träffad, men lite väljer man ju hur man tolkar det skrivna. Om jag skriver att jag precis köpt mitt första par mönstrade tights för att jag inte gillat det förut kan ju någon som sprungit i mönstrade tights i flera år få för sig att det är en pik mot hen, men så är det inte. Jag är alldeles för ego för att skriva inlägg åt/om andra specifika personer, jag skriver om mig själv och ur mitt eget perspektiv.

Nu släpper vi det och firar in helgen, det ska jag göra med att packa ihop lite duschgrejor och annat för imorgon är det kickoff inför stundande säsong med Julita Triathlon. Föreläsning, träning, bastu (bara det liksom!!), lunch och pepp – alltihop med härliga människor, blir nog en toppendag! Dessutom har sonen och sambon lovat att laga trerätters imorgon och en liten vän till dottern kommer för övernattning. Mysigt!

Mysigt var också att i onsdags sammanföll en studiedag för sonen med min och dotterns lediga dag, ibland ska man ha lite flyt! Vi spenderade flera timmar i simhallen med plask, bus och mys, men också med märkestagning för barnen. Sonen tog årets simborgarmärke och bronsmärket. Han fick träna livräddning och lära sig bad- och båtvett som komplement till att simma, dyka och flyta – han var väldigt stolt. Vi tränade också på voltvändningar som han förut tyckt varit ganska läskigt och det gick riktigt bra. Dottern kämpade sig till gula Baddaren och sköldpaddan och var mäkta stolt hon också. Jag är så glad att de älskar att bada och simma lika mycket som jag!

Kommentera





  • Copyright © 2014 Marie Sandberg. Alla rättigheter är reserverade. Sidan är skapad av Johan Eklöf.